Ulf Lundell...

...Vilken man. Nu ska ha ge ut "Omaha" på nytt, i ny avskalad version, om man får tro Expressen.
Alltid rätt klädd. Förbannat snygg för sin ålder. Alltid rätt ord ur hans mun. De vackraste av ord, oavsett innebörd. Något hos honom fascinerar mig alldeles oerhört. Djupet tror jag. Djupet jag alltid sökt i en partner, i en vän, djupet jag har i migsjälv och skulle behöva se i annan persons ögon, höra det ur en annans mun, läsa det i någon annans tankar och funderingar. That's what it is.

Nytillskott...

Om allt går som det ska, kommer denna söte kille flytta hem till oss runt den 20:e december, efter semesterveckan!
Han är iaf preliminärtingad, ska besökas på tisdag då även handpenning ska betalas. Han är en blandras. Perser, birma (mamman) och okänd långhårig pappa. Pappan är nog också perser eller i varje fall inte skogis. Eftersom han också måste ha burit på en choklad-gen. Chokladbrun och på magen och bröstet svartsmoke. Vilken kille!
Undrar vad mina äldre kattherrar kommer tycka bara... =S
Håller tummarna för att det inte blir världskrig!

Barbados med Magnus Carlsson

Och jag var DÄR! *lycka*

Ur min dagbok...

Har rotat fram några gamla dagböcker. Så nu ska jag göra som dig haggan, och lägga ut lite gamla texter då & då. Kul att läsa vad man tänkte då... förr. Men jag inser att jag mest skrivit dagbok när jag mått skitdåligt, vilket är trist. Inte många glada minnen nerpräntade. Det var ju några år sedan man skrev dagbok för hand. Och jag kommer ihåg att jag hade tvångstankar att jag måste m å s t e fylla två sidor varje gång jag skrev.

Mån 16/11 1998
"Allting känns som piss. Jag och M. åkte till Hotellet idag på info om BUC. När vi kom tillbaka hit ville jag ligga, men inte han. Jag orkar inte längre. Bara gråter och mår dåligt hela tiden. Han är så jävlig. Vet inte vad jag ska göra. Jag tänker att jag aldrig vill ha honom tillbaka, men samtidigt kan jag inte vara utan honom. Jävla bög. Varför får aldrig jag vara lycklig? Inte ens i somras var jag riktigt lycklig, för han älskade väl aldrig mig och sånt känns. Det absolut värsta är nästan att jag inte har nån att prata med heller. Ingen som verkligen lyssnar i alla fall. Jag vet själv varför jag älskar och behöver M. så mycket. Det är ju så typiskt att han skulle lämna mig också. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu, för alla mina planer involverade honom. Nu är det bara tomt. Jag måste prata mer med honom. Skulle göra vad som helst för att få honom tillbaka. PANIK!!! Kan inte va utan M."


MÅNDAG 13/11 2000 kl. 21:27
"Helt otroligt att det är 13:e nov, och jag har inte sett snö än.
Tidsmaskin. Det är vad jag & M. behöver för att allt ska bli som förr mellan oss. Mina känslor pendlar väldigt inuti. Ledsen, glad, ledsen, glad.
Johan gjorde mej glad idag. Det var en liten grej han skrev bara... han är en riktig buse! Jag skulle vilja lära känna honom bättre.
Felicity. Min favvo-serie. Noel, Ben... man blir helt kär i båda två. Finns det en snyggare människa än Scott Foley?

Jag önskar att jag inte var så sårad inuti. Jag är rädd för all min ilska. En dag ska den ut. Vad händer då?

I helgen ska vi hem igen. Det blir skoj att gå på konsert. Det är svårt för mej, det här med att sova hemma medan M. sover hos sin mamma. Fan, att jag inte klarar av att lita på honom. Jag är förresten inne i en sex-period just nu. Tänder väldigt på M. Han har fin kropp. Kanske är jag bara utsvulten. Behöver känna mej älskad, fysiskt. Usch, nu blir det en depp-kväll igen. Måste skriva av mej ibland.

Jobbet är okej, fortfarande. N. är som en snäll, stor brunbjörn. Lite som en "pappa" för mej på jobbet. Han blir aldrig arg. Jag dras till såna människor. Snälla människor sårar väl inte.

Jag ska köpa ny ryggsäck. Bra att ha när man åker hem. Längtar efter... att vara nykär. Och efter mamma!!!

Sova snart."

Schyffert

Igår var jag på Henrik Schyfferts enmansföreställning "The 90's - ett försvarstal". Han är ju bara helt underbar. Älskade hans beskrivning av barndomens "fredagsmys". Då pappan kommer hem helt slut på fredag kväll och ska laga.. Flygande jakob. "Kyckling, jordnötter, vademecum, majonnäs, honung- TADAA! Flygande Jakob."
Han hade kopierat en TV-tablå från 1977 då han var nio år. Tv-programmen började halv sex på kvällen och slutade vid elva. Enda nöjesprogrammet på HELA VECKAN var en timmes konsert med popartisten Sven-Bertil Taube. Enda barnprogrammet var en kvarts sagostund per dag. Det enda tecknade var den där solen som gick upp och ner. Och Kalle Anka på julafton.
Ja, han var grymt rolig. Allvarlig också. Låtintrona var roliga. Jag kunde faktiskt Spin Doctors med "Two princess", men vågade inte hojta. Kunde Whale också förstås =)

Jag bara njöt av att höra om hans 90-tal, hur han upplevde det. Jag älskade NileCity & I managen, men Percy Tårar ännu mer. Killinggänget var kungar back then. I min värld.

Kom på när jag satt där att det gick ett rykte om honom och Cia (från Whale) på den tiden det begav sig. Ryktet sade att Henrik låtit omskära sig. För att Cia hade tandställning. (Övrig förklaring överflödig...) Så en del av föreställningen satt jag och funderade över huruvida detta rykte stämmer eller ej. Vilket väl bara Henrik, Cia och möjligtvis andra partners samt Henriks fru vet.

Like him. I min värld är han fortfarande "Veckans babe". Every week.

Foto: Jonas "Heavy" Stentäpp, Dala-demokraten.

Ur min dagbok...

...för två år sedan. 11/11 2006


'Is it worth the pain?

kl. 15:46

Pratade med S. i tfn igår.. hon hade berättat för sin storasyrra om mig & min familj, och hon hade hälsat till mej att: hon tyckte jag skulle ta mej en ordentlig funderare, "vad ger den här relationen mej egentligen, och är det värt det?"
Det är väl det jag håller på med sen en vecka, kan man säga...
Min mamma & bror har så att säga "cut me off", de kommer aldrig mer höra av sig tror jag. De tycker illa om mig, säkert av olika "yttre" anledningar, men deep down bottnar det i att de tycker att jag sviker för att jag ska åka bort över julen. Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera, jag har bara varit helt tom i en vecka. Har inte heller försökt höra av mig till mamma. Jag skrev ett långt brev som jag tänkte skicka, men insåg att det gör ju ingen skillnad. Jag har ju redan försökt prata med henne säkert tusen ggr utan ngn som helst förändring. Helt förvånad är jag inte heller att det till slut gick såhär. Brorsan är psykiskt sjuk & hon låter honom styra sitt liv helt. Jag & mamma har aldrig varit lika, har alltid börjat bråka om saker, och nu har hon inte ens sett att jag existerat på flera års tid.
Jag mår nog inte sämre än innan. Sörjer Pappa, det tar upp hela min själ fortfarande. Skulle de också ha dött skulle det nog va annorlunda, men nu lever de & vill bara inte ha mig i sina liv längre. Förresten vet jag inte om jag orkar/vill ingå i la familia längre heller. Det var jag & Pappa, och jag sa redan när han gick bort att nu har jag ingen familj längre. (inte till dem, men ändå..)
Så är det värt det? Bråken med mamma, brorsans utbrott, att se E. lida utan att kunna ändra på ett skit, att bli fysiskt misshandlad vid 27 års ålder. Kanske klarar jag mig bättre utan dem. Det är bara en jävla helvetes tajming i livet. Som någon sa: "det är synd att allt händer dig samtidigt".'

Öronbajs...

Jobbade halva dagen i måndags. Insåg 1) att jag inte hörde ett skit, lock för båda öronen och/eller öronkatarr
2) bihåleinflammationen ej gått över än
Så jag fick tid på VC där en AT-läkare fick hjälp av en riktig läkare med att spola mina stackars öron. De (öronen) hade ej upplevt en spolning sedan jag var kanske sju år gammal. Ut kom både det ena & det andra kan jag meddela. (Trots att jag alltid är noga med topzen!)
Ena örat släppte locket lite efteråt när jag hade tryckutjämnat. Andra örat är lika illa fortfarande. Det bara pulserar & bubblar och jag hör fan ingenting! Smådrygt att hela tiden fråga "VA?! Saru?"
Hur som helst. Jag blev sjukskriven denna vecka ut. Vilket kändes skönt för jag vill bli HELT BRA innan jag börjar jobba den här gången!

Ångest.

Efter två veckors sjukskrivning, två veckor av influensa, bihåleinflammation, öronkatarr och orkar-ingenting-ligga-i-sängen status, ska jag börja jobba imorgon. Börjar lite lätt sådär med en tio timmars arbetsdag.(!) Tankarna och ångesten virvlar runt i skallen på mig. Speciellt eftersom jag inte är frisk än. En tanke som återkommer, ofrivilligt, är: Tänk om jag inte orkar? Om jag inte orkar längre, vad händer då?
Och jag tänker på panikångestattacken jag hade innan sjukskrivningen. Jag tänker på pendlingen och så börjar jag må illa. Ångest också över att älsklingen slutar tre timmar före mig och får vänta. Usch. Fy fan för söndagar.

Barack Obama on Ellen

Barack Obama is the elected president of the United States of America

Foto: AFP

Ett historiskt ögonblick.
Jag var vaken hela natten och växlade mellan Kanal 5:s valvaka med Filip & Fredrik och intressanta gäster, CNN, Sky News och CNBC. Filip Hammar var först i världen med att ge Obama segern, runt 02 inatt. Klockan 05 stod det helt klart när Obama kom över 270 elektorsröster. Tårarna steg i ögonen när CNN ÄNTLIGEN 'announced him', som det så vackert heter. Och klockan 06 steg USA:s nye president Barack Obama ut på scenen i Chicago med tusentals människor i publiken, bl.a. Jesse Jackson och Oprah Winfrey som båda stod och grät. Han höll ett segertal som kommer bli historiskt. Tårarna bara rann på mig och jag grät som ett barn när hela publiken skanderade efter varje rad i hans tal: "YES WE CAN!!!"
Och han talade om den där african-american lilla tanten på 106 år som gjort sin röst hörd, allt hon varit med om och sett under ett sekel. *rysningar*

Någon kommenterade på någon av de amerikanska kanalerna just detta att ett land som varit så konservativt och som för bara fyra år sedan valde om den sittande presidenten, nu kan ha ändrat sig så dramatiskt. Det visar på att det amerikanska folket är villiga att lära sig av sina misstag och göra om och göra rätt.

WAY TO GO! YES YOU CAN, DAMMIT!

Kom ihåg när det blir dags för val i Sverige;
Laugh. Dance. Vote.

Martin på AB...

...har skrivit mycket bra om Idol-Lars. Kunde inte ha skrivit det bättre själv!

"de blir inge knulla för dig du"

Brukar lyssna på Arvingarna när jag städar faktiskt. Blir glad, och det ser ju den här snubben också ut att vara........ =))

En sjuklings tankar...

Fortfarande sjuk. Flunsan har satt sig på hörseln, kanske öroninflammation, så jag hör ingenting på vänstra örat. Det bara pulserar. Fått hemsk hosta sådär långt ner i bröstet. Och har feber och är allmänt klen. Tog en nypa frisk luft på gården idag, och trodde att halsen skulle gå sönder av kylan och benen vika sig under mig. Önskar icke min värsta fiende detta virus!

Jag älskar att skriva. Men har aldrig tid nuförtiden. Nu när jag varit sjuk har jag funderat mycket på vad jag skulle skriva om, ifall jag hade tid. Om jag skulle starta en ny blogg från scratch. "Kockfrun"? Med vardags- & festrecept, med bilder. Och en hel del om hur det är att va sambo med en kock. Hade varit sköj! Iaf för mig =)
"Om min mamma" vore ett annat alternativ. Ju äldre jag blir, desto mer funderar jag över denna märkliga människa- min mamma. Över vem hon är men framförallt över vilka val hon gjort i livet. En blogg jag skulle behöva skriva. God knows att material har jag! Men... jag skulle nog samtidigt må dåligt av att veta att andra satt och förfärades över min mamma- för hur mycket fel hon än har gjort och hur fel hon än är, så är hon just mamma.

Host host och slemspott. Läggdags igen.

Förklaring...

Jo det var såhär att jag såg en stund på Sing-a-long igår och då var Christer Sandelin med. Kom att tänka på en låt med Style från ca 1986, en låt som nog bara jag minns. "I believe" hette den. Och texten lät faktiskt..... väldigt Obama.
"I believe in love and freedom WOHO
I believe we're all the same yeahiyeahhey /.../
I believe there is a purpose to which we dedicate our lives /.../
'Cause I believe in love"
Nånting. Finns ej att hitta på youtube. Men jag har den någonstans på en dammig VHS. Men när jag sökte efter låten igår hittade jag det här klippet från Solstollarna. Skulle bara förklara det.

Martyna...