Om min pappa...

Alla minnen jag har av saker vi gjorde tillsammans... ja, alla minnen av pappa sammantaget är allt igenom bra minnen.
Pappa hade svårt med orden. Precis som jag har. Han sa inte stora saker som ”jag älskar dig”. Delvis därför förstod jag det aldrig. Jag litade inte på ömheten i hans blick. Misstrodde hans omtanke & uppskattning. Delvis var det mammas fel. Hon förvred allt som hände. Påstod att pappa inte ville träffa mig, inte tyckte om mig, inte brydde sig. Vad ska ett barn tro? Jag trodde på hennes ord. Hon var ju min mamma, hon visste väl bäst?

Jag förstod inte förrän det var för sent, alldeles för sent. Men jag tror att han vet att jag vet idag. Och att jag älskar honom också, och önskar att vi hade fått all tid i världen ihop.
Någonstans i himlen.