Var på "Elvis forever" förra veckan. Sen dess är jag lite kär i den här killen. Jack Baymoore (artistnamn ofcourse)
Hade aldrig hört talas om. Sjöng Elvis som en Gud. VAR Elvis. I minspel och kropp och själ kändes det som.
Flirtade med mig från scenen, ja.
Här i en Johnny Cash låt. Och han fixar ju det med. Rockabilly-karln. Googlat fram att han haft en monster hit med sitt kompband the Bandits. "A V8 Boogie".
Hur som helst. What a man. Igen.
onsdag 3 december 2008
Jack Baymoore...
söndag 30 november 2008
Ulf Lundell...
...Vilken man. Nu ska ha ge ut "Omaha" på nytt, i ny avskalad version, om man får tro Expressen.
Alltid rätt klädd. Förbannat snygg för sin ålder. Alltid rätt ord ur hans mun. De vackraste av ord, oavsett innebörd. Något hos honom fascinerar mig alldeles oerhört. Djupet tror jag. Djupet jag alltid sökt i en partner, i en vän, djupet jag har i migsjälv och skulle behöva se i annan persons ögon, höra det ur en annans mun, läsa det i någon annans tankar och funderingar. That's what it is.
söndag 23 november 2008
Nytillskott...
Om allt går som det ska, kommer denna söte kille flytta hem till oss runt den 20:e december, efter semesterveckan!
Han är iaf preliminärtingad, ska besökas på tisdag då även handpenning ska betalas. Han är en blandras. Perser, birma (mamman) och okänd långhårig pappa. Pappan är nog också perser eller i varje fall inte skogis. Eftersom han också måste ha burit på en choklad-gen. Chokladbrun och på magen och bröstet svartsmoke. Vilken kille!
Undrar vad mina äldre kattherrar kommer tycka bara... =S
Håller tummarna för att det inte blir världskrig!
fredag 21 november 2008
torsdag 13 november 2008
Ur min dagbok...
Har rotat fram några gamla dagböcker. Så nu ska jag göra som dig haggan, och lägga ut lite gamla texter då & då. Kul att läsa vad man tänkte då... förr. Men jag inser att jag mest skrivit dagbok när jag mått skitdåligt, vilket är trist. Inte många glada minnen nerpräntade. Det var ju några år sedan man skrev dagbok för hand. Och jag kommer ihåg att jag hade tvångstankar att jag måste m å s t e fylla två sidor varje gång jag skrev.
Mån 16/11 1998
"Allting känns som piss. Jag och M. åkte till Hotellet idag på info om BUC. När vi kom tillbaka hit ville jag ligga, men inte han. Jag orkar inte längre. Bara gråter och mår dåligt hela tiden. Han är så jävlig. Vet inte vad jag ska göra. Jag tänker att jag aldrig vill ha honom tillbaka, men samtidigt kan jag inte vara utan honom. Jävla bög. Varför får aldrig jag vara lycklig? Inte ens i somras var jag riktigt lycklig, för han älskade väl aldrig mig och sånt känns. Det absolut värsta är nästan att jag inte har nån att prata med heller. Ingen som verkligen lyssnar i alla fall. Jag vet själv varför jag älskar och behöver M. så mycket. Det är ju så typiskt att han skulle lämna mig också. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu, för alla mina planer involverade honom. Nu är det bara tomt. Jag måste prata mer med honom. Skulle göra vad som helst för att få honom tillbaka. PANIK!!! Kan inte va utan M."
MÅNDAG 13/11 2000 kl. 21:27
"Helt otroligt att det är 13:e nov, och jag har inte sett snö än.
Tidsmaskin. Det är vad jag & M. behöver för att allt ska bli som förr mellan oss. Mina känslor pendlar väldigt inuti. Ledsen, glad, ledsen, glad.
Johan gjorde mej glad idag. Det var en liten grej han skrev bara... han är en riktig buse! Jag skulle vilja lära känna honom bättre.
Felicity. Min favvo-serie. Noel, Ben... man blir helt kär i båda två. Finns det en snyggare människa än Scott Foley?
Jag önskar att jag inte var så sårad inuti. Jag är rädd för all min ilska. En dag ska den ut. Vad händer då?
I helgen ska vi hem igen. Det blir skoj att gå på konsert. Det är svårt för mej, det här med att sova hemma medan M. sover hos sin mamma. Fan, att jag inte klarar av att lita på honom. Jag är förresten inne i en sex-period just nu. Tänder väldigt på M. Han har fin kropp. Kanske är jag bara utsvulten. Behöver känna mej älskad, fysiskt. Usch, nu blir det en depp-kväll igen. Måste skriva av mej ibland.
Jobbet är okej, fortfarande. N. är som en snäll, stor brunbjörn. Lite som en "pappa" för mej på jobbet. Han blir aldrig arg. Jag dras till såna människor. Snälla människor sårar väl inte.
Jag ska köpa ny ryggsäck. Bra att ha när man åker hem. Längtar efter... att vara nykär. Och efter mamma!!!
Sova snart."
Mån 16/11 1998
"Allting känns som piss. Jag och M. åkte till Hotellet idag på info om BUC. När vi kom tillbaka hit ville jag ligga, men inte han. Jag orkar inte längre. Bara gråter och mår dåligt hela tiden. Han är så jävlig. Vet inte vad jag ska göra. Jag tänker att jag aldrig vill ha honom tillbaka, men samtidigt kan jag inte vara utan honom. Jävla bög. Varför får aldrig jag vara lycklig? Inte ens i somras var jag riktigt lycklig, för han älskade väl aldrig mig och sånt känns. Det absolut värsta är nästan att jag inte har nån att prata med heller. Ingen som verkligen lyssnar i alla fall. Jag vet själv varför jag älskar och behöver M. så mycket. Det är ju så typiskt att han skulle lämna mig också. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu, för alla mina planer involverade honom. Nu är det bara tomt. Jag måste prata mer med honom. Skulle göra vad som helst för att få honom tillbaka. PANIK!!! Kan inte va utan M."
MÅNDAG 13/11 2000 kl. 21:27
"Helt otroligt att det är 13:e nov, och jag har inte sett snö än.
Tidsmaskin. Det är vad jag & M. behöver för att allt ska bli som förr mellan oss. Mina känslor pendlar väldigt inuti. Ledsen, glad, ledsen, glad.
Johan gjorde mej glad idag. Det var en liten grej han skrev bara... han är en riktig buse! Jag skulle vilja lära känna honom bättre.
Felicity. Min favvo-serie. Noel, Ben... man blir helt kär i båda två. Finns det en snyggare människa än Scott Foley?
Jag önskar att jag inte var så sårad inuti. Jag är rädd för all min ilska. En dag ska den ut. Vad händer då?
I helgen ska vi hem igen. Det blir skoj att gå på konsert. Det är svårt för mej, det här med att sova hemma medan M. sover hos sin mamma. Fan, att jag inte klarar av att lita på honom. Jag är förresten inne i en sex-period just nu. Tänder väldigt på M. Han har fin kropp. Kanske är jag bara utsvulten. Behöver känna mej älskad, fysiskt. Usch, nu blir det en depp-kväll igen. Måste skriva av mej ibland.
Jobbet är okej, fortfarande. N. är som en snäll, stor brunbjörn. Lite som en "pappa" för mej på jobbet. Han blir aldrig arg. Jag dras till såna människor. Snälla människor sårar väl inte.
Jag ska köpa ny ryggsäck. Bra att ha när man åker hem. Längtar efter... att vara nykär. Och efter mamma!!!
Sova snart."
Schyffert
Igår var jag på Henrik Schyfferts enmansföreställning "The 90's - ett försvarstal". Han är ju bara helt underbar. Älskade hans beskrivning av barndomens "fredagsmys". Då pappan kommer hem helt slut på fredag kväll och ska laga.. Flygande jakob. "Kyckling, jordnötter, vademecum, majonnäs, honung- TADAA! Flygande Jakob."
Han hade kopierat en TV-tablå från 1977 då han var nio år. Tv-programmen började halv sex på kvällen och slutade vid elva. Enda nöjesprogrammet på HELA VECKAN var en timmes konsert med popartisten Sven-Bertil Taube. Enda barnprogrammet var en kvarts sagostund per dag. Det enda tecknade var den där solen som gick upp och ner. Och Kalle Anka på julafton.
Ja, han var grymt rolig. Allvarlig också. Låtintrona var roliga. Jag kunde faktiskt Spin Doctors med "Two princess", men vågade inte hojta. Kunde Whale också förstås =)
Jag bara njöt av att höra om hans 90-tal, hur han upplevde det. Jag älskade NileCity & I managen, men Percy Tårar ännu mer. Killinggänget var kungar back then. I min värld.
Kom på när jag satt där att det gick ett rykte om honom och Cia (från Whale) på den tiden det begav sig. Ryktet sade att Henrik låtit omskära sig. För att Cia hade tandställning. (Övrig förklaring överflödig...) Så en del av föreställningen satt jag och funderade över huruvida detta rykte stämmer eller ej. Vilket väl bara Henrik, Cia och möjligtvis andra partners samt Henriks fru vet.
Like him. I min värld är han fortfarande "Veckans babe". Every week.
Foto: Jonas "Heavy" Stentäpp, Dala-demokraten.
onsdag 12 november 2008
Ur min dagbok...
...för två år sedan. 11/11 2006
'Is it worth the pain?
kl. 15:46
Pratade med S. i tfn igår.. hon hade berättat för sin storasyrra om mig & min familj, och hon hade hälsat till mej att: hon tyckte jag skulle ta mej en ordentlig funderare, "vad ger den här relationen mej egentligen, och är det värt det?"
Det är väl det jag håller på med sen en vecka, kan man säga...
Min mamma & bror har så att säga "cut me off", de kommer aldrig mer höra av sig tror jag. De tycker illa om mig, säkert av olika "yttre" anledningar, men deep down bottnar det i att de tycker att jag sviker för att jag ska åka bort över julen. Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera, jag har bara varit helt tom i en vecka. Har inte heller försökt höra av mig till mamma. Jag skrev ett långt brev som jag tänkte skicka, men insåg att det gör ju ingen skillnad. Jag har ju redan försökt prata med henne säkert tusen ggr utan ngn som helst förändring. Helt förvånad är jag inte heller att det till slut gick såhär. Brorsan är psykiskt sjuk & hon låter honom styra sitt liv helt. Jag & mamma har aldrig varit lika, har alltid börjat bråka om saker, och nu har hon inte ens sett att jag existerat på flera års tid.
Jag mår nog inte sämre än innan. Sörjer Pappa, det tar upp hela min själ fortfarande. Skulle de också ha dött skulle det nog va annorlunda, men nu lever de & vill bara inte ha mig i sina liv längre. Förresten vet jag inte om jag orkar/vill ingå i la familia längre heller. Det var jag & Pappa, och jag sa redan när han gick bort att nu har jag ingen familj längre. (inte till dem, men ändå..)
Så är det värt det? Bråken med mamma, brorsans utbrott, att se E. lida utan att kunna ändra på ett skit, att bli fysiskt misshandlad vid 27 års ålder. Kanske klarar jag mig bättre utan dem. Det är bara en jävla helvetes tajming i livet. Som någon sa: "det är synd att allt händer dig samtidigt".'
Öronbajs...
Jobbade halva dagen i måndags. Insåg 1) att jag inte hörde ett skit, lock för båda öronen och/eller öronkatarr
2) bihåleinflammationen ej gått över än
Så jag fick tid på VC där en AT-läkare fick hjälp av en riktig läkare med att spola mina stackars öron. De (öronen) hade ej upplevt en spolning sedan jag var kanske sju år gammal. Ut kom både det ena & det andra kan jag meddela. (Trots att jag alltid är noga med topzen!)
Ena örat släppte locket lite efteråt när jag hade tryckutjämnat. Andra örat är lika illa fortfarande. Det bara pulserar & bubblar och jag hör fan ingenting! Smådrygt att hela tiden fråga "VA?! Saru?"
Hur som helst. Jag blev sjukskriven denna vecka ut. Vilket kändes skönt för jag vill bli HELT BRA innan jag börjar jobba den här gången!
2) bihåleinflammationen ej gått över än
Så jag fick tid på VC där en AT-läkare fick hjälp av en riktig läkare med att spola mina stackars öron. De (öronen) hade ej upplevt en spolning sedan jag var kanske sju år gammal. Ut kom både det ena & det andra kan jag meddela. (Trots att jag alltid är noga med topzen!)
Ena örat släppte locket lite efteråt när jag hade tryckutjämnat. Andra örat är lika illa fortfarande. Det bara pulserar & bubblar och jag hör fan ingenting! Smådrygt att hela tiden fråga "VA?! Saru?"
Hur som helst. Jag blev sjukskriven denna vecka ut. Vilket kändes skönt för jag vill bli HELT BRA innan jag börjar jobba den här gången!
söndag 9 november 2008
Ångest.
Efter två veckors sjukskrivning, två veckor av influensa, bihåleinflammation, öronkatarr och orkar-ingenting-ligga-i-sängen status, ska jag börja jobba imorgon. Börjar lite lätt sådär med en tio timmars arbetsdag.(!) Tankarna och ångesten virvlar runt i skallen på mig. Speciellt eftersom jag inte är frisk än. En tanke som återkommer, ofrivilligt, är: Tänk om jag inte orkar? Om jag inte orkar längre, vad händer då?
Och jag tänker på panikångestattacken jag hade innan sjukskrivningen. Jag tänker på pendlingen och så börjar jag må illa. Ångest också över att älsklingen slutar tre timmar före mig och får vänta. Usch. Fy fan för söndagar.
Och jag tänker på panikångestattacken jag hade innan sjukskrivningen. Jag tänker på pendlingen och så börjar jag må illa. Ångest också över att älsklingen slutar tre timmar före mig och får vänta. Usch. Fy fan för söndagar.
lördag 8 november 2008
onsdag 5 november 2008
Barack Obama is the elected president of the United States of America
Foto: AFP
Ett historiskt ögonblick.
Jag var vaken hela natten och växlade mellan Kanal 5:s valvaka med Filip & Fredrik och intressanta gäster, CNN, Sky News och CNBC. Filip Hammar var först i världen med att ge Obama segern, runt 02 inatt. Klockan 05 stod det helt klart när Obama kom över 270 elektorsröster. Tårarna steg i ögonen när CNN ÄNTLIGEN 'announced him', som det så vackert heter. Och klockan 06 steg USA:s nye president Barack Obama ut på scenen i Chicago med tusentals människor i publiken, bl.a. Jesse Jackson och Oprah Winfrey som båda stod och grät. Han höll ett segertal som kommer bli historiskt. Tårarna bara rann på mig och jag grät som ett barn när hela publiken skanderade efter varje rad i hans tal: "YES WE CAN!!!"
Och han talade om den där african-american lilla tanten på 106 år som gjort sin röst hörd, allt hon varit med om och sett under ett sekel. *rysningar*
Någon kommenterade på någon av de amerikanska kanalerna just detta att ett land som varit så konservativt och som för bara fyra år sedan valde om den sittande presidenten, nu kan ha ändrat sig så dramatiskt. Det visar på att det amerikanska folket är villiga att lära sig av sina misstag och göra om och göra rätt.
WAY TO GO! YES YOU CAN, DAMMIT!
Kom ihåg när det blir dags för val i Sverige;
Laugh. Dance. Vote.
måndag 3 november 2008
"de blir inge knulla för dig du"
Brukar lyssna på Arvingarna när jag städar faktiskt. Blir glad, och det ser ju den här snubben också ut att vara........ =))
söndag 2 november 2008
En sjuklings tankar...
Fortfarande sjuk. Flunsan har satt sig på hörseln, kanske öroninflammation, så jag hör ingenting på vänstra örat. Det bara pulserar. Fått hemsk hosta sådär långt ner i bröstet. Och har feber och är allmänt klen. Tog en nypa frisk luft på gården idag, och trodde att halsen skulle gå sönder av kylan och benen vika sig under mig. Önskar icke min värsta fiende detta virus!
Jag älskar att skriva. Men har aldrig tid nuförtiden. Nu när jag varit sjuk har jag funderat mycket på vad jag skulle skriva om, ifall jag hade tid. Om jag skulle starta en ny blogg från scratch. "Kockfrun"? Med vardags- & festrecept, med bilder. Och en hel del om hur det är att va sambo med en kock. Hade varit sköj! Iaf för mig =)
"Om min mamma" vore ett annat alternativ. Ju äldre jag blir, desto mer funderar jag över denna märkliga människa- min mamma. Över vem hon är men framförallt över vilka val hon gjort i livet. En blogg jag skulle behöva skriva. God knows att material har jag! Men... jag skulle nog samtidigt må dåligt av att veta att andra satt och förfärades över min mamma- för hur mycket fel hon än har gjort och hur fel hon än är, så är hon just mamma.
Host host och slemspott. Läggdags igen.
Jag älskar att skriva. Men har aldrig tid nuförtiden. Nu när jag varit sjuk har jag funderat mycket på vad jag skulle skriva om, ifall jag hade tid. Om jag skulle starta en ny blogg från scratch. "Kockfrun"? Med vardags- & festrecept, med bilder. Och en hel del om hur det är att va sambo med en kock. Hade varit sköj! Iaf för mig =)
"Om min mamma" vore ett annat alternativ. Ju äldre jag blir, desto mer funderar jag över denna märkliga människa- min mamma. Över vem hon är men framförallt över vilka val hon gjort i livet. En blogg jag skulle behöva skriva. God knows att material har jag! Men... jag skulle nog samtidigt må dåligt av att veta att andra satt och förfärades över min mamma- för hur mycket fel hon än har gjort och hur fel hon än är, så är hon just mamma.
Host host och slemspott. Läggdags igen.
Förklaring...
Jo det var såhär att jag såg en stund på Sing-a-long igår och då var Christer Sandelin med. Kom att tänka på en låt med Style från ca 1986, en låt som nog bara jag minns. "I believe" hette den. Och texten lät faktiskt..... väldigt Obama.
"I believe in love and freedom WOHO
I believe we're all the same yeahiyeahhey /.../
I believe there is a purpose to which we dedicate our lives /.../
'Cause I believe in love"
Nånting. Finns ej att hitta på youtube. Men jag har den någonstans på en dammig VHS. Men när jag sökte efter låten igår hittade jag det här klippet från Solstollarna. Skulle bara förklara det.
"I believe in love and freedom WOHO
I believe we're all the same yeahiyeahhey /.../
I believe there is a purpose to which we dedicate our lives /.../
'Cause I believe in love"
Nånting. Finns ej att hitta på youtube. Men jag har den någonstans på en dammig VHS. Men när jag sökte efter låten igår hittade jag det här klippet från Solstollarna. Skulle bara förklara det.
torsdag 30 oktober 2008
Influensa...
Jag har influensa, varit sjuk i en vecka nu. Jag hoppas skiten vänder snart. Hittills har det blivit värre, värre, värre för att stagnera ett par dagar. Jag har mest legat i sängen och därifrån kollat på TV, har sett en hel del som jag aldrig annars skulle kollat på. Såhär har min dagliga TV-tablå sett ut:
* Nyhetsmorgon / Gomorron Sverige (som handlat mycket om att det är tio år sedan diskoteksbranden i Gbg)
* Efter tio (intressanta intervjuer och igår boktips från Thorsten Flink!)
* Rachael Ray (talkshow med matlagning, mkt bra recepttips där på snabb & rolig mat)
* Ellen Degeneres Show (Sååå rolig! och personlig, visat foton från sitt bröllop och video från smekmånaden. Hur kan hon vara 50 bast? HUR?)
* Oprah Winfrey (Oprah är alltid Oprah. Idag intressant om hur man tar kontroll över sitt liv, tejpar upp sina önskningar om framtiden på en "vision board" och börja leva så att de blir sanna. Funkar tydligen?)
* Dr Phil (gamla avsnitt, allt var bättre förr, även Dr Phil. Back in the day då han actually hjälpte folk där & då istället för att bara klanka ner på deras problem och erbjuda hjälp EFTER programmet. Grät som ett barn idag när Dr Phil hjälpte en pappa komma över sonens död)
* Mannen som talar med hundar (alltid lika fascinerande hur han bara tar kontroll över hundarna)
* One Tree Hill (low-budget O.C.)
* Glamour x 2 (har jag följt till och från sedan 1989)
Sen börjar kvälls-tv. Dr Phil igen. Sen varierande. Är lite upprörd för att jag missade Grey's anatomy igår när jag kollade på Efterlyst istället.
Någon dag råkade jag nånstans mitt emellan Rachael Ray och Oprah zappa förbi "Våra bästa år" eller "Days of our lives" som den heter på Utrikiska. Sämre skit har jag aldrig, aldrig sett! Glamour har lika dåliga skådisar, fine, men det finns ju en historia åtminstone. Men jag tror att enda anledningen att jag står ut med Glamour, är att jag har växt upp med serien sen jag var tio. På den tiden gick "Veckans Glamour" på Nordic Channel på söndagsmorgonar, när jag bodde hos pappa varannan helg. Så jag såg varannan vecka. När jag blev vuxen gick det kanske 6-7 år när jag inte såg ett avsnitt. Men så när jag började högskoleutbildningen gick det en tjej i min klass som ÄLSKADE Glamour. Då blev det liksom ok att börja titta igen =)
Hur som helst; lite har jag lärt mig av att vara sjuk och se all denna TV.
* Nyhetsmorgon / Gomorron Sverige (som handlat mycket om att det är tio år sedan diskoteksbranden i Gbg)
* Efter tio (intressanta intervjuer och igår boktips från Thorsten Flink!)
* Rachael Ray (talkshow med matlagning, mkt bra recepttips där på snabb & rolig mat)
* Ellen Degeneres Show (Sååå rolig! och personlig, visat foton från sitt bröllop och video från smekmånaden. Hur kan hon vara 50 bast? HUR?)
* Oprah Winfrey (Oprah är alltid Oprah. Idag intressant om hur man tar kontroll över sitt liv, tejpar upp sina önskningar om framtiden på en "vision board" och börja leva så att de blir sanna. Funkar tydligen?)
* Dr Phil (gamla avsnitt, allt var bättre förr, även Dr Phil. Back in the day då han actually hjälpte folk där & då istället för att bara klanka ner på deras problem och erbjuda hjälp EFTER programmet. Grät som ett barn idag när Dr Phil hjälpte en pappa komma över sonens död)
* Mannen som talar med hundar (alltid lika fascinerande hur han bara tar kontroll över hundarna)
* One Tree Hill (low-budget O.C.)
* Glamour x 2 (har jag följt till och från sedan 1989)
Sen börjar kvälls-tv. Dr Phil igen. Sen varierande. Är lite upprörd för att jag missade Grey's anatomy igår när jag kollade på Efterlyst istället.
Någon dag råkade jag nånstans mitt emellan Rachael Ray och Oprah zappa förbi "Våra bästa år" eller "Days of our lives" som den heter på Utrikiska. Sämre skit har jag aldrig, aldrig sett! Glamour har lika dåliga skådisar, fine, men det finns ju en historia åtminstone. Men jag tror att enda anledningen att jag står ut med Glamour, är att jag har växt upp med serien sen jag var tio. På den tiden gick "Veckans Glamour" på Nordic Channel på söndagsmorgonar, när jag bodde hos pappa varannan helg. Så jag såg varannan vecka. När jag blev vuxen gick det kanske 6-7 år när jag inte såg ett avsnitt. Men så när jag började högskoleutbildningen gick det en tjej i min klass som ÄLSKADE Glamour. Då blev det liksom ok att börja titta igen =)
Hur som helst; lite har jag lärt mig av att vara sjuk och se all denna TV.
onsdag 29 oktober 2008
Lars vill inte åka skrillor...
...så enkelt är det.
Nej, men Idol-Lars skriver att han absolut inte vill vinna Idol (under rubben "Jag är arg"). Det är klart att han inte vill det. Se bara på Markus Fagervall som nu är med i Stjärnor på is. Kanske tycker han att det är störtkul, han kanske skrattar sig igenom det av glädje. Men inte vore han där idag om karriären hade gått spikrakt efter Idol-vinsten? Hur går det för Daniel Lindström? Vem har köpt hans nya skiva, hand upp? Vem kan nynna på Agnes senaste stora hit? Nej, just det.
Men just därför kommer Lars att vinna Idol. För folk älskar ärlighet, folk älskar den lilla människan som står upp emot det stora skivbolaget, folk älskar när någon säger ifrån. Och den här gången kommer Idol-vinnaren (Lars) att gå hur långt som helst. Mark my words!
Nej, men Idol-Lars skriver att han absolut inte vill vinna Idol (under rubben "Jag är arg"). Det är klart att han inte vill det. Se bara på Markus Fagervall som nu är med i Stjärnor på is. Kanske tycker han att det är störtkul, han kanske skrattar sig igenom det av glädje. Men inte vore han där idag om karriären hade gått spikrakt efter Idol-vinsten? Hur går det för Daniel Lindström? Vem har köpt hans nya skiva, hand upp? Vem kan nynna på Agnes senaste stora hit? Nej, just det.
Men just därför kommer Lars att vinna Idol. För folk älskar ärlighet, folk älskar den lilla människan som står upp emot det stora skivbolaget, folk älskar när någon säger ifrån. Och den här gången kommer Idol-vinnaren (Lars) att gå hur långt som helst. Mark my words!
lördag 25 oktober 2008
Cry wolf...
Jag såg en järv en gång.
Det var sommaren 2005. Jag var tidningsbud i Leksand. Åkte varje natt sträckan Rättvik-Leksand. En natt strax före två i höjd med Ytterboda, sprang den över vägen i maklig takt. Så jag fick en bra titt på den. Trodde att jag hallucinerade först. Det är ju inte så att jag direkt kunde säga att det var en järv jag såg. Jag visste inte vad det var för djur. En kombinerad ekorre/räv? Hur som helst brydde jag mig aldrig om att rapportera järven till länsstyrelsen eller någonannanstans. Därför att jag en tid innan hade trott mig se två vargar i skogarna utanför Leksand när jag kom åkandes mitt i natten. Morgonen efter fick jag med hjälp av lokaltidningen reda på att det var två huskys som slitit sig. "Men hör av dig om du ser nåt annat", sa reportern glatt och gav mig en t-shirt som tack för...ingenting. Men det vågade jag inte.
Men en järv var det! Såhär såg den ut.
Foto: Magnus Elander
de5stora.com
Det var sommaren 2005. Jag var tidningsbud i Leksand. Åkte varje natt sträckan Rättvik-Leksand. En natt strax före två i höjd med Ytterboda, sprang den över vägen i maklig takt. Så jag fick en bra titt på den. Trodde att jag hallucinerade först. Det är ju inte så att jag direkt kunde säga att det var en järv jag såg. Jag visste inte vad det var för djur. En kombinerad ekorre/räv? Hur som helst brydde jag mig aldrig om att rapportera järven till länsstyrelsen eller någonannanstans. Därför att jag en tid innan hade trott mig se två vargar i skogarna utanför Leksand när jag kom åkandes mitt i natten. Morgonen efter fick jag med hjälp av lokaltidningen reda på att det var två huskys som slitit sig. "Men hör av dig om du ser nåt annat", sa reportern glatt och gav mig en t-shirt som tack för...ingenting. Men det vågade jag inte.
Men en järv var det! Såhär såg den ut.
Foto: Magnus Elander
de5stora.com
tisdag 21 oktober 2008
Dagens ord...
"Jaha, ska vi gå och fortsätta med del två av den här lugubra tillställningen", sa min kollega idag. Jag googlade.
Luguber. =Absurd lustifikation.
Luguber. =Absurd lustifikation.
söndag 5 oktober 2008
En Acer...
Hjälp. Jag har blivit prylgalen. Nu vill jag köpa en liten, liten laptop för 3990 kr. Fastän jag VET att jag inte behöver den, jag har ju min stationära dator. Men det blir inte av att jag skriver min roman på den. För jag sitter så jäkla obekvämt. Och istället för att köpa en ny dyr kontorsstol så kan jag ju köpa en bärbar dator som jag kan ta med överallt? Jag kan ju t o m sitta på altanen och smurfa nästa sommar? Dessutom var den blå. Datorn alltså. Jag älskar blått.
Och då måste jag också ha en liten, liten datorväska till den för 499 kr. Och ett usb-minne för 99 kr. Sen är jag hemma. Tror jag?
8,9 tum. Är det för litet? Kommer jag ångra mig?
Och då måste jag också ha en liten, liten datorväska till den för 499 kr. Och ett usb-minne för 99 kr. Sen är jag hemma. Tror jag?
8,9 tum. Är det för litet? Kommer jag ångra mig?
Om TV...
Virtanen+sällskap. Den sämsta skit jag sett någonsin. Spelas in på Spy Bar. Haha! Bara en sån sak. Virtanen är väl så söt, men intervjua kan han icke. Eva Röse blev nästan förbannad på honom på riktigt i det första programmet. Han tror att han ska/kan ställa frågor på ett uppriktigt, ifrågasättande sätt. Istället blir det bara pinsamt alltihop.
Tänkte kolla på Gordon Ramsey's The F Word ikväll. Men jag blev så upphetsad över vinjetten där han strippade av sig slips och skjorta för att sedan ikläda sig kockrock att jag sedan inte kunde koncentrera mig. Tänkte bara på hans ögon och bara bringa. Försökte tänka bort alla skrynklor i hans ansikte. Kunde fortfarande inte koncentrera mig på maten och restaurangen. Så jag gick därifrån.
Stjärnor på is. Om jag över huvud taget ska kommentera det programmet; Hetsen mot Carolina Gynning är både överdriven, taskig och lite larvig. Hon var väl inte sämre än Berg! Och dessutom ljusår bättre än Peter Jihde någonsin kommer vara. Och en sak till. Kicken kicked ass! Om jag kommer fortsätta kolla så är det enbart pga Kicken. Kicken Kicken Kicken. Roligt att säga till och med.
Tänkte kolla på Gordon Ramsey's The F Word ikväll. Men jag blev så upphetsad över vinjetten där han strippade av sig slips och skjorta för att sedan ikläda sig kockrock att jag sedan inte kunde koncentrera mig. Tänkte bara på hans ögon och bara bringa. Försökte tänka bort alla skrynklor i hans ansikte. Kunde fortfarande inte koncentrera mig på maten och restaurangen. Så jag gick därifrån.
Stjärnor på is. Om jag över huvud taget ska kommentera det programmet; Hetsen mot Carolina Gynning är både överdriven, taskig och lite larvig. Hon var väl inte sämre än Berg! Och dessutom ljusår bättre än Peter Jihde någonsin kommer vara. Och en sak till. Kicken kicked ass! Om jag kommer fortsätta kolla så är det enbart pga Kicken. Kicken Kicken Kicken. Roligt att säga till och med.
torsdag 2 oktober 2008
Tankar...
Om hösten...
Idag hjälptes jag och sambon åt att släpa bort diverse delar av en lärk som vi låtit fälla, nu innan den barrar ner hela gården. Kroppsarbete i skogen. Kändes som när jag var liten och fick hjälpa pappa röja sly och hugga ved. Stoltaste tjejen i världen var jag! Skön höstluft idag. Lagomt kallt/varmt. Jag som alltid fryser annars.
Om jobbet...
Vet inte hur länge jag ska orka med att pendla såhär. Ärligt. Onsdagar är den dag jag slutar hyfsat tidigt. Det enda jag gör när den där efterlängtade onsdagen kommer, är att åka hem och lägga mig och sova. Helt slut! Orkar ingenting. Den där berömda väggen är nära nu, känner jag. Och jag är rädd. Tänk om jag bryter ihop? Tänk om jag får migrän snart igen? Tänk om jag skäller ut nån kollega för en skitsak snart? Tänk om min älskling inte orkar med mig mer snart utan lämnar in? Tänk om det är nåt fel på mig som inte orkar?
14 mil om dagen. Måndagar jobbar jag tio timmar och är borta i strax över tolv. Dör jag snart? Ibland känns det så. Svårt att andas. Liksom.
Idag hjälptes jag och sambon åt att släpa bort diverse delar av en lärk som vi låtit fälla, nu innan den barrar ner hela gården. Kroppsarbete i skogen. Kändes som när jag var liten och fick hjälpa pappa röja sly och hugga ved. Stoltaste tjejen i världen var jag! Skön höstluft idag. Lagomt kallt/varmt. Jag som alltid fryser annars.
Om jobbet...
Vet inte hur länge jag ska orka med att pendla såhär. Ärligt. Onsdagar är den dag jag slutar hyfsat tidigt. Det enda jag gör när den där efterlängtade onsdagen kommer, är att åka hem och lägga mig och sova. Helt slut! Orkar ingenting. Den där berömda väggen är nära nu, känner jag. Och jag är rädd. Tänk om jag bryter ihop? Tänk om jag får migrän snart igen? Tänk om jag skäller ut nån kollega för en skitsak snart? Tänk om min älskling inte orkar med mig mer snart utan lämnar in? Tänk om det är nåt fel på mig som inte orkar?
14 mil om dagen. Måndagar jobbar jag tio timmar och är borta i strax över tolv. Dör jag snart? Ibland känns det så. Svårt att andas. Liksom.
On tour...
Hittade Robyns turnéblogg idag. Hon supportar ju Madonna på Sticky Sweet Tour. Så cool tjej Robyn e. Måste bara säga det.
söndag 28 september 2008
lördag 27 september 2008
Lundell...
Ulf Lundell. Jag har aldrig varit nåt stort fan av musiken. Enda låten jag någonsin satt på repeat är "Baby Om Morgonen". Jag har aldrig läst "Jack", debutromanen. Inte sett filmen heller. Men förra sommaren eller om det var sommaren -06 kanske, läste jag "Värmen". Det är den bästa bok jag läst. Jag vet inte varför, det är inget jag kan förklara eller direkt sätta fingret på. Kanske var jag bara just då i mitt liv i exakt den ljuva stämningen som genomsyrar hela boken. Kanske kände jag igen mig både i hans sätt att tänka, att författa, att beskriva, att skriva. Kanske älskade jag naturbeskrivningarna. Kanske ville jag återfå den livsglädje Lundell eller huvudpersonen i boken har. Kanske ville jag vara Sunny. Men jag kommer aldrig läsa en bättre bok. Någonsin.
Nu läser jag "Vädermannen". Fängslas också av den. Och önskar att jag satt i en stuga på Österlen på en veranda med ett glas whiskey och en fleecepläd, all of a sudden.
Här kommer en text ur boken. Den absolut längsta mening jag någonsin läst. Men den beskriver ju våren på ett alldeles underbart sätt;
"Nästa dag var hög och ljum och fin den med och borta från skjutbanan hördes som sammet k-pist-knattret och bo-bom av kanonerna mitt i det här: lärkorna, tranorna som fortfarande kom trumpetande kryssande krängande, talgoxarna som inte kunde låta bli att ti-ta ti-ta och stararna som satt i den halvutslagna akacian, tre stycken, måste knorrsjunga om att dom var tillbaka igen, och över svartåkrarna viporna som kved och kastade sej ner mot den feta stumma svarta jorden och upp mot skyn igen och råkorna och kråkorna som gick på åkrarna och grönfinkarna som vällustigt knirrvade och gulsparven som nästan matt redan nu av sommarhettan som om den tog betäckning sitt ti-ta-ta-ta-ta fallande mitt i det här och blåmesens varnande tjetttjitttjitt k-pistarnas duttduttduttduttduttdutt därborta vd skjutfältet som var en av landets vackraste platser och sen kanonernas ka-dwam som fick luft och hus och bröstkorg att darra till och sen tranorna som kom lik förbannat i plog efter plog efter band efter band och den stora platta buktens plåtblåsvarta vatten och långt upp i norrnordost kustlinjen mitt i det här när jag stod där på tomten och såg en snödriva täckt av grus sakta sakta sjunka ihop under vårens tryck, tankar på henne därnere i Provence och jag häruppe i allt detta."
Nu läser jag "Vädermannen". Fängslas också av den. Och önskar att jag satt i en stuga på Österlen på en veranda med ett glas whiskey och en fleecepläd, all of a sudden.
Här kommer en text ur boken. Den absolut längsta mening jag någonsin läst. Men den beskriver ju våren på ett alldeles underbart sätt;
"Nästa dag var hög och ljum och fin den med och borta från skjutbanan hördes som sammet k-pist-knattret och bo-bom av kanonerna mitt i det här: lärkorna, tranorna som fortfarande kom trumpetande kryssande krängande, talgoxarna som inte kunde låta bli att ti-ta ti-ta och stararna som satt i den halvutslagna akacian, tre stycken, måste knorrsjunga om att dom var tillbaka igen, och över svartåkrarna viporna som kved och kastade sej ner mot den feta stumma svarta jorden och upp mot skyn igen och råkorna och kråkorna som gick på åkrarna och grönfinkarna som vällustigt knirrvade och gulsparven som nästan matt redan nu av sommarhettan som om den tog betäckning sitt ti-ta-ta-ta-ta fallande mitt i det här och blåmesens varnande tjetttjitttjitt k-pistarnas duttduttduttduttduttdutt därborta vd skjutfältet som var en av landets vackraste platser och sen kanonernas ka-dwam som fick luft och hus och bröstkorg att darra till och sen tranorna som kom lik förbannat i plog efter plog efter band efter band och den stora platta buktens plåtblåsvarta vatten och långt upp i norrnordost kustlinjen mitt i det här när jag stod där på tomten och såg en snödriva täckt av grus sakta sakta sjunka ihop under vårens tryck, tankar på henne därnere i Provence och jag häruppe i allt detta."
Alive But Not Amused
Abalone Dots är min höstmusik. Visst, i början störde det mig att de försökte vara Dixie Chicks. Men de har en egen stil har jag upptäckt. Mer bluegrass än DC. Lite mer sorgset, speciellt balladerna. Och just nu är det nog vad jag behöver.
Jeans...
Dessutom passar de (stövlarna that is) så perfekt till mina nya jeans. Jag hade nämligen ett par favvo-jeans, gråsvarta slitna från Åhléns. Älskade dem högt! Var det nån liten detalj jag möjligen störde mej på så var det väl de mörkgula stickningarna på stjärtfickorna. Men det var ett par år sen jag kom i dem, tyvärr. Har länge letat efter ett par i samma kvalité (nån perfekt elastan-blandning som gör dem mjuka o härliga), samma färg och med samma slitningar. Men icke. Förrän nu. Ellos. Storlek 42. (Obs, ej tumstorlek... SÅ tjock är jag inte..än..) Och de är utan stickningar on the ass.
Boots!
Har haft mina ögon på dessa stövlar från CAT inför senhösten/vintern. Så fin brun färg. Gillar verkligen ALLT med dem, de är så jag på nåt sätt. Jag bara fastnade för dem. MEN... de är liiiite för dyra för min plånis. Idag hittade jag de här, till halva cat-fur-priset. Lyckan= total. Perfekta!
måndag 22 september 2008
Min Hemlighet...
Idag på jobbet när jag hade P4 på och det spelades Brolle med "Det är hon" mitt i borrning, stannade tandläkartjejen upp, vände sig mot mig och frågade -Lyssnar du på sånthär? DANSBAND?
-Det är radio. Och dansband, hallå det är ju Brolle.
OM HON BARA VISSTE. Att jag en gång i tiden var besatt av Magnus Carlsson och följde Barbados runt halva Sverige och hem igen. Men nu när jag tänker tillbaka var det inte så mycket musiken, det var Magnus hypnotiska blick som orsakade masspsykos. Jo,seriöst. Masspsykos, I say!
Btw; heter det hypnotisk?
söndag 21 september 2008
Nu ska jag hitta.se en psykoterapeut...
Jag har bestämt mig nu. Tror jag. För att pröva på KBT (kognitiv beteendeterapi). Efter att ha läst en till bok (sann historia) om förlust, sorg och bearbetning så har jag insett att jag inte har kommit speciellt långt i mitt sorgearbete. Trots att det gått ca 2½ år sen styvfar och pappa gick bort. Men vem har sagt att sorg kommer med ett bäst-före-datum? Dock verkar många tro det. Nämnde för ca ett år sen på jobbet för en kollega att det fortfarande känns jobbigt (vissa saker), då tyckte hon direkt att jag skulle söka hjälp. HALLÅ. Men nu sitter jag iofs här och planerar att "söka hjälp."
Jag inser också att jag ibland dricker alkohol som självmedicinering. Jag dricker inga mängder. Men om jag t ex en lördagskväll ser nåt tragiskt på tv som påminner mig om pappa, eller om vad-som-helst påminner mig så att sorgen slår över mig, slår sina hårda klor i mig så att tårarna börjar rinna och jag får svårt att andas och en massa minnen sköljer över mig, då häller jag gärna i mig en 4a whiskey. Eller två glas vitt. Och mår bättre. Jag vet att det är "fel". Men jag vet inte- är det så himla mycket bättre för kroppen om jag hade fått Stesolid på recept då? Anti-dep med. vägrar jag. Prövat och det var vidrigt.
Min sambo har verkligen varit mitt stora stöd genom alltihop. Han är en klippa. Som verkligen funnits där.
Men så har jag ju sån ångest över min arbetsplats också. Över att pendla. Över hur mycket tid som går förlorad på att sitta i bilen. Över min chef som inte har ett mänskligt ben i sin kropp. Jag har sökt ett jobb idag. På annan ort på några mils närmare håll. Samt några timmar mindre per vecka. Jag tror något sånt skulle passa mig perfekt. Hittar jag inget annat börjar jag snart köra ut tidningar mitt i nätterna igen.
Jag har haft grubblerier över mitt förhållande, fram och tillbaka under flera år. Men det börjar släppa. Börjar komma fram till vad som är viktigt i livet. Börjar kanske bli vuxen? (Om vuxen är att inse och acceptera att passionen viker hädan för djupare kärlek, trygghet och samhörighet efter ett antal år)
Jag inser också att jag ibland dricker alkohol som självmedicinering. Jag dricker inga mängder. Men om jag t ex en lördagskväll ser nåt tragiskt på tv som påminner mig om pappa, eller om vad-som-helst påminner mig så att sorgen slår över mig, slår sina hårda klor i mig så att tårarna börjar rinna och jag får svårt att andas och en massa minnen sköljer över mig, då häller jag gärna i mig en 4a whiskey. Eller två glas vitt. Och mår bättre. Jag vet att det är "fel". Men jag vet inte- är det så himla mycket bättre för kroppen om jag hade fått Stesolid på recept då? Anti-dep med. vägrar jag. Prövat och det var vidrigt.
Min sambo har verkligen varit mitt stora stöd genom alltihop. Han är en klippa. Som verkligen funnits där.
Men så har jag ju sån ångest över min arbetsplats också. Över att pendla. Över hur mycket tid som går förlorad på att sitta i bilen. Över min chef som inte har ett mänskligt ben i sin kropp. Jag har sökt ett jobb idag. På annan ort på några mils närmare håll. Samt några timmar mindre per vecka. Jag tror något sånt skulle passa mig perfekt. Hittar jag inget annat börjar jag snart köra ut tidningar mitt i nätterna igen.
Jag har haft grubblerier över mitt förhållande, fram och tillbaka under flera år. Men det börjar släppa. Börjar komma fram till vad som är viktigt i livet. Börjar kanske bli vuxen? (Om vuxen är att inse och acceptera att passionen viker hädan för djupare kärlek, trygghet och samhörighet efter ett antal år)
lördag 20 september 2008
Semester, semester....
Igår fick jag veta att chefen sagt ok till min obetalda semestervecka i december!
Lanzarote, here we come!
Lanzarote, here we come!
torsdag 18 september 2008
Eddie...
Ibland funkar det inte att share:a klipp från youtube till bloggen.
Så här är en länk instead.
Eddie Hodges med sin hit "I'm gonna knock on your door". Från 1961.
Kom att tänka på den idag för att.. Vi kollade på "Vem kan slå Filip & Fredrik". Kom då att tänka på ett tv-program som gjordes på 80-talet, också det med Ingvar Oldsberg. Jag var så liten då, men fick flashbacks av folk i två lag med olikfärgade hjälmar som åkte vattenruschkana i blöjor och lekte med bollar..... Ringde då upp mamma och frågade om hon visste vad denna serie hette.
-"Njäe.. Bom någonting..Bom..." utstötte hon sporadiskt. Googlade "Oldsberg+Bom". Fick träff på ett program som hette "Bell & Bom" med Fredrik Belfrage & Oldsberg. Som ledde till en annan träff på det programmet jag menade. Som visst hette "Oss skojare emellan". Sökte efter det på Youtube. Hittade klippet med vattenrusch. Fick då fram ett till av Oldsbergs program från 90-talet, detta hette "Oldsberg för närvarande" och skulle nog vara som Letterman, fast mer...svenskt. OCH DÅ mindes jag denna lilla kille Eddie Hodges, som inte längre så liten medverkade i "Oldsberg för närvarande" typ 1994. Sjöng denna sin enda stora hit, fast med gitarr och skägg, typ säkert nästan 50 år eller så. Jag 15- jätteimpad. Mamma hade ju originalvinylsingeln från -61!
Frågor på detta?
Googlade förresten Eddie himself. Fann att han var listad som saknad i 19 dagar efter orkanen Katrina. Återfunnen vid liv.
Så här är en länk instead.
Eddie Hodges med sin hit "I'm gonna knock on your door". Från 1961.
Kom att tänka på den idag för att.. Vi kollade på "Vem kan slå Filip & Fredrik". Kom då att tänka på ett tv-program som gjordes på 80-talet, också det med Ingvar Oldsberg. Jag var så liten då, men fick flashbacks av folk i två lag med olikfärgade hjälmar som åkte vattenruschkana i blöjor och lekte med bollar..... Ringde då upp mamma och frågade om hon visste vad denna serie hette.
-"Njäe.. Bom någonting..Bom..." utstötte hon sporadiskt. Googlade "Oldsberg+Bom". Fick träff på ett program som hette "Bell & Bom" med Fredrik Belfrage & Oldsberg. Som ledde till en annan träff på det programmet jag menade. Som visst hette "Oss skojare emellan". Sökte efter det på Youtube. Hittade klippet med vattenrusch. Fick då fram ett till av Oldsbergs program från 90-talet, detta hette "Oldsberg för närvarande" och skulle nog vara som Letterman, fast mer...svenskt. OCH DÅ mindes jag denna lilla kille Eddie Hodges, som inte längre så liten medverkade i "Oldsberg för närvarande" typ 1994. Sjöng denna sin enda stora hit, fast med gitarr och skägg, typ säkert nästan 50 år eller så. Jag 15- jätteimpad. Mamma hade ju originalvinylsingeln från -61!
Frågor på detta?
Googlade förresten Eddie himself. Fann att han var listad som saknad i 19 dagar efter orkanen Katrina. Återfunnen vid liv.
måndag 15 september 2008
Ekonomi.
Jag är sämst i världen på vardagsekonomi. Att få det att gå ihop. Varje månad shoppar jag lite för mycket... Och det slutar med att jag måste nalla från sparkontot. Ångest varje gång. Jag shoppar mest kläder. Och prylar från Tradera. Även om det är på rea så blir det ofta ett stort dyrt paket till slut. För jag är så dålig.
Jag måste skärpa mig. Jag måste lära mig att spara! Tur att jag band upp en del sparpengar i fonder och dylikt. Men vet jag ens hur jag kollar hur det går med fondsparandet, om pengarna växer? Nej. Men så har jag en helt värdelös bank också, som jag byta bort nu i veckan.
Hoppas min ekonomi blir bättre snart. Hoppas jag kan sluta shoppa. På nåt sätt...
Jag måste skärpa mig. Jag måste lära mig att spara! Tur att jag band upp en del sparpengar i fonder och dylikt. Men vet jag ens hur jag kollar hur det går med fondsparandet, om pengarna växer? Nej. Men så har jag en helt värdelös bank också, som jag byta bort nu i veckan.
Hoppas min ekonomi blir bättre snart. Hoppas jag kan sluta shoppa. På nåt sätt...
onsdag 10 september 2008
Robin Beck - First Time
Min första "åh-jag-är-så-kär"-låt. Sjöng den så att hjärtat värkte av käääärlek. Vad var jag? Tio?
tisdag 9 september 2008
REM
I söndags... Damn! Detta klipp är inte från Globen, men från turnén. Men i Globen var detta det känsligaste ögonblicket... MS stod med ryggen mot publiken och sjöng denna. Let Me In. Underbart.
fredag 5 september 2008
torsdag 28 augusti 2008
Min Sympatiska Chef...
Jag har sökt nytt jobb, på annan ort. Sju mil åt ett helt annat håll. Men jag tänkte när jag sökte det att jag nog inte riktigt ville ha det ändå. För jag trivs ju. Jag som ansökt om en Stor Kurs till min chef och allt...
Idag kom chefen (som är kvinnlig) in till mig och sa nåt i stil med;
"Ja jag såg ditt mail om Den Stora Kursen förresten. Men jag vet inte riktigt... hur bofast är du här så att säga, nu när du har flyttat så långt bort (jag har flyttat sju mil därifrån).......Sen så är det ju isåfall andra före dig på listan för Den Stora Kursen (här nämnde hon namn på en av sina närmsta underchefer FÖRSTÅS hallå hur kunde jag tro nåt annat?!)... Och förresten så kanske du skaffar barn snart också."
Nu vill jag ha det där andra jobbet.
Idag kom chefen (som är kvinnlig) in till mig och sa nåt i stil med;
"Ja jag såg ditt mail om Den Stora Kursen förresten. Men jag vet inte riktigt... hur bofast är du här så att säga, nu när du har flyttat så långt bort (jag har flyttat sju mil därifrån).......Sen så är det ju isåfall andra före dig på listan för Den Stora Kursen (här nämnde hon namn på en av sina närmsta underchefer FÖRSTÅS hallå hur kunde jag tro nåt annat?!)... Och förresten så kanske du skaffar barn snart också."
Nu vill jag ha det där andra jobbet.
lördag 23 augusti 2008
Kolerik Vresig bortförklarar mordet på bankiren
Och en till scen ur samma revy...
"Revy! O så skojigt!" Hahaha... Love it.
Greve Sangvin rycker ut
Ur Fröken Fleggmans mustach, 1982
Fortfarande den roligaste revy jag har sett!
Lärde mig den utantill som 6-åring 1985.
fredag 15 augusti 2008
torsdag 17 juli 2008
Sånthär gillar jag...
Stefan Andersson - Segra eller Dö
Visor om sanna händelser. Och rösten. Mmmm... I'm loving it.
Synd att karln bara spelar på Marstrand i sommar/höst. Väldigt synd.
Visor om sanna händelser. Och rösten. Mmmm... I'm loving it.
Synd att karln bara spelar på Marstrand i sommar/höst. Väldigt synd.
tisdag 15 juli 2008
Philips Sonicare FlexCare
Denna har jag fått! (värde: ca 1500 kr)
Den är helt otrolig. Nästan bättre än sex!
fredag 20 juni 2008
Gla' midsommar
Från att måla fönster till att sjunga Bompis och dricka margaritas..
Från att rensa bort flyttkartong efter flyttkartong från vardagsrummet till att ligga nere på bryggan och mysa i solen...
Så har denna blogg fått ligga i träda.
Idag har vi (mest han, inte jag) förberett för midsommarfest imorgonkväll. Har vi tur regnar det inte. Har vi tur kommer alla 35 personerna som så har sagt. Har vi kalasmycket tur så blir det en helt lyckad kväll!!!
Så länge vill jag släppa ifrån mig ett helt underbart Ernst-citat. Det är inte från igår, jag vet. Men han är ju så sablans SKÖÖÖÖÖN!!!
"Det här fönstret ger väldigt skön kontakt mellan ute och inne. Det är som om att ute och inne vill varandra någonting."
Från att rensa bort flyttkartong efter flyttkartong från vardagsrummet till att ligga nere på bryggan och mysa i solen...
Så har denna blogg fått ligga i träda.
Idag har vi (mest han, inte jag) förberett för midsommarfest imorgonkväll. Har vi tur regnar det inte. Har vi tur kommer alla 35 personerna som så har sagt. Har vi kalasmycket tur så blir det en helt lyckad kväll!!!
Så länge vill jag släppa ifrån mig ett helt underbart Ernst-citat. Det är inte från igår, jag vet. Men han är ju så sablans SKÖÖÖÖÖN!!!
"Det här fönstret ger väldigt skön kontakt mellan ute och inne. Det är som om att ute och inne vill varandra någonting."
fredag 18 april 2008
Om Dr Phil...
Läste detta om min favvopsykolog Dr Phil. Undrar om allt som står där är sant verkligen. Är han inte ens legitimerad liksom?? Helt sjukt isåfall. Man får hoppas isåfall att han hjälpt fler än han stjälpt... men med tanke på hur många som ser han show världen över, och som kanske tagit itu med sina problem / fått bättre självinsikt tack vare programmen.. så då har han nog hjälpt en hel del... legitimerad eller inte.
Kolla förresten in skalfasaderna på bilden.. eller undrar om han har implantat? Njäe skalisar är det nog. Hade varit kul att se en "före" och "efter" på honom... =)
Kolla förresten in skalfasaderna på bilden.. eller undrar om han har implantat? Njäe skalisar är det nog. Hade varit kul att se en "före" och "efter" på honom... =)
torsdag 17 april 2008
Stefan är borta...
Stefan finns inte mer...
Stefan som jag inte kände längre
Den Stefan jag minns är den på fotot, en beskuren klassbild från skolavslutningen -90
Den busiga, ständigt småleende och tokroliga killen försvann sedan
För han var arg eller ledsen inuti
Antar att smärtan sen tog överhanden
Det fanns inget eller ingen kvar att leva för
Stefan, jag hoppas att du nu funnit frid i själen
att du är den där söta buspojken igen
Den jag fick äran att känna en gång.
Jag tänder ett ljus för dig ikväll. Vila i frid.
tisdag 15 april 2008
En tanke...
Om det var män som hade mens.
Då skulle det för länge, länge sedan ha uppfunnits en medicin som tar bort alla ev. mens-"symptom". Ett piller för allt- allt från acne till uppsvälldhet, trötthet, livmodervärk, illamående, huvudvärk... u name it.
Och det skulle ha funnits bra mycket längre än internet.
Vi kan chatta i realtid med nån på andra sidan jorden, men vi kan inte -vad vi än tar- bli kvitt mensbesvären...
Då skulle det för länge, länge sedan ha uppfunnits en medicin som tar bort alla ev. mens-"symptom". Ett piller för allt- allt från acne till uppsvälldhet, trötthet, livmodervärk, illamående, huvudvärk... u name it.
Och det skulle ha funnits bra mycket längre än internet.
Vi kan chatta i realtid med nån på andra sidan jorden, men vi kan inte -vad vi än tar- bli kvitt mensbesvären...
Tio år...
Försökte få in kommentarer till bilderna när jag lade upp dem igår, men då hamnade alla kommentarer vid sidan om bilderna. Och bilderna hamnade ovanpå varandra. Så jag fick göra om...
Som kommentar skriver jag nu att i helgen var det tio år sedan som jag och min sambo först blev ett par. Det var det vi firade.
Och när vi skulle sammanfatta de tio åren sa vi båda två; "Heaven & Hell".
Sen skålade vi i äkta champagne.
Fatta att jag var 19 år och fläckvis okysst när vi träffades. Så lite jag visste om livet, om smärta och lidande, om sex, om relationer, om allt...
19 år, lycklig och med allt framför sig.
Kan man trycka på "rew"-knappen tror du?
Som kommentar skriver jag nu att i helgen var det tio år sedan som jag och min sambo först blev ett par. Det var det vi firade.
Och när vi skulle sammanfatta de tio åren sa vi båda två; "Heaven & Hell".
Sen skålade vi i äkta champagne.
Fatta att jag var 19 år och fläckvis okysst när vi träffades. Så lite jag visste om livet, om smärta och lidande, om sex, om relationer, om allt...
19 år, lycklig och med allt framför sig.
Kan man trycka på "rew"-knappen tror du?
måndag 14 april 2008
Den här helgen i bilder.
Ej med på bild; En ljuvlig 2-rätters middag samt margarita på Entré, möten med Michael Nykvist & Stina Ekblad, med mera med mera....
tisdag 8 april 2008
måndag 7 april 2008
Vårjackor...
Igår skulle jag beställa vårjacka. Jag har tittat länge på en Nike-parkas från Haléns. 
Det är min Drömjacka just nu. Men den kostar 899 kr. Det tillåter inte budgeten just nu. Budgeten tillåter egentligen ingenting just nu. Men a womens gotta have what a womens gotta have. Jag var duktig... Jag beställde istället två helt andra jackor från Catalog. Den blå långa och gröna korta. 
Till den sammanlagda kostnaden av 275 kr. Ett kap! Kvalité har jag dock ej sett än, de kommer imorgon.
Keeping my fingers crossed...
Bilder från Catalog & Haléns.
Det är min Drömjacka just nu. Men den kostar 899 kr. Det tillåter inte budgeten just nu. Budgeten tillåter egentligen ingenting just nu. Men a womens gotta have what a womens gotta have. Jag var duktig... Jag beställde istället två helt andra jackor från Catalog. Den blå långa och gröna korta. 
Till den sammanlagda kostnaden av 275 kr. Ett kap! Kvalité har jag dock ej sett än, de kommer imorgon.Keeping my fingers crossed...
Bilder från Catalog & Haléns.
Jaha, nu har jag fel riktnummer. Tack för det, televerket...
Idag ringde jag bredbandsbolaget för flyttanmälan. Ska även flytta fasta telefonen. Tjejen säger "JA men då blir ditt nya nr: 0xx3- (börjar här rabbla olika alternativ på nr)
Jag avbryter "Nej men sakta i backarna här nu. Området hör till kommun S. Med riktnr 0xx0 ! Tjejen: "Mjaha, vänta lite så ska jag höra med nån"
7 minuter går. Med tillhörande bakgrundsmusik.
Hon: "Nej tyvärr, det är det här riktnumret vi får upp där."
Jag: "Jaha. Men grannarna, har de fel riktnummer då?"
Hon: "Nej, men staden F. ligger ju inte så långt borta om jag förstått rätt, då ska det här fungera! Blir det nåt strul så hör vi av oss. Men som sagt, det är det här riktnumret som jag får upp här."
Jag ger upp. Resignerar för att datorn deras har ju säkert rätt. Byn hör till kommunen F. Folket där har alla fel riktnummer. Och vi kommer att behöva slå riktnummer för att ringa grannen. Och M:s morsa.
Sverige är ett sjukt land! Sjukt, I say.
Jag avbryter "Nej men sakta i backarna här nu. Området hör till kommun S. Med riktnr 0xx0 ! Tjejen: "Mjaha, vänta lite så ska jag höra med nån"
7 minuter går. Med tillhörande bakgrundsmusik.
Hon: "Nej tyvärr, det är det här riktnumret vi får upp där."
Jag: "Jaha. Men grannarna, har de fel riktnummer då?"
Hon: "Nej, men staden F. ligger ju inte så långt borta om jag förstått rätt, då ska det här fungera! Blir det nåt strul så hör vi av oss. Men som sagt, det är det här riktnumret som jag får upp här."
Jag ger upp. Resignerar för att datorn deras har ju säkert rätt. Byn hör till kommunen F. Folket där har alla fel riktnummer. Och vi kommer att behöva slå riktnummer för att ringa grannen. Och M:s morsa.
Sverige är ett sjukt land! Sjukt, I say.
Mobilkoll
Snott från Åsa ofcourse.
Var det en tjej eller en kille som ringde dig senast?
Kille.
Vad står det i ditt femte sms?
"Tycker d ä jätte roligt nu när d börjar hända saker me huset. Kanske kan börja bygga snart! Puss!"
Vem ringde dig senast?
Vet ej, det var Dolt nr och de lade på de jävlarna.
Vad har du för bakgrundsbild på din mobil?
SonyEricssons Walkman-tema.
Vilket språk är din mobil på?
Svenska.
Vad heter din ringsignal?
Give me a call.
Hur många sms har du i din inkorg?
Vet inte, tänker ej räkna!
Vad står det i ditt översta sms och vem är det ifrån?
"Ja men Byman har bokningsstopp och är full bokad i ett är från åt. Så jag jagar nya ställen för jag ska ge magnus en Tatto på ryggen. Men då vet jag att man kan lita på han om han har tid kvar tack" från Linda
Vad står det i ditt sms längst ner och vem är det ifrån?
"Hej på er! Hoppas jag inte väcker er nu, och allt är bra. Är nog bäst att köpa biljetter för att vara på den säkra sidan,kan va så att man kan komma in, om det inte är fullt då. Jag ska inte dit, ska till sandviken, träffar en kille där och brukar va där, men hoppas ni får jättekul, blir nog mycket folk! Kram på er o godnatt" från Vera.
Vad står det i ditt tredje sms uppifrån och vem är det ifrån?
"Ja det är linda föresten haha" från Linda
Hur många sms har du i kategorin "skickat".
46.
Vem är din 13:e kontakt?
Bosse.
Är din 20:e kontakt en av dina bästa vänner?
Ja.
Ogillar du nr 5?
Nej det är en snälling.
Har du varit ihop med nr 1?
Sort of? Det är nämligen mig själv inlagd som "A" för att jag inte ska ringa vem som helst av misstag.
Vad har din mobil för färg?
Silver.
Slutligen, var detta testet ett av de roligaste?
Tror det är roligare att läsa andras än att skriva sitt egna!
Var det en tjej eller en kille som ringde dig senast?
Kille.
Vad står det i ditt femte sms?
"Tycker d ä jätte roligt nu när d börjar hända saker me huset. Kanske kan börja bygga snart! Puss!"
Vem ringde dig senast?
Vet ej, det var Dolt nr och de lade på de jävlarna.
Vad har du för bakgrundsbild på din mobil?
SonyEricssons Walkman-tema.
Vilket språk är din mobil på?
Svenska.
Vad heter din ringsignal?
Give me a call.
Hur många sms har du i din inkorg?
Vet inte, tänker ej räkna!
Vad står det i ditt översta sms och vem är det ifrån?
"Ja men Byman har bokningsstopp och är full bokad i ett är från åt. Så jag jagar nya ställen för jag ska ge magnus en Tatto på ryggen. Men då vet jag att man kan lita på han om han har tid kvar tack" från Linda
Vad står det i ditt sms längst ner och vem är det ifrån?
"Hej på er! Hoppas jag inte väcker er nu, och allt är bra. Är nog bäst att köpa biljetter för att vara på den säkra sidan,kan va så att man kan komma in, om det inte är fullt då. Jag ska inte dit, ska till sandviken, träffar en kille där och brukar va där, men hoppas ni får jättekul, blir nog mycket folk! Kram på er o godnatt" från Vera.
Vad står det i ditt tredje sms uppifrån och vem är det ifrån?
"Ja det är linda föresten haha" från Linda
Hur många sms har du i kategorin "skickat".
46.
Vem är din 13:e kontakt?
Bosse.
Är din 20:e kontakt en av dina bästa vänner?
Ja.
Ogillar du nr 5?
Nej det är en snälling.
Har du varit ihop med nr 1?
Sort of? Det är nämligen mig själv inlagd som "A" för att jag inte ska ringa vem som helst av misstag.
Vad har din mobil för färg?
Silver.
Slutligen, var detta testet ett av de roligaste?
Tror det är roligare att läsa andras än att skriva sitt egna!
fredag 4 april 2008
Om mig...
Eftersom jag aldrig fick göra några misstag under min uppväxt. Eftersom jag aldrig fick ta några beslut själv. Eftersom jag aldrig trott att min pappa älskade mig eller oss, familjen han lämnade. Eftersom min egen jävla morsa förstörde mig?!
Så är jag nu i kris. Livskris eller nåt. Är fast som i ett fängelse och är inkapabel att ta viktiga, stora beslut.
Jag är riktigt jävla förbannad. Jag är fan snart trettio år. Och hon dominerar och styr fortfarande mitt liv. I mitt huvud. Ibland försöker jag tänka ”vad skulle pappa ha gjort / tyckt i mitt ställe?” istället för att tänka på mammas ord alltid. Men det fungerar inte. Eftersom det är inte hans liv heller. Det är mitt. Jag har aldrig fått leva det. Iallafall inte på mitt sätt.
Men det är mitt. Mitt liv, mina stora beslut som måste tas.
Mina tårar som rinner. Mina sår som kanske aldrig läker.
Så är jag nu i kris. Livskris eller nåt. Är fast som i ett fängelse och är inkapabel att ta viktiga, stora beslut.
Jag är riktigt jävla förbannad. Jag är fan snart trettio år. Och hon dominerar och styr fortfarande mitt liv. I mitt huvud. Ibland försöker jag tänka ”vad skulle pappa ha gjort / tyckt i mitt ställe?” istället för att tänka på mammas ord alltid. Men det fungerar inte. Eftersom det är inte hans liv heller. Det är mitt. Jag har aldrig fått leva det. Iallafall inte på mitt sätt.
Men det är mitt. Mitt liv, mina stora beslut som måste tas.
Mina tårar som rinner. Mina sår som kanske aldrig läker.
Om min pappa...
Alla minnen jag har av saker vi gjorde tillsammans... ja, alla minnen av pappa sammantaget är allt igenom bra minnen.
Pappa hade svårt med orden. Precis som jag har. Han sa inte stora saker som ”jag älskar dig”. Delvis därför förstod jag det aldrig. Jag litade inte på ömheten i hans blick. Misstrodde hans omtanke & uppskattning. Delvis var det mammas fel. Hon förvred allt som hände. Påstod att pappa inte ville träffa mig, inte tyckte om mig, inte brydde sig. Vad ska ett barn tro? Jag trodde på hennes ord. Hon var ju min mamma, hon visste väl bäst?
Jag förstod inte förrän det var för sent, alldeles för sent. Men jag tror att han vet att jag vet idag. Och att jag älskar honom också, och önskar att vi hade fått all tid i världen ihop.
Någonstans i himlen.
Pappa hade svårt med orden. Precis som jag har. Han sa inte stora saker som ”jag älskar dig”. Delvis därför förstod jag det aldrig. Jag litade inte på ömheten i hans blick. Misstrodde hans omtanke & uppskattning. Delvis var det mammas fel. Hon förvred allt som hände. Påstod att pappa inte ville träffa mig, inte tyckte om mig, inte brydde sig. Vad ska ett barn tro? Jag trodde på hennes ord. Hon var ju min mamma, hon visste väl bäst?
Jag förstod inte förrän det var för sent, alldeles för sent. Men jag tror att han vet att jag vet idag. Och att jag älskar honom också, och önskar att vi hade fått all tid i världen ihop.
Någonstans i himlen.
Om min mamma..
Jag kan inte minnas att mamma kramade mig någon gång när jag var liten. Hon brukade stryka mig på kinderna och i pannan när jag var sjuk (och jag var ofta sjuk). Undrar om hon någonsin har tyckt om mig. Vad jag än har gjort i hela mitt liv, så har hon varit helt negativt inställd. Oavsett vad det rört sig om. Allt från flyttar till pojkvänner till vänner. Åsikter och vägval. Allt har hon varit emot och varit tvungen att meddela mig sin åsikt i barsk och nedlåtande ton.
Jag och mamma bråkade jämt. Så ser mina barndomsminnen ut. Hon som bestämde allt, som en diktator mer än en förälder. Hon spelade martyr och sa att hon skulle lägga sig och dö om jag inte gjorde som hon sa. Hon som hotade med att ”ta sin hand ifrån mig” om jag gick min egen väg. Hon som fick mig att skämmas inför vänner, inför deras föräldrar, på skolan. Överbeskyddande. Undrar fortfarande varför. Vad som var och är fel i hennes hjärna. Jag var ”hårt hållen” som det heter. Som tonåring fick jag aldrig göra sånt mina vänner gjorde. Det finns tusen exempel. Men det verkar lite löjligt att dra upp dem nu. Kanske att om jag hade gjort nåt sånt som mina (fortfarande levande) vänner gjorde då, om jag hade det, utan tillåtelse dessutom. Då hade jag blivit sjuk, eller mördad. Eller alkoholist. Eller rökare. Eller gravid. Eller utskämd. Så som hon alltid sa att jag skulle bli.
Men nu revolterade inte jag. För jag älskade min stackars mamma för mycket för det. Jag var en snäll flicka. Jag stannade hemma / drack inte / låg inte runt / blev inte gravid / åkte inte bil med fulla killar.
Och här sitter jag idag och önskar att jag hade det. Önskar att jag hade andra minnen än de jag har. Önskar att jag var nån jag inte är och aldrig kommer bli.
Först för några år sedan slutade hon att lägga sig i. Nu har hon andra liv att styra och manipulera.
Jag och mamma bråkade jämt. Så ser mina barndomsminnen ut. Hon som bestämde allt, som en diktator mer än en förälder. Hon spelade martyr och sa att hon skulle lägga sig och dö om jag inte gjorde som hon sa. Hon som hotade med att ”ta sin hand ifrån mig” om jag gick min egen väg. Hon som fick mig att skämmas inför vänner, inför deras föräldrar, på skolan. Överbeskyddande. Undrar fortfarande varför. Vad som var och är fel i hennes hjärna. Jag var ”hårt hållen” som det heter. Som tonåring fick jag aldrig göra sånt mina vänner gjorde. Det finns tusen exempel. Men det verkar lite löjligt att dra upp dem nu. Kanske att om jag hade gjort nåt sånt som mina (fortfarande levande) vänner gjorde då, om jag hade det, utan tillåtelse dessutom. Då hade jag blivit sjuk, eller mördad. Eller alkoholist. Eller rökare. Eller gravid. Eller utskämd. Så som hon alltid sa att jag skulle bli.
Men nu revolterade inte jag. För jag älskade min stackars mamma för mycket för det. Jag var en snäll flicka. Jag stannade hemma / drack inte / låg inte runt / blev inte gravid / åkte inte bil med fulla killar.
Och här sitter jag idag och önskar att jag hade det. Önskar att jag hade andra minnen än de jag har. Önskar att jag var nån jag inte är och aldrig kommer bli.
Först för några år sedan slutade hon att lägga sig i. Nu har hon andra liv att styra och manipulera.
onsdag 12 mars 2008
måndag 10 mars 2008
Att räkna med bråk...
Ett antal helger har vi nu hunnit spendera i vårt "sommarhus". Som vi nu funderar på att flytta till permanent istället och pendla 14 mil ToR varje dag. För att det blir för dyrt med lägenheten, som kostar oss dubbelt så mkt som huset varje månad. Pengar man kunde lägga på annat.
Bråk, bråk, bråk har det varit. Varenda helg. Jag antar att man ser inte riktigt hur olika man är som individer förrän man skaffar ett hus ihop. Vi tycker olika om allt, precis ALLT. Men ska det va såhär svårt? Ska det vara såhär nu, resten av livet? Har jag en början-till-30-årskris eller håller jag på att tröttna på det här snart 10-åriga förhållandet? Vad i h-e ska jag/vi ta oss till?
Istället för att ta tag i sakerna som måste sägas & göras, besluten som måste tas...
Surfar jag efter ny mobbe och har idag fastnat för Nokia 6500 slide.
Bråk, bråk, bråk har det varit. Varenda helg. Jag antar att man ser inte riktigt hur olika man är som individer förrän man skaffar ett hus ihop. Vi tycker olika om allt, precis ALLT. Men ska det va såhär svårt? Ska det vara såhär nu, resten av livet? Har jag en början-till-30-årskris eller håller jag på att tröttna på det här snart 10-åriga förhållandet? Vad i h-e ska jag/vi ta oss till?
Istället för att ta tag i sakerna som måste sägas & göras, besluten som måste tas...
Surfar jag efter ny mobbe och har idag fastnat för Nokia 6500 slide.
söndag 2 mars 2008
Inte som varje söndag...
Söndag..
jag är en sån som bara h a t a r söndagar. För att det är en sååå tråkig veckodag. Finns inget att hitta på. Affärerna stängda (i byhålor, ej städer). Inget på tv. Och snart är det måndag.
Idag har det dock varit en ganska innehållsrik söndag. Fick kaffe på sängen och vi kikade på Vasaloppet. (sista två timmarna)
Så åkte vi de fyra milen in till stan och jag köpte en ny kontorsstol på jysk. Veckohandlade på Willys. Väl hemma skruvade jag ihop stolen och tvättade ett par veckors tvätthög.
Nu har precis kollat på Dixie Chicks film från förra året "Shut up and sing", som handlar om när de blev totalt bojkottade av alla radiostationer i USA och fansen brände deras skivor. För att Natalie som sjunger sa på en spelning i London att de skämdes över att presidenten kom från Texas (som de kommer från). Helt sjukt. Man förvånas ständigt över hur jävla dumma amerikaner är...
Som sagt. Snart är det måndag.
jag är en sån som bara h a t a r söndagar. För att det är en sååå tråkig veckodag. Finns inget att hitta på. Affärerna stängda (i byhålor, ej städer). Inget på tv. Och snart är det måndag.
Idag har det dock varit en ganska innehållsrik söndag. Fick kaffe på sängen och vi kikade på Vasaloppet. (sista två timmarna)
Så åkte vi de fyra milen in till stan och jag köpte en ny kontorsstol på jysk. Veckohandlade på Willys. Väl hemma skruvade jag ihop stolen och tvättade ett par veckors tvätthög.
Nu har precis kollat på Dixie Chicks film från förra året "Shut up and sing", som handlar om när de blev totalt bojkottade av alla radiostationer i USA och fansen brände deras skivor. För att Natalie som sjunger sa på en spelning i London att de skämdes över att presidenten kom från Texas (som de kommer från). Helt sjukt. Man förvånas ständigt över hur jävla dumma amerikaner är...
Som sagt. Snart är det måndag.
lördag 1 mars 2008
Vänner...
jag har i nga vänner.
inga riktiga.
inte såna som man ringer, eller som ringer upp.
jag hade väl det förut.
jag hade lisa länge.
men efter gymnasiet sågs vi kanske ett par ggr i stockholm i början på 2000-talet
och en gång i rättvik när jag bodde där, och hon i Mora
sen dess har vi mailat eller ringt varandra kanske max tio ggr.
och det är länge sen nu.
länge trodde jag att sara var min vän, faktiskt min allra bästa.
vi blev vänner på gymnasiet. redan då var hon avundsjuk på mig. jag träffade min nuvarande sambo. som hon då meddelade att hon trånat efter FÖRE mig. vilket jag fick höra i tid & otid länge. efter gymnasiet flyttade jag till sthlm och hon till gävle. hon pluggade, jag jobbade.
hon var grymt avundsjuk på att jag tjänade pengar. Det är inget som jag bara tror, hon sa alltid sånt rakt ut till mig.
sen blev hon grymt avundsjuk på att jag fick körkort flera år före henne. så till den milda grad att hon bara skrek ut sin ilska och aldrig ens kunde förmå sig att säga grattis.
visst började jag ana oråd då. anade att hon egentligen sket totalt i mina känslor och mitt liv, och bara brydde sig om sitt eget.
men ändå träffades vi titt som tätt. mest festade vi. men det var ju inte alltid roligt och glada dagar att festa med sara. allt som oftast pratade hon inte ens med mig på festerna, och sket i mig totalt när vi väl kom ut på krogen. hon spelade stark. hon visste att jag var en "svag" person, nån som inte säger ifrån direkt. Det var lätt att trycka ner mig. and so she did. en gång i gävle fick jag bara nog. hon hade gett mig en nyckel till sin lägenhet INNAN vi gick ut, och sagt att på ett sspydigt sätt "du kan väl ta en taxi hem sen"...
Det gjorde jag också.
En av de sista gångerna jag träffade sara var i sthlm. Jag hade ganska nyligen förlorat min pappa och vi hade inte träffats efter det. Jag trodde att vi skulle bara vara, bara prata. Att hon skulle bry sig och undra hur jag mådde. Men icke. Hon tyckte att jag skulle följa med till Cliff Barnes för där var hennes chef som hon absolut ville ligga med. Som om jag kunde bry mig mindre om hennes sexliv just då! Hon fick mig till och med att bryta ihop och börja gråta mitt i centrala sthlm.
Efter det hörde jag inte av henne mycket. Jag hade ju visat mig svag för bövelen. Jag försökte, jag messade, jag ringde- men inte ofta. Nån enstaka gång var tredje vecka kanske. Till slut fick jag ett sms. "Jag tycker vi har glidit isär. Det enda vi har gemensamt är gamla minnen. /..../ Jag vill vara med sociala personer som både ger & tar. /.../ Jag har jävligt kul just nu och jag skulle aldrig någonsin vilja skaffa hus utanför byhåla S."
Nu trodde ju inte jag att HON behövde känna sig skyldig att skaffa hus där jag skaffat hus.. jag förstår inte hennes resonemang. Avundsjuka igen? För att jag har ett s.k "ordnat liv"?
jag svarade nåt i stil med att minnen är väl vad som binder vänner samman ofta.. men det tyckte inte hon. Bara för att jag inte är som hon (singel, jobbande inom ekonomi, boende i sthlm) så bara avslutade hon vår vänskap med syrliga tillägg om att hon hade andra, mycket roligare vänner nu.
Fine. Jag klarar mig. Det gör jag. Jag är inte bitter faktiskt. Jag är ledsen och sårad.
Alla har ju nära vänner. men inte jag...
jag har jobbkompisar. som jag umgås med på jobbet. jag har min släkt & min sambos släkt. Några mail/blogg-vänner kanske. That´s it.
kanske tycker jag synd om mig själv. kanske undrar jag varför det blivit såhär. kanske känner jag mig jävligt ensam ibland.
men jag har det nog inte värre än någon annan.
Nu saknar jag inte sara, och jag tycker såhär i efterhand bara att sara var patetisk.. speciellt på sista tiden, sen hon landade i sthlm. Hon ligger med en kille, tror att när han klär på sig och drar fort som fan dan efter så betyder det "jag älskar dig, och nu är vi ett par". Sen bryter hon ihop när det visar sig att hon bara var ett ligg. Hon träffar nästa... etc..
Höjden av kräk-känsla var ändå när hon hävde ur sig STOLT "Jag har tvillingar på min lista!"
Som om alla människor hade sin egen lilla lista, att fylla på helg efter helg..
som om det vore en bedrift att ha lägrat ett tvillingpar.
Som om jag bryr mig.
Nej jag saknar henne inte, men jag saknar att ha en eller ett par nära vänner.
Nog med detta..
Skulle bara komma fram till & förklara..;
jag har inga nära vänner.
inga riktiga.
inte såna som man ringer, eller som ringer upp.
jag hade väl det förut.
jag hade lisa länge.
men efter gymnasiet sågs vi kanske ett par ggr i stockholm i början på 2000-talet
och en gång i rättvik när jag bodde där, och hon i Mora
sen dess har vi mailat eller ringt varandra kanske max tio ggr.
och det är länge sen nu.
länge trodde jag att sara var min vän, faktiskt min allra bästa.
vi blev vänner på gymnasiet. redan då var hon avundsjuk på mig. jag träffade min nuvarande sambo. som hon då meddelade att hon trånat efter FÖRE mig. vilket jag fick höra i tid & otid länge. efter gymnasiet flyttade jag till sthlm och hon till gävle. hon pluggade, jag jobbade.
hon var grymt avundsjuk på att jag tjänade pengar. Det är inget som jag bara tror, hon sa alltid sånt rakt ut till mig.
sen blev hon grymt avundsjuk på att jag fick körkort flera år före henne. så till den milda grad att hon bara skrek ut sin ilska och aldrig ens kunde förmå sig att säga grattis.
visst började jag ana oråd då. anade att hon egentligen sket totalt i mina känslor och mitt liv, och bara brydde sig om sitt eget.
men ändå träffades vi titt som tätt. mest festade vi. men det var ju inte alltid roligt och glada dagar att festa med sara. allt som oftast pratade hon inte ens med mig på festerna, och sket i mig totalt när vi väl kom ut på krogen. hon spelade stark. hon visste att jag var en "svag" person, nån som inte säger ifrån direkt. Det var lätt att trycka ner mig. and so she did. en gång i gävle fick jag bara nog. hon hade gett mig en nyckel till sin lägenhet INNAN vi gick ut, och sagt att på ett sspydigt sätt "du kan väl ta en taxi hem sen"...
Det gjorde jag också.
En av de sista gångerna jag träffade sara var i sthlm. Jag hade ganska nyligen förlorat min pappa och vi hade inte träffats efter det. Jag trodde att vi skulle bara vara, bara prata. Att hon skulle bry sig och undra hur jag mådde. Men icke. Hon tyckte att jag skulle följa med till Cliff Barnes för där var hennes chef som hon absolut ville ligga med. Som om jag kunde bry mig mindre om hennes sexliv just då! Hon fick mig till och med att bryta ihop och börja gråta mitt i centrala sthlm.
Efter det hörde jag inte av henne mycket. Jag hade ju visat mig svag för bövelen. Jag försökte, jag messade, jag ringde- men inte ofta. Nån enstaka gång var tredje vecka kanske. Till slut fick jag ett sms. "Jag tycker vi har glidit isär. Det enda vi har gemensamt är gamla minnen. /..../ Jag vill vara med sociala personer som både ger & tar. /.../ Jag har jävligt kul just nu och jag skulle aldrig någonsin vilja skaffa hus utanför byhåla S."
Nu trodde ju inte jag att HON behövde känna sig skyldig att skaffa hus där jag skaffat hus.. jag förstår inte hennes resonemang. Avundsjuka igen? För att jag har ett s.k "ordnat liv"?
jag svarade nåt i stil med att minnen är väl vad som binder vänner samman ofta.. men det tyckte inte hon. Bara för att jag inte är som hon (singel, jobbande inom ekonomi, boende i sthlm) så bara avslutade hon vår vänskap med syrliga tillägg om att hon hade andra, mycket roligare vänner nu.
Fine. Jag klarar mig. Det gör jag. Jag är inte bitter faktiskt. Jag är ledsen och sårad.
Alla har ju nära vänner. men inte jag...
jag har jobbkompisar. som jag umgås med på jobbet. jag har min släkt & min sambos släkt. Några mail/blogg-vänner kanske. That´s it.
kanske tycker jag synd om mig själv. kanske undrar jag varför det blivit såhär. kanske känner jag mig jävligt ensam ibland.
men jag har det nog inte värre än någon annan.
Nu saknar jag inte sara, och jag tycker såhär i efterhand bara att sara var patetisk.. speciellt på sista tiden, sen hon landade i sthlm. Hon ligger med en kille, tror att när han klär på sig och drar fort som fan dan efter så betyder det "jag älskar dig, och nu är vi ett par". Sen bryter hon ihop när det visar sig att hon bara var ett ligg. Hon träffar nästa... etc..
Höjden av kräk-känsla var ändå när hon hävde ur sig STOLT "Jag har tvillingar på min lista!"
Som om alla människor hade sin egen lilla lista, att fylla på helg efter helg..
som om det vore en bedrift att ha lägrat ett tvillingpar.
Som om jag bryr mig.
Nej jag saknar henne inte, men jag saknar att ha en eller ett par nära vänner.
Nog med detta..
Skulle bara komma fram till & förklara..;
jag har inga nära vänner.
torsdag 28 februari 2008
onsdag 27 februari 2008
Saknad...
Saknar sex
passion
hetta
värme
röda kinder
mysiga nätter
två i ett
och tv:n är mute:ad
Saknar uppmärksamhet
tveksamma trevande händer
saknar förälskelsens sötma
och febrig dvala
Saknar att få
och viljan att ge
Saknar alldeles för mycket
Och vad f*n gör jag här?
passion
hetta
värme
röda kinder
mysiga nätter
två i ett
och tv:n är mute:ad
Saknar uppmärksamhet
tveksamma trevande händer
saknar förälskelsens sötma
och febrig dvala
Saknar att få
och viljan att ge
Saknar alldeles för mycket
Och vad f*n gör jag här?
måndag 25 februari 2008
måndag.
Spenderade helgen i huset.
Vaknade kl 8 på lördag morgon av att solen strålade in genom fönstret och rakt på mig. Tassade upp & tog några kort på utsikten. Får se om jag lägger upp dem här snart.. Isåfall: bortse från elledningarna mitt i bilden. Det försökte jag göra.
*
Idag har jag som vanligt på måndagar jobbat på den Lilla Kliniken. Snart går projektet där mot sitt slut & jag får harva på på mitt vanliga jobb på måndagar också. Jag kommer sakna tandläkarna! Och tandsköterskorna! Och patienterna! Allt var trevligare där. Men jag får väl stå ut.. och ta nya tag.
Vaknade kl 8 på lördag morgon av att solen strålade in genom fönstret och rakt på mig. Tassade upp & tog några kort på utsikten. Får se om jag lägger upp dem här snart.. Isåfall: bortse från elledningarna mitt i bilden. Det försökte jag göra.
*
Idag har jag som vanligt på måndagar jobbat på den Lilla Kliniken. Snart går projektet där mot sitt slut & jag får harva på på mitt vanliga jobb på måndagar också. Jag kommer sakna tandläkarna! Och tandsköterskorna! Och patienterna! Allt var trevligare där. Men jag får väl stå ut.. och ta nya tag.
torsdag 21 februari 2008
Bloggar försiktigt...
Överväger att börja blogga aktivt, men så tar det stopp..
Vad ska jag skriva om?
Att katterna tömde ut en påse apotekstamponger på golvet som de jagar?
Att jag just idag saknar en gammal vän?
Hon som inte har velat umgås med mig på tio år.
Men i slutet av förra året träffade vi på varann på krogen och hade en aprolig kväll ihop.
Sen dess har jag saknat dig, Katarina.
En bit ärlighet rakt ut i ingenstans.
*
Blev upprörd när jag kollade på Kustbevakarna ikväll & de inte ens läxade upp dem som körde i 29 knop där det var 7 knop fartbegränsning. Dom bara: "Jaha. Erkänner du? Bra, då skriver jag ut en bot och så är detta över."
Men så insåg jag att dom blir väl less. Som jag & tandtråden.
After asking en miljon ggr "Jaha, använder du tandtråd?" Bryr man sig till slut inte riktigt om när patienten säger "Hörru det är lite dåligt med det." Man bara: "Jaha. Ja men det är väl det normala."
Drive safely at sea. And floss regulary.
Vad ska jag skriva om?
Att katterna tömde ut en påse apotekstamponger på golvet som de jagar?
Att jag just idag saknar en gammal vän?
Hon som inte har velat umgås med mig på tio år.
Men i slutet av förra året träffade vi på varann på krogen och hade en aprolig kväll ihop.
Sen dess har jag saknat dig, Katarina.
En bit ärlighet rakt ut i ingenstans.
*
Blev upprörd när jag kollade på Kustbevakarna ikväll & de inte ens läxade upp dem som körde i 29 knop där det var 7 knop fartbegränsning. Dom bara: "Jaha. Erkänner du? Bra, då skriver jag ut en bot och så är detta över."
Men så insåg jag att dom blir väl less. Som jag & tandtråden.
After asking en miljon ggr "Jaha, använder du tandtråd?" Bryr man sig till slut inte riktigt om när patienten säger "Hörru det är lite dåligt med det." Man bara: "Jaha. Ja men det är väl det normala."
Drive safely at sea. And floss regulary.
måndag 18 februari 2008
Ond Aning...
Jo jag tillhör den där sakta utdöende klubben "Vi som fortfarande HYR en film ibland".
Igårkväll hyrde jag "Ond Aning" (org titel: Premonition) med Sandra Bullock. Hade inte hört ett ord om den innan. Bara såg den i hyllan. Jag tycker det är SÅ SYND att en del asbra filmer aldrig blir nämnda i media med ett ord. Det här var en sån film.
Som-på-nålar-spänning, rädsla, gråt, insikter.
Fyra pluppar.
Igårkväll hyrde jag "Ond Aning" (org titel: Premonition) med Sandra Bullock. Hade inte hört ett ord om den innan. Bara såg den i hyllan. Jag tycker det är SÅ SYND att en del asbra filmer aldrig blir nämnda i media med ett ord. Det här var en sån film.
Som-på-nålar-spänning, rädsla, gråt, insikter.
Fyra pluppar.
Mitt-i-livet...?
Idag betalade jag in avgiften till Villägarföreningen. Villa. Ägare. Jag? Vi? Va otäckt vuxet liksom. Vet inte om jag egentligen är riktigt redo att bli så vuxen. Men vuxen eller inte, vi har iallafall ett hus att åka till när vi är lediga. Vilket var tanken. Sen kanske man kan skita i att fördjupa sig i exakt vad det medför. Just nu.
Apropå konserter har jag en framför mig snart. Kelly Clarkson på Annexet i april. Jag har knappt hört hennes nya låtar. Bara Never Again. Den är sådär härligt arg. Ibland behöver jag arg-bitch-musik... kanske hanterar mitt förflutna på det sättet.. who knows.
Förresten inser jag medan jag skriver detta att jag är långtifrån vuxen om jag ska beblanda mig med alla arga fjuniga fjortonåringar på Kelly Clarkson.
Vad skönt. *slappnar av och loggar in på facebook igen*
Apropå konserter har jag en framför mig snart. Kelly Clarkson på Annexet i april. Jag har knappt hört hennes nya låtar. Bara Never Again. Den är sådär härligt arg. Ibland behöver jag arg-bitch-musik... kanske hanterar mitt förflutna på det sättet.. who knows.
Förresten inser jag medan jag skriver detta att jag är långtifrån vuxen om jag ska beblanda mig med alla arga fjuniga fjortonåringar på Kelly Clarkson.
Vad skönt. *slappnar av och loggar in på facebook igen*
Spagetti med pepparkyckling
Jag och Kocken (min sambo) testade ett för oss nytt recept igårkväll.
Jag letade i min receptpärm och fann ett gammalt recept från ICAs provkök. Han lagade. Efter att ha läst nedan kanske ni förstår att han är sämst i världen på att följa recept... =)
Spaghetti med pepparkyckling
4 portioner
ca 280g spagetti
4 kycklingfiléer (Vi tog istället 8st kycklinglårfiléer- billigare & mindre trådigt)
½ tsk salt
1 ½ - 2 tsk grovmalen svartpeppar
2 msk hackad persilja (vi hade frusen persilja, gick lika bra)
1-2 vitlöksklyftor
1 dl mellangrädde (Vi hade istället Keldas lagalätt 5% fett och lite lätt creme fraiche för att få det mera krämigt)
2 tsk fransk senap (Vi tog nog aningens mer än så!)
Koka pastan enligt förpackningens anvisning.
Strimla kycklingfiléerna. Fräs strimlorna i olja i en stekpanna. Salta & peppra. Fräs under tiden persilja & pressad vitlök i olja i pastakastrullen. Tillsätt mellangrädde och fransk senap. Häll tillbaka pastan i kastrullen och rör om. Lägg i kycklingköttet. Smaka av. Servera med en blandad sallad.
Gott! Perfekt söndagsmat if u ask me.
Recept från ICA PROVKÖK.
Jag letade i min receptpärm och fann ett gammalt recept från ICAs provkök. Han lagade. Efter att ha läst nedan kanske ni förstår att han är sämst i världen på att följa recept... =)
Spaghetti med pepparkyckling
4 portioner
ca 280g spagetti
4 kycklingfiléer (Vi tog istället 8st kycklinglårfiléer- billigare & mindre trådigt)
½ tsk salt
1 ½ - 2 tsk grovmalen svartpeppar
2 msk hackad persilja (vi hade frusen persilja, gick lika bra)
1-2 vitlöksklyftor
1 dl mellangrädde (Vi hade istället Keldas lagalätt 5% fett och lite lätt creme fraiche för att få det mera krämigt)
2 tsk fransk senap (Vi tog nog aningens mer än så!)
Koka pastan enligt förpackningens anvisning.
Strimla kycklingfiléerna. Fräs strimlorna i olja i en stekpanna. Salta & peppra. Fräs under tiden persilja & pressad vitlök i olja i pastakastrullen. Tillsätt mellangrädde och fransk senap. Häll tillbaka pastan i kastrullen och rör om. Lägg i kycklingköttet. Smaka av. Servera med en blandad sallad.
Gott! Perfekt söndagsmat if u ask me.
Recept från ICA PROVKÖK.
ny blogg, första inlägget
JAAAAAAAAAAAA!
Jag har just bokat två biljetter till R.E.M. på Sthlms stadion i september!
Grattis till mig.
För det har länge varit en av mina största drömmar. Att få se Michael Stipe live. Jag hade dock önskat mig en betydligt intimare venue. Men stadion får la duga. Det är ju han. Det är jag. I samma land. Stad. Luft.
Jävlar vad jag ska andas den 7:e september!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
