Hans röst får mig att bara...rysa..
söndag 28 september 2008
lördag 27 september 2008
Lundell...
Nu läser jag "Vädermannen". Fängslas också av den. Och önskar att jag satt i en stuga på Österlen på en veranda med ett glas whiskey och en fleecepläd, all of a sudden.
Här kommer en text ur boken. Den absolut längsta mening jag någonsin läst. Men den beskriver ju våren på ett alldeles underbart sätt;
"Nästa dag var hög och ljum och fin den med och borta från skjutbanan hördes som sammet k-pist-knattret och bo-bom av kanonerna mitt i det här: lärkorna, tranorna som fortfarande kom trumpetande kryssande krängande, talgoxarna som inte kunde låta bli att ti-ta ti-ta och stararna som satt i den halvutslagna akacian, tre stycken, måste knorrsjunga om att dom var tillbaka igen, och över svartåkrarna viporna som kved och kastade sej ner mot den feta stumma svarta jorden och upp mot skyn igen och råkorna och kråkorna som gick på åkrarna och grönfinkarna som vällustigt knirrvade och gulsparven som nästan matt redan nu av sommarhettan som om den tog betäckning sitt ti-ta-ta-ta-ta fallande mitt i det här och blåmesens varnande tjetttjitttjitt k-pistarnas duttduttduttduttduttdutt därborta vd skjutfältet som var en av landets vackraste platser och sen kanonernas ka-dwam som fick luft och hus och bröstkorg att darra till och sen tranorna som kom lik förbannat i plog efter plog efter band efter band och den stora platta buktens plåtblåsvarta vatten och långt upp i norrnordost kustlinjen mitt i det här när jag stod där på tomten och såg en snödriva täckt av grus sakta sakta sjunka ihop under vårens tryck, tankar på henne därnere i Provence och jag häruppe i allt detta."
Alive But Not Amused
Abalone Dots är min höstmusik. Visst, i början störde det mig att de försökte vara Dixie Chicks. Men de har en egen stil har jag upptäckt. Mer bluegrass än DC. Lite mer sorgset, speciellt balladerna. Och just nu är det nog vad jag behöver.
Jeans...
Boots!
måndag 22 september 2008
Min Hemlighet...
Idag på jobbet när jag hade P4 på och det spelades Brolle med "Det är hon" mitt i borrning, stannade tandläkartjejen upp, vände sig mot mig och frågade -Lyssnar du på sånthär? DANSBAND?
-Det är radio. Och dansband, hallå det är ju Brolle.
OM HON BARA VISSTE. Att jag en gång i tiden var besatt av Magnus Carlsson och följde Barbados runt halva Sverige och hem igen. Men nu när jag tänker tillbaka var det inte så mycket musiken, det var Magnus hypnotiska blick som orsakade masspsykos. Jo,seriöst. Masspsykos, I say!
Btw; heter det hypnotisk?
söndag 21 september 2008
Nu ska jag hitta.se en psykoterapeut...
Jag inser också att jag ibland dricker alkohol som självmedicinering. Jag dricker inga mängder. Men om jag t ex en lördagskväll ser nåt tragiskt på tv som påminner mig om pappa, eller om vad-som-helst påminner mig så att sorgen slår över mig, slår sina hårda klor i mig så att tårarna börjar rinna och jag får svårt att andas och en massa minnen sköljer över mig, då häller jag gärna i mig en 4a whiskey. Eller två glas vitt. Och mår bättre. Jag vet att det är "fel". Men jag vet inte- är det så himla mycket bättre för kroppen om jag hade fått Stesolid på recept då? Anti-dep med. vägrar jag. Prövat och det var vidrigt.
Min sambo har verkligen varit mitt stora stöd genom alltihop. Han är en klippa. Som verkligen funnits där.
Men så har jag ju sån ångest över min arbetsplats också. Över att pendla. Över hur mycket tid som går förlorad på att sitta i bilen. Över min chef som inte har ett mänskligt ben i sin kropp. Jag har sökt ett jobb idag. På annan ort på några mils närmare håll. Samt några timmar mindre per vecka. Jag tror något sånt skulle passa mig perfekt. Hittar jag inget annat börjar jag snart köra ut tidningar mitt i nätterna igen.
Jag har haft grubblerier över mitt förhållande, fram och tillbaka under flera år. Men det börjar släppa. Börjar komma fram till vad som är viktigt i livet. Börjar kanske bli vuxen? (Om vuxen är att inse och acceptera att passionen viker hädan för djupare kärlek, trygghet och samhörighet efter ett antal år)
lördag 20 september 2008
Semester, semester....
torsdag 18 september 2008
Eddie...
Så här är en länk instead.
Eddie Hodges med sin hit "I'm gonna knock on your door". Från 1961.
Kom att tänka på den idag för att.. Vi kollade på "Vem kan slå Filip & Fredrik". Kom då att tänka på ett tv-program som gjordes på 80-talet, också det med Ingvar Oldsberg. Jag var så liten då, men fick flashbacks av folk i två lag med olikfärgade hjälmar som åkte vattenruschkana i blöjor och lekte med bollar..... Ringde då upp mamma och frågade om hon visste vad denna serie hette.
-"Njäe.. Bom någonting..Bom..." utstötte hon sporadiskt. Googlade "Oldsberg+Bom". Fick träff på ett program som hette "Bell & Bom" med Fredrik Belfrage & Oldsberg. Som ledde till en annan träff på det programmet jag menade. Som visst hette "Oss skojare emellan". Sökte efter det på Youtube. Hittade klippet med vattenrusch. Fick då fram ett till av Oldsbergs program från 90-talet, detta hette "Oldsberg för närvarande" och skulle nog vara som Letterman, fast mer...svenskt. OCH DÅ mindes jag denna lilla kille Eddie Hodges, som inte längre så liten medverkade i "Oldsberg för närvarande" typ 1994. Sjöng denna sin enda stora hit, fast med gitarr och skägg, typ säkert nästan 50 år eller så. Jag 15- jätteimpad. Mamma hade ju originalvinylsingeln från -61!
Frågor på detta?
Googlade förresten Eddie himself. Fann att han var listad som saknad i 19 dagar efter orkanen Katrina. Återfunnen vid liv.
måndag 15 september 2008
Ekonomi.
Jag måste skärpa mig. Jag måste lära mig att spara! Tur att jag band upp en del sparpengar i fonder och dylikt. Men vet jag ens hur jag kollar hur det går med fondsparandet, om pengarna växer? Nej. Men så har jag en helt värdelös bank också, som jag byta bort nu i veckan.
Hoppas min ekonomi blir bättre snart. Hoppas jag kan sluta shoppa. På nåt sätt...
onsdag 10 september 2008
Robin Beck - First Time
Min första "åh-jag-är-så-kär"-låt. Sjöng den så att hjärtat värkte av käääärlek. Vad var jag? Tio?
tisdag 9 september 2008
REM
I söndags... Damn! Detta klipp är inte från Globen, men från turnén. Men i Globen var detta det känsligaste ögonblicket... MS stod med ryggen mot publiken och sjöng denna. Let Me In. Underbart.