Kök...

Ny öglelängd som passar perfekt i köket färgmässigt. Synd bara att jag inte visste att det bara var en längd i förpackningen och att de är slut.. =(

Badrum...

Kakeldekor från Designtorget, där jag också köpte Pluring som jag nämnt i tidigare inlägg.
Svartbetsat badrumsskåp i trä från IKEA.

Vardagsrum...

Nya gardiner, vita skira öglelängder, upplyftande inför våren eller ljusterapi såhär i mörkret... Lyser upp därinne hur som helst, har så mörka väggar.
I bokhylla ovanför skjutdörr in till matrum; Skylt "Home Sweet Home" från Stil & Ting.

Tapetbård från Coop Bygg, också för att lysa upp de mörkgröna väggarna lite. Sattes upp för ett par helger sedan.
Fullpackad, rörig bokhylla. Förra ägarna byggde in denna på båda sidor om skjutdörren in till matrummet. (De valde också de mörkgröna tapeterna.)
Note: Vattenpipa från Leksand. Orange retro-fönsterlampa från 60-talet, efter pappa.

Försökte lägga text efter varje bild, men blogger fattar ju ingenting och all text kommer i en enda lång rad. Störande!

Snökatt...

H har sköj ute i snön...

Räv eller Lo...?

Något större djur har i vilket fall grävt gropar runtomkring äppelträden på gården. Här har katterna tidigare tagit små små möss. Ena katten H har varit i slagsmål, kanske med detta elaka djur? Rävbajs tro? Hoppas det inte är ett lodjur iaf...

Rävspår?

Böcker...

Sedan pappa gick bort och allt det där hemska, så har jag haft svårt för att läsa böcker. Orka sätta mig in i en historia. Jag har försökt med några av mina gamla favoritförfattare, som Dean Koontz och Marian Keyes. Jag har kommit några sidor och sen lagt ner. Men för en tid sedan började jag frossa i sanna historier. Om allt från sekter till tsunamin. Jag har läst Mia Erikssons bok om sin dotter: "Emma". Som nu visat sig inte vara så sann direkt. James Freys "Tusen bitar", som visst inte heller var så sann in retrospect.
Just nu håller jag på att läsa en bok om Estonia "Estonia- Berättelsen om en tragedi" som gjordes av två journalister strax efter katastrofen. Jag läste på ett forum att den boken inte längre finns att få tag på, att den har en hel del detaljer och vittnesuppgifter som så att säga "inte får komma ut". Därför finns den inte på ett enda bibliotek, tydligen. Utgiven på Bonnier Alba, tryckt på Smegraf i Smedjebacken. Såldes bara en kort stund, försvann sen. Jag hittade den på ett antikvariat på nätet.

Vet inte varför jag snöat in på bara "sanna" historier. Tragedier, knark och förödelse. Psykanalys, någon?

Debatt...

I Debatt igår debatterades bl a en konstinstallation. Det var en tjej från Konstfack som hade ställt sig på en bro i Sthlm och simulerat ett självmordsförsök. Folk hade tillkallat polis, hon gjorde kraftigt motstånd så de satte handfängsel på henne. De körde henne till St Görans psykakut. Där spottade hon på personalen, slogs och skrek så illa att de fick tillkalla extra personal från andra avdelningar, som hjälpte till att lägga henne i bälte och ge henne lugnande. De övriga patienterna blev skärrade och många blev att må sämre av att se och höra henne, enligt uppgift från personalen.
Sedan framkommer då att hon gjort allt detta som samhällskritik, som en konstinstallation. "För att visa att vem som helst kan bli lagd i bälte". Jaha?
Det är tamejf*n det sämsta jag har hört.
Detta är nästan lika illa som när Pål Hollender genom att vifta med en sedelbunt knullade sig igenom fattiga delar av Baltikum med sin flickvän bakom kameran, i konstens namn. "För att visa hur dåligt de har det där, att de gör vad som helst för lite pengar".

Helt sinnessjukt, tycker jag. Ja hon kanske platsade bra in där på St Görans.

Tragik...

Nu när våren ändå är i anstormande började vi så smått känna hoppet gro i våra vintertrökiga hjärtan. Sambon och jag. Så vi har precis börjat planera att göra fint i köket, som ju redan är renoverat och det enda vi behöver göra är att byta samtliga luckor och lådor. (Pris: ca 30 000 kr)
Och så planerar vi att byta in bästa bilen av de två vi har, till en nyare och bekvämare och snabbare. När vi nu ändå åker så långt till jobb varje dag.
Vad händer då? V a d ?
SKRAMMEL
PAUS
TRAKTORLJUD FRÅN BIL
BIL IN PÅ VERKSTAD
Mekaniker: "Var har ni resten av grejerna då?"
Vi: "Resten?"
Mekaniker: "Hela avgassystemet med ljuddämpare saknas..."
TACK livet vad du är underbar(t)

Tv-kväll.
Jag: "Du, vad är det där för brun fläck i taket?"
PAUS
RINGA RINGA TILL FÖRSÄKRINGSBOLAG
Försäkringssnubbe: "Jag ringer byggfirman, de får gå in ovaninfrån (läs: från lilla toaletten uppe med helt nya ytskikt), vi ersätter bara ytskikten, ni får bekosta rör, demontering och montering."
TACK livet igen

Det var de pengarna det. Till råga på allt kommer ett mail från Tomas Ledin (nej jag känner honom inte det måste vara jordens massutskick). Med hans nya låt bifogad. Låten heter "Håll ut". Ödets f-ing ironi.

Människor... *suckar*

Jag är sjuk igen. Eller, jag har inte varit riktigt förkylningsfri sedan den där vändan med bihåleinflammation och öronkatarr i november. Och i fredags kväll kom febern. Men eftersom de är så totalt oförstående och nästan elaka på jobbet, så har jag kämpat mig dit måndag och tisdag iallafall. Måndag eftermiddag blev det stressigt värre, och då kom näsblodet. Det bara forsade i tio minuter. Jag kände hur färgen från ansiktet försvann. Men jobbade på tills klockan var fem. Igår kände jag mig febrig igen, hostade grönt slem, och det kändes som att benen inte riktigt ville bära mig. Blek och med rinn-snor tog jag emot patienterna. I slutet av dagen gick jag till personalmänniskan och påtalade hur jävla illa jag mådde. Då har hon mage att ifrågasätta vad det är för fel på mig egentligen, trots att hon fan VET OM min hypothyeros och mitt klena immunförsvar. Ska man behöva förklara detta om och om igen så fort man får en virusinfektion? Liksom stå och försvara att man är sjuk. Man är ju inte sjuk för att det är så jävla roligt precis. Jag önskar att jag var frisk jämt. Att jag alltid hade energi för hundra. Jag önskar verkligen det. Varför fattar inte dom det? Och en annan tjej pratade om mig i tredje person i fikarummet. Som om jag inte stod där ens. Hon sa till en kollega som frågade mig om jag varit till läkare nyligen, "Nej men alltså hon har varit såhär sen hon började här, hon har haft såhär lätt för att dra på sig infektioner hela tiden". AAAAAAAAARRGHHH

Efter att jag ringt och tjatat på VC idag fick jag komma till distriktssköterska. Som sa att min snabbsänka var ngt förhöjd, att jag hade feber. Att det var ett virus, ett nytt inte samma som i november, det kommer ju nya hela tiden, sa hon. HON undrade om jag var runt barn mycket, ja sa jag och berättade mitt yrke. HON var då inte alls förvånad över att jag med mitt dåliga immunförsvar får virusinfektion efter virusinfektion. HON var vänlig och tyckte att jag förtjänade att vila tills skiten gått över. Så att jag kan jobba infektionsfri och glad sen istället. Jag fattar inte hur folk som ändå jobbar inom vården (alltså på mitt jobb) kan ha så svårt för att förstå?!

Pluring..

Smartaste grejen!
Har beställt en från Designtorget. Hur bra som helst. Man slipper en blöt slippery äcklig disktrasa i diskhon.

Sleeping satellite...

Igår efter jobbet åkte vi runt till en massa bilfirmor och kollade på nyare bilar. Saab 9-5, Volvo V70... vet inte vad jag vill ha riktigt. Men en ny bil vill jag ha. Jag har så oooont i bihålorna är förkyld och fick feber igårkväll. Satt med ett glas vin framför tv:n, kollade på Soundstage med Chris Isaak på VOOM HD. Sen somnade jag. Idag har jag varit insnöad. Karln jobbar. Jag har sovit hela dagen nästan. Nu funkar inte parabolen/antennen heller pga all snö. =No tv.

"I don't care what people say
I will always feel this way
I don't care how long it takes
You're not to blame
Not to blame"
("courthouse" med Chris Isaak)

Ikea or no Ikea, that is the question...

Nu när jag gjort något så stort som att sätta upp en tapetbård i helgen, blev jag så inspirerad till förändring att jag planerar att köpa nya luckor & skåpsinredningar och lådfronter och allt sånt till köket. Tänk att ha en låda som rullar ut sådär smooothely... va najs. Ny diskbänk också så att blandaren jag köpte på bauhaus förra året äntligen kan kopplas på. Är det dumt att köpa IKEA-kök? Är det bara skit? Kommer vi behöva ett nytt om två år? Kommer gångjärnen gå av, kommer träet murkna? Det är sånt jag funderar på. Nu såhär innan jag höjer upp lånet.

Orka bry sig va fan folk äter liksom...

Det kanske är svårt att tro, med tanke på att jag numer bara blir fetare och fetare och bär storlek 42 på brallor (dam ej tum men iaf), men en gång i tiden var jag trådsmal och såg ut som ett anorexiaoffer, ville gå upp i vikt men kunde inte. Folk lade sig då ständigt i hur jag åt och vad jag åt. Jag kunde lassa på sju stora potatisar bara för att folk skulle hålla käften, och ändå fick jag höra att jag "åt som en katt" eller "du kan omöjligt vara mätt lilla vännen".
Därför blir jag skogstokig nu på jobbet när två tjejer som är tandläkare är riktigt trådsmala utan att verka kämpa för att vara det. Men ibland på lunchen kan ena tjejen äta fil och flingor till lunch. Den andra kan äta en halv avokado, en apelsin och lite blåbärssoppa. Det som gör mig helt GÄLEN är att folk ständigt hackar på deras matvanor, bara för att de är smala! Ska väl dom skita fullständigt i, detta är ju vuxna människor båda två?! Ständigt hör man: "Har du ingen MAT med dig?", "Ska du bara äta det där?" etc. Men idag... idag tog priset. En kollega har en släkting som bor hos en av smal-tjejerna tillfälligt. Och på lunchen säger kollegan helt apropå högt och ljudligt när det är som mest tyst och alla äter: "Du förresten, P. säger att du inte äter middag när du kommer hem på kvällen!"
Och det bara krööööööööööp i skinnet på mig. Jag fick bita mig i tungan hårt för att inte implodera helt.
Det där KAN VARA precis lika illa för den tjejen som om någon skulle säga till kollegan: "Du, jag tror att du äter liiiiiiiiite för mycket till middag där hemma va?"
Skulle det vara ok eller? Va va va?

Ha! Jag fick ett mail från Obama...

med some grassrootsinfo.

Just another manic monday...

Jag har så fantastiskt lite att göra på jobbet att jag var tvungen att byta layout. Igen.

För övrigt har helgen varit bra; lyckades att sätta upp en fin tapetbård i vardagsrummet igår, mycket nöjd!

Och jag har hunnit ringa till veterinären ang. ena kattens allergi också. Lång story, men fick recept på antihistamin. Bra, bra.

So long for now.

Tretton snart Tretti'...

På förekommen anledning (läs: gamla minnen från djupet av min själ som stigit till ytan ånyo) ville jag skriva en fin liten dikt om mina starkaste minnen av när jag var 13-14 år. Men det blev ingen dikt. Det blev några bilder istället. För att beskriva de dofter och smaker jag minns bäst.

Mördaren heter Cancer...

Hela Barbara Walters intervju med Patrick Swayze.

Några övriga kommentarer tror jag inte att jag har. Intervjun talar för sig själv.

Något irriterad...

Jag inväntar mail från en kompis på facebook. Så idag när vi varit borta och sedan kom hem så går jag till datorn, loggar in på FB. Skriver en kommentar till nån som kommenterat nåt. In i rummet formligen stormar min sambo. Suckar "Du och ditt facebook!", sätter sig på stolen brevid och stirrar. Jag loggar ut och går vidare till Aftonbladet.se

Liknande scenario händer ofta. Som om han tror att jag har nåt att dölja, vilket jag verkligen inte har. Jag kanske borde visa upp alltihop och hur det fungerar istället, men ska jag behöva det? Han ska väl lita på mig tycker jag, han har ju ingen anledning att inte göra det? Istället blir min sur-reaktion att jag snabbt loggar ur för att han är så jäkla nyfiken och sen reser jag mig och går ifrån datorn. Jag har sagt åt honom att skaffa facebook själv om han är intresserad, men det är han inte. Däremot har han bett sina arbetskamrater (som jag inte känner alls mer än att vi säger "hej") att adda mig. Jag tror han håller koll på mig via dem eller nåt. Och det får han väl ha då, jag orkar inte ens ta upp en diskussion om det med honom.

Visst är FB egentligen ganska onödigt och jag skulle klara mig precis lika bra utan det. Men det är ju roligt. Jag har fått kontakt med gamla vänner jag inte pratat med på 10-15 år. Och kusiner och andra som jag inte haft någon kontakt med i princip. Det är ett bra sätt att hålla kontakt med folk helt enkelt.

Jag reagerar för att man måste kunna ha något som är bara sitt eget tycker jag. Som den här bloggen, som FB. Istället för telefonssamtal. Istället för en dagbok med lås på. Jag behöver det lilla, lilla spacet. Och det är väl inte så jävla mycket begärt.

Dagens utbrott...

Det stör mig nåt fruktansvärt att den där Kleerup (bara namnet stör mig förresten) gick bananas över drogtesten på grammisgalan. Det gjorde han ju enbart därför att han visste att han skulle testa / hade testat positivt för kokain. Hade han varit ren hade han nog inte brytt sig lika mycket. Det som stör mig mest av allt är att han jämför sig själv med Beatles och John Lennon. Säger att de aldrig skulle skrivit "Sgt Pepper" på grönsakssoppa. Men tror han på fullt allvar, att de inte var musikaliska genier även utan knarket? Tror han på fullt allvar att HAN kommer göra en "Sgt Pepper 2" om han bara knarkar tillräckligt?

Och så skrivs det om Kleerup att han gjort en asbra pr-kupp i och med att han dejtat två av svennebanans drömbrudar: Gynning & Rosing. Att han blivit folklig i och med detta. HAHAHAHAHA det enda han blivit är ÄCKLIG. Eller vänta. Vid närmare eftertanke var han äcklig redan innan.

Finding me...

Jag var mig själv någon gång på högstadiet. Jag gick i bästa klassen då, 7an till 9an. We ruled på skolan. Jag hade massor med vänner. Någon som knarkade. Någon som hade fast pojkvän och p-piller vid 13 år. Någon som målade de vackraste tavlorna. Basket-tjejerna. Kör-tjejerna. Orienteringstjejen från förr när jag tävlade. Vem var jag back then? Jag var den smarta tjejen, hon som var grymt allmänbildad och kunde krossa alla i klassen varenda i kunskap varenda lektion. Jag var också musiktjejen, hon som älskade att sjunga och kunde alla texter. Jag var grungare. Jag VAR, jag levde och jag rättade mig inte efter någon annan, föll aldrig för grupptryck. Jag var mig själv. Men inom mig fanns också en stor sorg och ledsamhet, nåt i blicken. Nåt inte alla såg eller fick se.
På gymnasiet tog den sidan överhanden, jag blev inbunden och tyst. Tappade vänner efter ett tag. Tappade mig själv och min identitet. Umgicks med coola gänget men försökte vara som dem, och vilka var de? De visste iallafall inte riktigt var de hade mig tror jag, så till slut hamnade jag utanför. Idag har jag regelbunden kontakt med tre från högstadietiden och en från gymnasietiden. Men de vänner jag trodde var mina vänner under gymnasiet, visade sig inte vara det. Så jag är absolut inte bitter, I'm better off. Men tänk hur det kan bli. Hur man förändras ständigt och hittar nya vägar i livet.
När jag sen bodde i Stockholm, var jag mer lost än någonsin. Jag visste inte vem jag var när jag flyttade dit, jag var en trasig liten flicka inuti och jag minns att jag ofta grät floder. På jobbet var jag återigen "den tysta". Jag tror att jag trodde att jag inte var värd att få tala eller lyssnas på. Utom med Rebs, vi pratade om allt, grät och skrattade ihop. Henne har jag ingen kontakt med idag, men det beror enbart på att jag flyttade därifrån och vi gled ifrån varandra. Jag försökte va crazy då i sthlm, försökte va Rebs, men det kändes också fel. Det var ju inte jag.

Efter flytten började jag plugga. De jag pluggade med blev jag aldrig riktigt tajt med, det är mest ytlig vänskap. Man kan snacka om väder och vind och jobb numer, that's about it. Tyvärr. Umgicks mycket med S. under tiden efter flytt till Dalom. Vi festade mkt. Och jag tyckte att jag passade så jäkla bra in i hennes värld. Att jag och hon var något av varandras motsatser och därför var så bra för varann. Hon var min bästa vän i många, många år. Tills hon flyttade till Sthlm och blev coola tjejen, som tyckte att jag var patetisk som flyttat till landet. Tills hon började se ner på mig von sitt oben plejs. Hon blev nån annan helt enkelt, nån jag absolut inte tyckte om.
Sedan dess har jag inte haft nån riktigt nära vän faktiskt och det har nog behövts. För jag har hittat mig själv igen. Och det är en så himla skön känsla. Att veta att jag inte behöver någon annan än mig själv egentligen, innerst inne. Jag har ändå aldrig saknat någon att berätta saker för eller dela mitt liv med ur ett vänskapligt perspektiv, för de få vänner jag har de är vänner jag kan höra av mig till när som helst - det kan ha gått månader - men ändå kan man börja prata som om det varit bara minuter sedan sist.

Tack till alla er, för att ni finns i mitt liv och bara är er själva, och låter mig vara inget annat än migsjälv!

Post Grammisgalan...

Vilken himla tur att EMD sjöng "Aawoohoo", nu tror jag att alla mammor som gråter över sina barn som inte är hemma mår MYCKET bättre. Och tyckte man som dem, att världen är ett hemskt ställe att leva på, så skulle man skrika "Aawoohoo" med dem. Gud så fint.

För övrigt tycker jag att Robyn kunde gjort nåt bättre (på scenen alltså), att Håkan skulle ha vunnit mycket, mycket mer. Att Anna Ternheim var värd sitt. Och att Bo Kaspers Bo Sundström är det sötaste som går i ett par skor. Gölle! Pöss!

VAD hade Carolina Gynning på sig egentligen??! HUR tänkte hon?

Filmer...

Jag har sett mycket bra och dålig film på sista tiden.

Den Man Älskar med bl a Jonas Karlsson
Lena lever ett tryggt och lyckligt liv med sin man Alf. Tillsammans driver de en fiskhandel och ingen som ser Lena kan ana vad hon tidigare har gått igenom för helvete med sin fd man Hannes.
En dag vänds hennes liv upp och ned. Ett slumpmässigt möte med Hannes leder till ett känslomässigt kaos...
Fyra pluppar. Väldigt känslosam och bra spelad film. Jonas Karlsson var kanon i den här rollen.


Mirrors med Keifer Sutherland
En före detta polis försöker få ordning på sitt liv och skaffar ett jobb som säkerhetsvakt vid de förkolnade ruinerna av det en gång berömda varuhuset "Mayflower" i New York. Men snart börjar han se vidriga skräckbilder i byggnadens speglar, och han måste börja gräva djupt i hemligheterna kring husets förflutna...
Fyra pluppar. En kanonbra thriller, älskar den här typen av välgjord skräckfilm!

24: Redemption
Efter att ha offrat allt för sitt land har Jack Bauer bara en sak kvar - sin frihet. Han jobbar som missionär i Afrika där han måste stoppa en hänsynslös krigsherre från att rekrytera oskyldiga barn till hans mordiska milis. För att lyckas med detta måste han konfronteras sitt förflutna och fatta ett omöjligt beslut som kommer att ändra hans liv för alltid... Samtidigt letar USA's regering efter Jack för att ställa honom inför rätta.
Tre pluppar. Spännande inför säsong sju av 24.


The Day the Earth stopped
Hundreds of massive intergalactic robots appear in all of the world's major capitals with an ultimatum: Prove the value of human civilization or be destroyed.
Inga pluppar. Minus en plupp? Ord överflödiga.


The Day the Earth stood still med Keanu Reeves
Typ samma handling som ovan fast med större budget.
En plupp. Helt värdelös.

The Other Boleyn girl med bl a Scarlett Johansson
När kung Henrik VIII slutat vara intim med sin hustru, då hon misslyckats med att ge honom en manlig arvinge, ser Sir Thomas Boleyn sin chans att återföra lite status till familjen. Han planerar att dottern Anne ska förföra kungen och ge honom en son. Tyvärr går planen snett när kungen istället attraheras av systern Mary.
Fem pluppar. Den hade allt, kort sagt.

Persona Non Grata med Alexandra Rapaport och Janne "Loffe" Carlsson
Persona non grata handlar om Anna, en ung kvinna som försöker städa upp i sitt förflutna. Det är också berättelsen om pensionären Sture, som lever ett till synes enkelt och tillbakadraget liv, men som plötsligt dras in i en konflikt som han kanske inte alls har med att göra. Persona non grata är ett psykologiskt drama och ett kammarspel om ett brottsoffer och den eventuelle förövaren.
Tre pluppar. Intressant och annorlunda film, helt klart sevärd för man tar nåt med sig när den är slut. Typ.

LOL...

Om jag någonsin ska använda uttrycket *LOL*, så måste det vara nu...
Jag har just kollat på hur många avsnitt som helst av Last comic standing, och kom att tänka på en grej...
Detta är en sann historia, ok? Jag hörde den ju av en arbetskamrat vars bekants svärmors bekant detta hände, så då måste det vara sant väl??
Denna svenska äldre dam åkte på shopping-och-lyx-resa till New York, och bodde på ett av NY's finare hotell. Hon var lite skraj redan när hon anlände eftersom stan var stor med mycket folk, större och mer än hon någonsin trott och hon hade ju hört om gängkriminaliteten osv. Så en dag väntar hon på hissen nere i lobbyn. Hissen kommer ner, men där står redan en stor (tyckte hon iaf), svart man med två stora dobermann-hundar. Hon är jätterädd, men går in i hissen och ställer sig närmast dörrarna med ryggen mot mannen/hundarna. Hissen börjar röra sig och plöstligt hör hon mannen skrika "SIT DOWN!" Så livrädd sätter hon sig blixsnabbt ner på hissgolvet. Allt är tyst utom hissen. Nästa våning krånglar sig mannen med hundarna förbi kvinnan och av, kvinnan kan andas ut och resa sig upp igen.
När hon vid veckans slut ska checka ut, säger så receptionisten att hennes vistelse redan är betald. Kvinnan ser frågande ut, receptionisten säger "Och han lämnade dessa blommor till er"
Kvinnan ser ett kort i den gigantiska buketten, tar upp det och läser:
"Thank you for the laughter of my life. Love, Eddie Murphy."

Song of the day... I & II

Hittade denna låt med the man in black på Spotify igår. It stuck.

Johnny Cash - It was Jesus

Den där Orup har tydligen ganska rolig musiksmak. Den här fastnar också.

The Ting Tings - That's not my name

Mögelbild...

bara för dig Å. =)
Detta är en kaffekopp jag hittade under sambons nattduksbord i sovrummet.
Hur gick det med din mögelodling?

Some music...

Det var ett tag sen det kom ett inlägg från mig nu. Först var vi på Lanzarote en vecka före jul. Sedan skulle jag lägga upp youtube-klipp hade jag tänkt, med lite ny musik jag upptäckt (ny för mig). Men när det inte gick, det bara vägrade fungera, så blev jag anti min blogg ett tag. Men nu har jag taggat ner så pass mycket att jag kan nedlåta mig till att lägga in gamla hederliga länkar istället.

Sam Sparro - Black & Gold
Soundtracket till vår pubkväll på Molly's i Playa Blanca nära marinan.

Teddy Thompson - In My Arms
Spelades av Marcus Birro i P4 på vägen hem från Arlanda. Fanns bara i aukustisk version på youtube, vad är detta, har karln ingen video ens?!

Semestern var riktigt bra, för att summera. Vädret var sådär, och en utflykt blev riktigt fiasko. Det var kallt i havet. Men vi hade all inclusive på det största hotell jag någonsin sett. Där fanns fyra restauranger att välja på och 8 barer. Poolen var uppvärmd och servicen kanon! Åt så mycket att jag mådde illa varje kväll =) Och det var bra skönt att sitta i solen med en GT och bara mysa.

På Molly's, en pub som inte hörde till hotellet. Irländsk, underbar. San Miguel i solen!







Utsikt från balkongen på rummet. "Begränsad havsutsikt", stod det när jag bokade resan... och ja horisonten var ju inte helt prickfri, för där skymtar Fuerteventura en bit bort...