Om Dr Phil...

Läste detta om min favvopsykolog Dr Phil. Undrar om allt som står där är sant verkligen. Är han inte ens legitimerad liksom?? Helt sjukt isåfall. Man får hoppas isåfall att han hjälpt fler än han stjälpt... men med tanke på hur många som ser han show världen över, och som kanske tagit itu med sina problem / fått bättre självinsikt tack vare programmen.. så då har han nog hjälpt en hel del... legitimerad eller inte.

Kolla förresten in skalfasaderna på bilden.. eller undrar om han har implantat? Njäe skalisar är det nog. Hade varit kul att se en "före" och "efter" på honom... =)

Stefan är borta...

Stefan finns inte mer...
Stefan som jag inte kände längre
Den Stefan jag minns är den på fotot, en beskuren klassbild från skolavslutningen -90
Den busiga, ständigt småleende och tokroliga killen försvann sedan
För han var arg eller ledsen inuti
Antar att smärtan sen tog överhanden
Det fanns inget eller ingen kvar att leva för
Stefan, jag hoppas att du nu funnit frid i själen
att du är den där söta buspojken igen
Den jag fick äran att känna en gång.

Jag tänder ett ljus för dig ikväll. Vila i frid.

En tanke...

Om det var män som hade mens.
Då skulle det för länge, länge sedan ha uppfunnits en medicin som tar bort alla ev. mens-"symptom". Ett piller för allt- allt från acne till uppsvälldhet, trötthet, livmodervärk, illamående, huvudvärk... u name it.
Och det skulle ha funnits bra mycket längre än internet.

Vi kan chatta i realtid med nån på andra sidan jorden, men vi kan inte -vad vi än tar- bli kvitt mensbesvären...

Chivas live @ Annexet 080411

Tio år...

Försökte få in kommentarer till bilderna när jag lade upp dem igår, men då hamnade alla kommentarer vid sidan om bilderna. Och bilderna hamnade ovanpå varandra. Så jag fick göra om...

Som kommentar skriver jag nu att i helgen var det tio år sedan som jag och min sambo först blev ett par. Det var det vi firade.
Och när vi skulle sammanfatta de tio åren sa vi båda två; "Heaven & Hell".
Sen skålade vi i äkta champagne.

Fatta att jag var 19 år och fläckvis okysst när vi träffades. Så lite jag visste om livet, om smärta och lidande, om sex, om relationer, om allt...
19 år, lycklig och med allt framför sig.
Kan man trycka på "rew"-knappen tror du?

In need...

Shit. Jag har slut på Treo. Hur ska jag överleva dagen?

Den här helgen i bilder.

Ej med på bild; En ljuvlig 2-rätters middag samt margarita på Entré, möten med Michael Nykvist & Stina Ekblad, med mera med mera....

Förra helgen i bilder.

Nybliven mamma

Mille, 3 veckor

Konstigt dimmig dag

Bittersweet...

As life itself.

Vårjackor...

Igår skulle jag beställa vårjacka. Jag har tittat länge på en Nike-parkas från Haléns. Det är min Drömjacka just nu. Men den kostar 899 kr. Det tillåter inte budgeten just nu. Budgeten tillåter egentligen ingenting just nu. Men a womens gotta have what a womens gotta have. Jag var duktig... Jag beställde istället två helt andra jackor från Catalog. Den blå långa och gröna korta. Till den sammanlagda kostnaden av 275 kr. Ett kap! Kvalité har jag dock ej sett än, de kommer imorgon.
Keeping my fingers crossed...

Bilder från Catalog & Haléns.

Jaha, nu har jag fel riktnummer. Tack för det, televerket...

Idag ringde jag bredbandsbolaget för flyttanmälan. Ska även flytta fasta telefonen. Tjejen säger "JA men då blir ditt nya nr: 0xx3- (börjar här rabbla olika alternativ på nr)
Jag avbryter "Nej men sakta i backarna här nu. Området hör till kommun S. Med riktnr 0xx0 ! Tjejen: "Mjaha, vänta lite så ska jag höra med nån"

7 minuter går. Med tillhörande bakgrundsmusik.

Hon: "Nej tyvärr, det är det här riktnumret vi får upp där."

Jag: "Jaha. Men grannarna, har de fel riktnummer då?"

Hon: "Nej, men staden F. ligger ju inte så långt borta om jag förstått rätt, då ska det här fungera! Blir det nåt strul så hör vi av oss. Men som sagt, det är det här riktnumret som jag får upp här."

Jag ger upp. Resignerar för att datorn deras har ju säkert rätt. Byn hör till kommunen F. Folket där har alla fel riktnummer. Och vi kommer att behöva slå riktnummer för att ringa grannen. Och M:s morsa.

Sverige är ett sjukt land! Sjukt, I say.

Mobilkoll

Snott från Åsa ofcourse.

Var det en tjej eller en kille som ringde dig senast?
Kille.

Vad står det i ditt femte sms?
"Tycker d ä jätte roligt nu när d börjar hända saker me huset. Kanske kan börja bygga snart! Puss!"

Vem ringde dig senast?
Vet ej, det var Dolt nr och de lade på de jävlarna.

Vad har du för bakgrundsbild på din mobil?
SonyEricssons Walkman-tema.

Vilket språk är din mobil på?
Svenska.

Vad heter din ringsignal?
Give me a call.

Hur många sms har du i din inkorg?
Vet inte, tänker ej räkna!

Vad står det i ditt översta sms och vem är det ifrån?
"Ja men Byman har bokningsstopp och är full bokad i ett är från åt. Så jag jagar nya ställen för jag ska ge magnus en Tatto på ryggen. Men då vet jag att man kan lita på han om han har tid kvar tack" från Linda

Vad står det i ditt sms längst ner och vem är det ifrån?
"Hej på er! Hoppas jag inte väcker er nu, och allt är bra. Är nog bäst att köpa biljetter för att vara på den säkra sidan,kan va så att man kan komma in, om det inte är fullt då. Jag ska inte dit, ska till sandviken, träffar en kille där och brukar va där, men hoppas ni får jättekul, blir nog mycket folk! Kram på er o godnatt" från Vera.

Vad står det i ditt tredje sms uppifrån och vem är det ifrån?
"Ja det är linda föresten haha" från Linda

Hur många sms har du i kategorin "skickat".
46.

Vem är din 13:e kontakt?
Bosse.

Är din 20:e kontakt en av dina bästa vänner?
Ja.

Ogillar du nr 5?
Nej det är en snälling.

Har du varit ihop med nr 1?
Sort of? Det är nämligen mig själv inlagd som "A" för att jag inte ska ringa vem som helst av misstag.

Vad har din mobil för färg?
Silver.

Slutligen, var detta testet ett av de roligaste?
Tror det är roligare att läsa andras än att skriva sitt egna!

Om mig...

Eftersom jag aldrig fick göra några misstag under min uppväxt. Eftersom jag aldrig fick ta några beslut själv. Eftersom jag aldrig trott att min pappa älskade mig eller oss, familjen han lämnade. Eftersom min egen jävla morsa förstörde mig?!
Så är jag nu i kris. Livskris eller nåt. Är fast som i ett fängelse och är inkapabel att ta viktiga, stora beslut.
Jag är riktigt jävla förbannad. Jag är fan snart trettio år. Och hon dominerar och styr fortfarande mitt liv. I mitt huvud. Ibland försöker jag tänka ”vad skulle pappa ha gjort / tyckt i mitt ställe?” istället för att tänka på mammas ord alltid. Men det fungerar inte. Eftersom det är inte hans liv heller. Det är mitt. Jag har aldrig fått leva det. Iallafall inte på mitt sätt.
Men det är mitt. Mitt liv, mina stora beslut som måste tas.
Mina tårar som rinner. Mina sår som kanske aldrig läker.

Om min pappa...

Alla minnen jag har av saker vi gjorde tillsammans... ja, alla minnen av pappa sammantaget är allt igenom bra minnen.
Pappa hade svårt med orden. Precis som jag har. Han sa inte stora saker som ”jag älskar dig”. Delvis därför förstod jag det aldrig. Jag litade inte på ömheten i hans blick. Misstrodde hans omtanke & uppskattning. Delvis var det mammas fel. Hon förvred allt som hände. Påstod att pappa inte ville träffa mig, inte tyckte om mig, inte brydde sig. Vad ska ett barn tro? Jag trodde på hennes ord. Hon var ju min mamma, hon visste väl bäst?

Jag förstod inte förrän det var för sent, alldeles för sent. Men jag tror att han vet att jag vet idag. Och att jag älskar honom också, och önskar att vi hade fått all tid i världen ihop.
Någonstans i himlen.

Om min mamma..

Jag kan inte minnas att mamma kramade mig någon gång när jag var liten. Hon brukade stryka mig på kinderna och i pannan när jag var sjuk (och jag var ofta sjuk). Undrar om hon någonsin har tyckt om mig. Vad jag än har gjort i hela mitt liv, så har hon varit helt negativt inställd. Oavsett vad det rört sig om. Allt från flyttar till pojkvänner till vänner. Åsikter och vägval. Allt har hon varit emot och varit tvungen att meddela mig sin åsikt i barsk och nedlåtande ton.
Jag och mamma bråkade jämt. Så ser mina barndomsminnen ut. Hon som bestämde allt, som en diktator mer än en förälder. Hon spelade martyr och sa att hon skulle lägga sig och dö om jag inte gjorde som hon sa. Hon som hotade med att ”ta sin hand ifrån mig” om jag gick min egen väg. Hon som fick mig att skämmas inför vänner, inför deras föräldrar, på skolan. Överbeskyddande. Undrar fortfarande varför. Vad som var och är fel i hennes hjärna. Jag var ”hårt hållen” som det heter. Som tonåring fick jag aldrig göra sånt mina vänner gjorde. Det finns tusen exempel. Men det verkar lite löjligt att dra upp dem nu. Kanske att om jag hade gjort nåt sånt som mina (fortfarande levande) vänner gjorde då, om jag hade det, utan tillåtelse dessutom. Då hade jag blivit sjuk, eller mördad. Eller alkoholist. Eller rökare. Eller gravid. Eller utskämd. Så som hon alltid sa att jag skulle bli.
Men nu revolterade inte jag. För jag älskade min stackars mamma för mycket för det. Jag var en snäll flicka. Jag stannade hemma / drack inte / låg inte runt / blev inte gravid / åkte inte bil med fulla killar.
Och här sitter jag idag och önskar att jag hade det. Önskar att jag hade andra minnen än de jag har. Önskar att jag var nån jag inte är och aldrig kommer bli.
Först för några år sedan slutade hon att lägga sig i. Nu har hon andra liv att styra och manipulera.