Sedan pappa gick bort och allt det där hemska, så har jag haft svårt för att läsa böcker. Orka sätta mig in i en historia. Jag har försökt med några av mina gamla favoritförfattare, som Dean Koontz och Marian Keyes. Jag har kommit några sidor och sen lagt ner. Men för en tid sedan började jag frossa i sanna historier. Om allt från sekter till tsunamin. Jag har läst Mia Erikssons bok om sin dotter: "Emma". Som nu visat sig inte vara så sann direkt. James Freys "Tusen bitar", som visst inte heller var så sann in retrospect.
Just nu håller jag på att läsa en bok om Estonia "Estonia- Berättelsen om en tragedi" som gjordes av två journalister strax efter katastrofen. Jag läste på ett forum att den boken inte längre finns att få tag på, att den har en hel del detaljer och vittnesuppgifter som så att säga "inte får komma ut". Därför finns den inte på ett enda bibliotek, tydligen. Utgiven på Bonnier Alba, tryckt på Smegraf i Smedjebacken. Såldes bara en kort stund, försvann sen. Jag hittade den på ett antikvariat på nätet.
Vet inte varför jag snöat in på bara "sanna" historier. Tragedier, knark och förödelse. Psykanalys, någon?
fredag 30 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar