Om barn & sånt...

Klockan är snart fyra. Om två timmar kommer det en jeppe från ett byggföretag och ska kolla in köket. Mäta stommar etc och ge ett kostnadsförslag på vad det kostar att skaffa nya köksluckor.

*

Barn och bebisar. Är svårt det där. Ska man skaffa eller inte? Jag har inte vågat beröra ämnet förut, men nu är jag snart big 30 och i folks ögon "vuxen", nu ska korten upp på bordet.

Sambons mamma tjatar hål i huvudet på mig. På julafton när hans syskonbarn var bedårande söta i tomtens knä, då väser hon i mitt öra: "Jaa, när är det dags för er då? Nästa jul kanske vi har fler här..." Jag skojade bort det. "Nu hörs det väldigt dåligt här, jag åker i en tunnel och... jaha. Där bröts det".
Och senast var det när jag och hon ensamma var på billighetsaffären i byn. Hon gick runt på barnavdelningen och jag lunkade efter. (Hon skulle ha en grej till barnbarnen). På väg ut från avdelningen igen frågade hon: "Hur är det med er då, planerar ni nåt...? Fast det är klart, det är ju inte säkert det blir nåt fast man planerar..." Fiskandes. Lirkandes. Jag mumlade "nej vi har ju kattunge nu" och gick vidare.

Sanningen är att sedan år 2001 har jag inte svalt ett enda p-piller. Vi har använt andra metoder för att idka säkert samlag, och det har funkat bra.
Ibland har vi bestämt att NU är det rätt tajming, NU ska vi skaffa barn. T ex hösten 2005. Men jag har vid dessa månader av testing testing inte blivit gravid. En gång tror jag att jag fick ett missfall i tidigt skede. Jag vet inte om jag ens kan bli gravid ifall vi skulle vilja. Just nu är jag i ett skede där jag är så trött, slut och har en del personliga motgångar, därför vill jag just nu inte skaffa barn. Därför hoppas jag att tanten slutar fråga innan jag blir arg och säger nåt dumt.

Dessutom klingar min mammas ord i mitt huvud; "Vill du verkligen ha barn någon gång då? Nej jag bara undrar, för det är ju inte alla som är gjorda för att ha barn..."
"..Det är ju inte alla som är gjorda för att ha barn..."
"..Det är ju inte alla som är gjorda för att ha barn..."
"..Det är ju inte alla som är gjorda för att ha barn..."
"..Det är ju inte alla som är gjorda för att ha barn..."
"..Det är ju inte alla som är gjorda för att ha barn..."
"..Det är ju inte alla som är gjorda för att ha barn..."
"..Det är ju inte alla som är gjorda för att ha barn..."

Egentligen vet jag att hon förstås som alltid utgår från sig själv och sina upplevelser. Jag vet att hon själv önskar att hon aldrig hade skaffat barn. Vi, barnen, förstörde hennes liv. Hon skulle aldrig erkänna att det är så hon alltid känt det, men små kommentarer och hennes allmänna beteende genom åren ger ändå detta vid handen. Och jag är rädd att jag OM vi skaffade barn, skulle bli precis som henne.
Cynisk
Bitter
Livrädd
Överbeskyddande
Narcissistisk
Manipulativ

But then again; that's so not me.