Har fastnat i vårkänslor, REM, drömmar, Michael Stipe, texter, flummerier, sådant bara jag förstår.
Bästa jag sett någonsin... REMs "Perfect Square Live"-dvd.
torsdag 30 april 2009
R.E.M. - The Great Beyond
torsdag 23 april 2009
P 1993 Michael Stipe
Jag fastnade för R.E.M. i början av -90talet. Min storebror hade köpt ”Out of time”. Men jag fastnade inte för ”Losing my religion” eller ”Shiny happy people”, utan för låtar som ”Low” och ”Half a world away”. Jag köpte ”Murmur” och ”Eponymous” och sedan dess är jag fast. ”Automatic for the people” var bara underbar. Deppig eller glad eller bara galen, det finns en låt för allt. Klassiskt är väl i ”The Sidewinder sleeps tonite” när Michael Stipe skrattar till precis innan en refräng och de sparar det. I love it, det gjorde hela låten. Det stör mig att de vägrar spela den live. Men kanske skulle det förstöra låten, som är så perfekt som den är. ”Man on the moon” till Andy Kaufman’s ära. Yeah yeah yeah yeah. Stunder av pur lycka står den för i mitt liv.
Sedan kom ”Monster”, den tyckte jag var halvbra – vilket ändå är bättre än all annan musik sammantaget de åren. Men rockigare. ”What’s the frequency...” gick på repeat, liksom ”Strange currencies” och ”Bang and blame”. Kommer ihåg en intervju med R.E.M. just 1994 gjord av han den där långhåriga snubben från Växjö, vad heter han, Per nånting? Gick på nåt ungdomsprogram i alla fall, mycket bra. Och jag satt där och dog en smula för att jag inte var journalist och inte fick träffa Michael Stipe. Mannen som skriver världens bästa texter. ”New Adventures in Hi-Fi”... nu gick jag på gymnasiet plötsligt. R.E.M. skaffade nytt sound. Jag älskade ”Leave”, den börjar så in i h-e bra så man får gåshud fortfarande. ”Be mine” är en galet rolig störd underbar ballad som jag önskar att jag skrivit själv. Och ”The Wake-Up Bomb” är skön Oasis-kritik och lite härlig spy-galla-låt.
Måste ärligt konstatera att jag sedan hade ett par off-år när jag inte lyssnade så mycket på ”Up” och ”Reveal”. ”At my most beautiful” och ”I’ll take the rain” är dock låtar som hittade till mitt innersta och stannat där. Framförallt den senare som är en riktig tesa-gråter-låt.
”Around the sun” från 2004, har jag typ missat. Jag köpte ”Leaving New York”, singeln som handlade om livet efter 9/11. Det är den enda låten jag hört från det albumet.
Slutligen... ”Accelerate” från 2008. Jag partar loss till ”I’m gonna dj”. Jag ser R.E.M. live för första gången och tyvärr är jag alldeles för långt från scenen. Jag vill ju ha närkontakt. Jag vill få Michaels svett stänkt i mitt ansikte. Jag vill ta på honom. Jag vill krama om. Jag vill fråga allt det där jag alltid velat fråga. Jag hoppas på fler gånger, fler moments, breathing the same air. Hans luft.
Sedan kom ”Monster”, den tyckte jag var halvbra – vilket ändå är bättre än all annan musik sammantaget de åren. Men rockigare. ”What’s the frequency...” gick på repeat, liksom ”Strange currencies” och ”Bang and blame”. Kommer ihåg en intervju med R.E.M. just 1994 gjord av han den där långhåriga snubben från Växjö, vad heter han, Per nånting? Gick på nåt ungdomsprogram i alla fall, mycket bra. Och jag satt där och dog en smula för att jag inte var journalist och inte fick träffa Michael Stipe. Mannen som skriver världens bästa texter. ”New Adventures in Hi-Fi”... nu gick jag på gymnasiet plötsligt. R.E.M. skaffade nytt sound. Jag älskade ”Leave”, den börjar så in i h-e bra så man får gåshud fortfarande. ”Be mine” är en galet rolig störd underbar ballad som jag önskar att jag skrivit själv. Och ”The Wake-Up Bomb” är skön Oasis-kritik och lite härlig spy-galla-låt.
Måste ärligt konstatera att jag sedan hade ett par off-år när jag inte lyssnade så mycket på ”Up” och ”Reveal”. ”At my most beautiful” och ”I’ll take the rain” är dock låtar som hittade till mitt innersta och stannat där. Framförallt den senare som är en riktig tesa-gråter-låt.
”Around the sun” från 2004, har jag typ missat. Jag köpte ”Leaving New York”, singeln som handlade om livet efter 9/11. Det är den enda låten jag hört från det albumet.
Slutligen... ”Accelerate” från 2008. Jag partar loss till ”I’m gonna dj”. Jag ser R.E.M. live för första gången och tyvärr är jag alldeles för långt från scenen. Jag vill ju ha närkontakt. Jag vill få Michaels svett stänkt i mitt ansikte. Jag vill ta på honom. Jag vill krama om. Jag vill fråga allt det där jag alltid velat fråga. Jag hoppas på fler gånger, fler moments, breathing the same air. Hans luft.
lördag 18 april 2009
onsdag 15 april 2009
söndag 12 april 2009
Did I shave my legs for this?

Påsken har varit..sådär. Jag hade förväntat mig nåt mer känner jag.
Idag har jag varit på riktigt skithumör. Vi skulle på 2-årskalas idag. Jag kände att jag inte skulle orka med massa folk som skulle komma dit, släkt alltså, så jag ordnade så vi fick komma före alla andra. Visst. Fint serru. Börjar frun i huset vispa grädde till tårtan när vi kommer dit. Och alla fick hjälpa till att duka. Men hallå?! Om det var MITT kalas skulle jag haft både tårta & dukning klar långt innan nån kom! Och när vi varit där i fem minuter så började folket att strömma in... Ganska snart sju bilar på parkeringen efter våran ganska inparkerade. Små skrikande barn och grinigt födelsedagsbarn som sa nej till precis allt. "Ska vi öppna såpbubblorna?" Nej. "Ska du blåsa ut ljusen?" Nej. "Ska vi byta blöja?" Nej. "Får jag sitta här?" Nej. "Får Axel låna din bil?" Nej. GOOOOD let me out of here, kände jag.
Och ikväll är karln på grabbkväll. Sitter här själv med ett glas vin. Fan va trött jag blir på allt...
onsdag 8 april 2009
tisdag 7 april 2009
Pappa...
En kollega på jobbet frågade imorse om jag skulle fira påsken hos mina föräldrar. Nej, sa jag. Eller ja, ev. en sväng till mamma då. Jaha, är dina föräldrar skilda eller, frågade hon. Nej, pappa är...död. Sa jag. Och hörde och kände hur fel det lät. Har aldrig använt ordet förut. Har sagt att han är borta eller gått bort. Det låter inte lika hemskt. Lika definitivt. Hur som helst har det där legat och pyrt nånstans hela dagen och nu när jag kom hem så brast det, gråter som ett barn. Och ältar. Ältar att jag inte fattade bättre som barn, ältar att jag trodde på mamma. Ältar att vi inte fick mer tid. Ältar att vi fick varannan helg plus två veckor på sommaren i 8 år, sedan sporadisk kontakt och en häxa i hans liv som inte ville att jag skulle finnas alls helst, ältar att han blev så sjuk och att det gick så fort, ältar alla ord vi aldrig sa, ältar att det snart är påsk och att det var sista högtiden vi spenderade ihop, hemma hos pappa, han med morfinpump innanför finvästen. Påskmiddag. Han kunde inte knappt pga att allt smakade järn pga cellgifterna. Ältar hur arg jag är på mamma som liksom förstörde min barndom, som ljög och sa att pappa inte brydde sig om mig. När det var tvärtom! Ältar att jag inte kan gå tillbaka i tiden och vara tio år och flytta med honom. Det ältar jag. Fan helvetes apskit också. Påskäckel.
söndag 5 april 2009
Energi...
Oh my God, så mycket energi jag haft i helgen! För att våren har kommit, antar jag! Jag har för det första tagit tag i vårat "datarum" i huset, som varit ett rent meteroitnedslag sen vi flyttade hit. Allehanda viktiga papper, kablar och kartonger har legat utspritt över golvet i typ ett år. Nu är det upprensat och klart! Åkte till secondhandmöbelaffärn igår och köpte en fin skinnfåtölj med pall samt en grön fönsterlampa (60-tal). Är så jäkla nöjd!
Dessutom har jag satt penséer i krukor utanför. Och var till Ikea (10 mil bort) idag. Köpte PS Skåp, rött, att ha handdukar och sängkläder i- vi har så dåligt med förvaring.
Puh!
Dessutom har jag satt penséer i krukor utanför. Och var till Ikea (10 mil bort) idag. Köpte PS Skåp, rött, att ha handdukar och sängkläder i- vi har så dåligt med förvaring.
Puh!
lördag 4 april 2009
Alla snackar om...
...Glas i kyckling och falukorv och pyttipanna. Sickna galningar det finns, va? Säkert militanta veganer som tror de gjort nåt superbra. Tvärtom är det faktiskt, men det har väl alla räknat ut vid det här laget. Är man köttätare så finner man nog sätt att fortsätta äta kött trots glaslarm. De - vilka de nu är - har bara sett till att en massa djur dött i onödan ju.
...Roasting. Typ Grillad. Alla verkar hata Grillad, roast i allmänhet och stackars Tomas Järvheden i synnerhet. Jag ä l s k a r sån humor, det är den bästa! Har inte hittat det klippet, men när Richard Herrey sågade Anna Book- det var såååå bra! Riktigt bra skämt hade han för att inte vara komiker på riktigt.
...Roasting. Typ Grillad. Alla verkar hata Grillad, roast i allmänhet och stackars Tomas Järvheden i synnerhet. Jag ä l s k a r sån humor, det är den bästa! Har inte hittat det klippet, men när Richard Herrey sågade Anna Book- det var såååå bra! Riktigt bra skämt hade han för att inte vara komiker på riktigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)