Jag har bestämt mig nu. Tror jag. För att pröva på KBT (kognitiv beteendeterapi). Efter att ha läst en till bok (sann historia) om förlust, sorg och bearbetning så har jag insett att jag inte har kommit speciellt långt i mitt sorgearbete. Trots att det gått ca 2½ år sen styvfar och pappa gick bort. Men vem har sagt att sorg kommer med ett bäst-före-datum? Dock verkar många tro det. Nämnde för ca ett år sen på jobbet för en kollega att det fortfarande känns jobbigt (vissa saker), då tyckte hon direkt att jag skulle söka hjälp. HALLÅ. Men nu sitter jag iofs här och planerar att "söka hjälp."
Jag inser också att jag ibland dricker alkohol som självmedicinering. Jag dricker inga mängder. Men om jag t ex en lördagskväll ser nåt tragiskt på tv som påminner mig om pappa, eller om vad-som-helst påminner mig så att sorgen slår över mig, slår sina hårda klor i mig så att tårarna börjar rinna och jag får svårt att andas och en massa minnen sköljer över mig, då häller jag gärna i mig en 4a whiskey. Eller två glas vitt. Och mår bättre. Jag vet att det är "fel". Men jag vet inte- är det så himla mycket bättre för kroppen om jag hade fått Stesolid på recept då? Anti-dep med. vägrar jag. Prövat och det var vidrigt.
Min sambo har verkligen varit mitt stora stöd genom alltihop. Han är en klippa. Som verkligen funnits där.
Men så har jag ju sån ångest över min arbetsplats också. Över att pendla. Över hur mycket tid som går förlorad på att sitta i bilen. Över min chef som inte har ett mänskligt ben i sin kropp. Jag har sökt ett jobb idag. På annan ort på några mils närmare håll. Samt några timmar mindre per vecka. Jag tror något sånt skulle passa mig perfekt. Hittar jag inget annat börjar jag snart köra ut tidningar mitt i nätterna igen.
Jag har haft grubblerier över mitt förhållande, fram och tillbaka under flera år. Men det börjar släppa. Börjar komma fram till vad som är viktigt i livet. Börjar kanske bli vuxen? (Om vuxen är att inse och acceptera att passionen viker hädan för djupare kärlek, trygghet och samhörighet efter ett antal år)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag anser INTE att det är farligt med ett par glas om man är depp eller ej kan sova. så mycket som två glas om dagen är ingen fara det heller. när jag har svårt att sova tar jag två eller TRE glas, hellre det än sömntabletter och läkarna är nog på min sida...
vad gäller antidepp så måste jag försvara dem och säga att de hjälpte mig när det var som värst. har du provat annat? jag vet inte om jag är bäst att snacka med egentligen. jag är ju väldigt naturvetenskaplig av mig och tror mkt på balanser hit å dit på substanser i hjärna osv.
KBT är skitbra har jag hört, det kanske fungerar, skriv hur det går!
Skicka en kommentar