Jag fastnade för R.E.M. i början av -90talet. Min storebror hade köpt ”Out of time”. Men jag fastnade inte för ”Losing my religion” eller ”Shiny happy people”, utan för låtar som ”Low” och ”Half a world away”. Jag köpte ”Murmur” och ”Eponymous” och sedan dess är jag fast. ”Automatic for the people” var bara underbar. Deppig eller glad eller bara galen, det finns en låt för allt. Klassiskt är väl i ”The Sidewinder sleeps tonite” när Michael Stipe skrattar till precis innan en refräng och de sparar det. I love it, det gjorde hela låten. Det stör mig att de vägrar spela den live. Men kanske skulle det förstöra låten, som är så perfekt som den är. ”Man on the moon” till Andy Kaufman’s ära. Yeah yeah yeah yeah. Stunder av pur lycka står den för i mitt liv.
Sedan kom ”Monster”, den tyckte jag var halvbra – vilket ändå är bättre än all annan musik sammantaget de åren. Men rockigare. ”What’s the frequency...” gick på repeat, liksom ”Strange currencies” och ”Bang and blame”. Kommer ihåg en intervju med R.E.M. just 1994 gjord av han den där långhåriga snubben från Växjö, vad heter han, Per nånting? Gick på nåt ungdomsprogram i alla fall, mycket bra. Och jag satt där och dog en smula för att jag inte var journalist och inte fick träffa Michael Stipe. Mannen som skriver världens bästa texter. ”New Adventures in Hi-Fi”... nu gick jag på gymnasiet plötsligt. R.E.M. skaffade nytt sound. Jag älskade ”Leave”, den börjar så in i h-e bra så man får gåshud fortfarande. ”Be mine” är en galet rolig störd underbar ballad som jag önskar att jag skrivit själv. Och ”The Wake-Up Bomb” är skön Oasis-kritik och lite härlig spy-galla-låt.
Måste ärligt konstatera att jag sedan hade ett par off-år när jag inte lyssnade så mycket på ”Up” och ”Reveal”. ”At my most beautiful” och ”I’ll take the rain” är dock låtar som hittade till mitt innersta och stannat där. Framförallt den senare som är en riktig tesa-gråter-låt.
”Around the sun” från 2004, har jag typ missat. Jag köpte ”Leaving New York”, singeln som handlade om livet efter 9/11. Det är den enda låten jag hört från det albumet.
Slutligen... ”Accelerate” från 2008. Jag partar loss till ”I’m gonna dj”. Jag ser R.E.M. live för första gången och tyvärr är jag alldeles för långt från scenen. Jag vill ju ha närkontakt. Jag vill få Michaels svett stänkt i mitt ansikte. Jag vill ta på honom. Jag vill krama om. Jag vill fråga allt det där jag alltid velat fråga. Jag hoppas på fler gånger, fler moments, breathing the same air. Hans luft.
Sedan kom ”Monster”, den tyckte jag var halvbra – vilket ändå är bättre än all annan musik sammantaget de åren. Men rockigare. ”What’s the frequency...” gick på repeat, liksom ”Strange currencies” och ”Bang and blame”. Kommer ihåg en intervju med R.E.M. just 1994 gjord av han den där långhåriga snubben från Växjö, vad heter han, Per nånting? Gick på nåt ungdomsprogram i alla fall, mycket bra. Och jag satt där och dog en smula för att jag inte var journalist och inte fick träffa Michael Stipe. Mannen som skriver världens bästa texter. ”New Adventures in Hi-Fi”... nu gick jag på gymnasiet plötsligt. R.E.M. skaffade nytt sound. Jag älskade ”Leave”, den börjar så in i h-e bra så man får gåshud fortfarande. ”Be mine” är en galet rolig störd underbar ballad som jag önskar att jag skrivit själv. Och ”The Wake-Up Bomb” är skön Oasis-kritik och lite härlig spy-galla-låt.
Måste ärligt konstatera att jag sedan hade ett par off-år när jag inte lyssnade så mycket på ”Up” och ”Reveal”. ”At my most beautiful” och ”I’ll take the rain” är dock låtar som hittade till mitt innersta och stannat där. Framförallt den senare som är en riktig tesa-gråter-låt.
”Around the sun” från 2004, har jag typ missat. Jag köpte ”Leaving New York”, singeln som handlade om livet efter 9/11. Det är den enda låten jag hört från det albumet.
Slutligen... ”Accelerate” från 2008. Jag partar loss till ”I’m gonna dj”. Jag ser R.E.M. live för första gången och tyvärr är jag alldeles för långt från scenen. Jag vill ju ha närkontakt. Jag vill få Michaels svett stänkt i mitt ansikte. Jag vill ta på honom. Jag vill krama om. Jag vill fråga allt det där jag alltid velat fråga. Jag hoppas på fler gånger, fler moments, breathing the same air. Hans luft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar