Jag har gått från deprimerad sönderarbetad till brunbränd semesterböna och sedan till.. upplyft. Kan plötsligt förstå lite av innebörden i den där Josh Groban-rösten som brukar sjunga "You raise me up, so I can stand on mountains..." etc.
Någon har fyllt upp mitt inre, tagit tag i mitt hår och dragit upp mig en aning. En aning räcker. Just nu.
Kanske är det jag som är knäpp.. som tolkar in en massa grejer i vanlig ärlig vänlighet. En massa grejer = Som att jag vore speciell på något som helst sätt för denna person.
Men för tillfället kör jag på den tolkningen. Inget annat spelar just nu någon roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar