fredag 7 augusti 2009

Upplyft - helt utan botox & stuff...

Jag har gått från deprimerad sönderarbetad till brunbränd semesterböna och sedan till.. upplyft. Kan plötsligt förstå lite av innebörden i den där Josh Groban-rösten som brukar sjunga "You raise me up, so I can stand on mountains..." etc.
Någon har fyllt upp mitt inre, tagit tag i mitt hår och dragit upp mig en aning. En aning räcker. Just nu.
Kanske är det jag som är knäpp.. som tolkar in en massa grejer i vanlig ärlig vänlighet. En massa grejer = Som att jag vore speciell på något som helst sätt för denna person.
Men för tillfället kör jag på den tolkningen. Inget annat spelar just nu någon roll.

Saxat ur dagens AB på nätet...

Länk

Tycker kommentaren under artikeln som lyder: "Så Tom Cruise finns inte på riktigt?" är SÅ KLOCKREN! *asg*

lördag 1 augusti 2009

Om hundar




Vi har skaffat valp, så jag har aldrig tid med bloggen numer..
Men nu är jag så trött på alla dessa uppfödare av renrasiga hundar. Om en ridgeback föds utan ridge så avlivas den. Om en valp föds med en vit tass så heter det att det är "för mycket vitt", och då kan den inte ställas ut utan säljs billigare och endast för sällskap...
Nämner man att man har en blandrashund tycker de att det är en skam(!) för "deras" ras, och de undrar vad jag ska ha hunden till? Då den inte kan ställas ut och inte får vara med i någon specialklubb...
Många menar också att en hund av den blandning jag har, absolut inte passar sig som enbart sällskapshund då den måste AKTIVERAS. (Bruks- & spårraser i den). Min valp är nu drygt 4 mån och är enormt akiverad! Hon spårar, hon kan tricks, hon springer i skogen och går kanonbra i koppel. Hon är extremt smart och gör vi inget med henne så hittar hon på eget bus, därför aktiverar vi henne hela tiden hon är vaken.
Uppfödare av renrasiga hundar verkar tro eller tycka att en ägare till en blandras måste vara mindre påläst, mindre intresserad etc.. att man inte vet innan vad hunden kommer behöva för att må bra.. Men jag säger bara det.. På utställning, på alla dessa tävlingar - vet hunden om att den blivit champion idag? Tycker hundarna att det är trevligt att släpas hit och dit i landet, få allt möjligt skit inkladdat i pälsen för att den ska "se rätt" ut?
Rasren - vem har bestämt det? Vet hunden om vilken ras den har? Varför tror ni med renrasiga hundar att en blandrashund inte kan få en helt underbar personlighet? Att den har fler än EN ras i sig betyder ju inte att den automatiskt ärvt ALLA ev "svagheter" från sina resp. raser? Den kanske har fått det absolut BÄSTA av två världar??
Att ni har en stamtavla att se på, innebär ju inte att alla era valpar kommer bli helt exemplariska heller.. även om ni tycks tro det.

Skulle kunna skriva om detta i evigheter.. Det kanske kommer en forts. en annan dag!

*Hunden på bilden är inte min. Men den är av samma blandras.

onsdag 24 juni 2009

Portia & Ellen..

De känner som jag. Som mig. Menar jag.

Länk

lördag 23 maj 2009

"Man mår som man förtjänar..."

Vad är det för ett jävla uttryck? Seriöst talat!

Jag har fan inte mått bra sen före 1990. Förutom en kort sekvens på Rhodos 2005 då jag verkligen mådde bra. Alltid något; skiljsmässan, frånvarande pappan, överbeskyddande mamman, psyksjuka brodern, knarkande vänner, otrogna pojkvänner, död och jävla undergång.

Hur jag väljer att reagera på detta är förstås mitt val. Om jag väljer att rycka på axlarna och gå vidare med ett snett leende, eller om jag väljer att gräva ner mig i sorg och bitterhet. Uppenbarligen har jag valt det senare och vet fanimej inte om jag någongång kommer komma ur skiten.

När vänder det?
När får JAG leva livet?
När får jag dö?

torsdag 21 maj 2009

Om Klas, sorgen och mig...

Sorg.

Jag hade på något skygglappsliknande sätt intalat mig att jag var färdig med Döden. Döden skulle icke ingå som beståndsdel i mitt liv nu på mycket, mycket länge.
Så i onsdags förra veckan samlade chefen ihop oss på fikarasten kl. 10. Hennes röst bröts av gråt när hon sa Orden, orden som ekar i mitt huvud fortfarande varje dag. På finlandssvenska. "Jag har något fruktansvärt att meddela. Klas (efternamn) har omkommit i en trafikolycka nu på morgonen."
Det blev en så overklig lamslagen tystnad i rummet. Tystnad. Tystnad. Sedan kom gråten. Chefen såg runt i rummet på var och en. Så gick hon ut. Ett beslut togs snabbt att vi skulle stänga ner. Två dagar bara satt vi och grät och pratade och hade krishantering med en terapeut.
Han var den jag jobbat mest & bäst ihop med. Han var trevlig, charmig, snäll, omtänksam, såg alla för den de var.
Han skulle svänga ut från "sin" grusväg ut på en påfart till motorvägen. Vänstersväng. En mc kommer från motorvägen på av-/påfarten, i hög fart, kör rakt in i förarsidan just som bilen svänger. Båda dog.
Han var 30 år. Hade sambo. De hade köpt hus. Och hund. Så fruktansvärt onödigt och ofattbart.

Jag har blivit apatisk. Depression? Jag vet inte. Sorg. Jag har legat i sängen mest. Tittat i taket. Sovit. Tittat på tv. Tänker saker som;
Jag dog inte. Jag lever. Måste leva nu.
Inga fler dagar inom parentes.
Vad vill jag? Måste göra det jag vill nu. En sekund åt fel håll så är man död.
Och tankarna går till hans sambo och familj, vad de måste gå igenom. Men det är ju inte jag som går igenom det. Det är ju de.

Ändå ligger/sitter jag här och gör i n g e n t i n g.

lördag 9 maj 2009

Aj aj.

Jag beställer dyra sommarkläder från typ Ellos. Och billiga från Catalog. Jag köper dyra samlar-t-shirts och -posters från Ebay & Tradera. Jag dricker whiskey. Jag snusar Dry Catch Eucalyptus.

Jag mår inte riktigt bra.

torsdag 30 april 2009

R.E.M. - The Great Beyond

Har fastnat i vårkänslor, REM, drömmar, Michael Stipe, texter, flummerier, sådant bara jag förstår.
Bästa jag sett någonsin... REMs "Perfect Square Live"-dvd.

torsdag 23 april 2009

P 1993 Michael Stipe

Jag fastnade för R.E.M. i början av -90talet. Min storebror hade köpt ”Out of time”. Men jag fastnade inte för ”Losing my religion” eller ”Shiny happy people”, utan för låtar som ”Low” och ”Half a world away”. Jag köpte ”Murmur” och ”Eponymous” och sedan dess är jag fast. ”Automatic for the people” var bara underbar. Deppig eller glad eller bara galen, det finns en låt för allt. Klassiskt är väl i ”The Sidewinder sleeps tonite” när Michael Stipe skrattar till precis innan en refräng och de sparar det. I love it, det gjorde hela låten. Det stör mig att de vägrar spela den live. Men kanske skulle det förstöra låten, som är så perfekt som den är. ”Man on the moon” till Andy Kaufman’s ära. Yeah yeah yeah yeah. Stunder av pur lycka står den för i mitt liv.
Sedan kom ”Monster”, den tyckte jag var halvbra – vilket ändå är bättre än all annan musik sammantaget de åren. Men rockigare. ”What’s the frequency...” gick på repeat, liksom ”Strange currencies” och ”Bang and blame”. Kommer ihåg en intervju med R.E.M. just 1994 gjord av han den där långhåriga snubben från Växjö, vad heter han, Per nånting? Gick på nåt ungdomsprogram i alla fall, mycket bra. Och jag satt där och dog en smula för att jag inte var journalist och inte fick träffa Michael Stipe. Mannen som skriver världens bästa texter. ”New Adventures in Hi-Fi”... nu gick jag på gymnasiet plötsligt. R.E.M. skaffade nytt sound. Jag älskade ”Leave”, den börjar så in i h-e bra så man får gåshud fortfarande. ”Be mine” är en galet rolig störd underbar ballad som jag önskar att jag skrivit själv. Och ”The Wake-Up Bomb” är skön Oasis-kritik och lite härlig spy-galla-låt.
Måste ärligt konstatera att jag sedan hade ett par off-år när jag inte lyssnade så mycket på ”Up” och ”Reveal”. ”At my most beautiful” och ”I’ll take the rain” är dock låtar som hittade till mitt innersta och stannat där. Framförallt den senare som är en riktig tesa-gråter-låt.
”Around the sun” från 2004, har jag typ missat. Jag köpte ”Leaving New York”, singeln som handlade om livet efter 9/11. Det är den enda låten jag hört från det albumet.
Slutligen... ”Accelerate” från 2008. Jag partar loss till ”I’m gonna dj”. Jag ser R.E.M. live för första gången och tyvärr är jag alldeles för långt från scenen. Jag vill ju ha närkontakt. Jag vill få Michaels svett stänkt i mitt ansikte. Jag vill ta på honom. Jag vill krama om. Jag vill fråga allt det där jag alltid velat fråga. Jag hoppas på fler gånger, fler moments, breathing the same air. Hans luft.

lördag 18 april 2009

Markus spelar trummor...

Brorsdottern, 9år igårkväll:
-Men alltså, spelar han rätt då??

onsdag 15 april 2009

söndag 12 april 2009

Did I shave my legs for this?



Påsken har varit..sådär. Jag hade förväntat mig nåt mer känner jag.
Idag har jag varit på riktigt skithumör. Vi skulle på 2-årskalas idag. Jag kände att jag inte skulle orka med massa folk som skulle komma dit, släkt alltså, så jag ordnade så vi fick komma före alla andra. Visst. Fint serru. Börjar frun i huset vispa grädde till tårtan när vi kommer dit. Och alla fick hjälpa till att duka. Men hallå?! Om det var MITT kalas skulle jag haft både tårta & dukning klar långt innan nån kom! Och när vi varit där i fem minuter så började folket att strömma in... Ganska snart sju bilar på parkeringen efter våran ganska inparkerade. Små skrikande barn och grinigt födelsedagsbarn som sa nej till precis allt. "Ska vi öppna såpbubblorna?" Nej. "Ska du blåsa ut ljusen?" Nej. "Ska vi byta blöja?" Nej. "Får jag sitta här?" Nej. "Får Axel låna din bil?" Nej. GOOOOD let me out of here, kände jag.
Och ikväll är karln på grabbkväll. Sitter här själv med ett glas vin. Fan va trött jag blir på allt...

tisdag 7 april 2009

Pappa...

En kollega på jobbet frågade imorse om jag skulle fira påsken hos mina föräldrar. Nej, sa jag. Eller ja, ev. en sväng till mamma då. Jaha, är dina föräldrar skilda eller, frågade hon. Nej, pappa är...död. Sa jag. Och hörde och kände hur fel det lät. Har aldrig använt ordet förut. Har sagt att han är borta eller gått bort. Det låter inte lika hemskt. Lika definitivt. Hur som helst har det där legat och pyrt nånstans hela dagen och nu när jag kom hem så brast det, gråter som ett barn. Och ältar. Ältar att jag inte fattade bättre som barn, ältar att jag trodde på mamma. Ältar att vi inte fick mer tid. Ältar att vi fick varannan helg plus två veckor på sommaren i 8 år, sedan sporadisk kontakt och en häxa i hans liv som inte ville att jag skulle finnas alls helst, ältar att han blev så sjuk och att det gick så fort, ältar alla ord vi aldrig sa, ältar att det snart är påsk och att det var sista högtiden vi spenderade ihop, hemma hos pappa, han med morfinpump innanför finvästen. Påskmiddag. Han kunde inte knappt pga att allt smakade järn pga cellgifterna. Ältar hur arg jag är på mamma som liksom förstörde min barndom, som ljög och sa att pappa inte brydde sig om mig. När det var tvärtom! Ältar att jag inte kan gå tillbaka i tiden och vara tio år och flytta med honom. Det ältar jag. Fan helvetes apskit också. Påskäckel.

söndag 5 april 2009

Energi...

Oh my God, så mycket energi jag haft i helgen! För att våren har kommit, antar jag! Jag har för det första tagit tag i vårat "datarum" i huset, som varit ett rent meteroitnedslag sen vi flyttade hit. Allehanda viktiga papper, kablar och kartonger har legat utspritt över golvet i typ ett år. Nu är det upprensat och klart! Åkte till secondhandmöbelaffärn igår och köpte en fin skinnfåtölj med pall samt en grön fönsterlampa (60-tal). Är så jäkla nöjd!
Dessutom har jag satt penséer i krukor utanför. Och var till Ikea (10 mil bort) idag. Köpte PS Skåp, rött, att ha handdukar och sängkläder i- vi har så dåligt med förvaring.

Puh!

lördag 4 april 2009

Alla snackar om...

...Glas i kyckling och falukorv och pyttipanna. Sickna galningar det finns, va? Säkert militanta veganer som tror de gjort nåt superbra. Tvärtom är det faktiskt, men det har väl alla räknat ut vid det här laget. Är man köttätare så finner man nog sätt att fortsätta äta kött trots glaslarm. De - vilka de nu är - har bara sett till att en massa djur dött i onödan ju.

...Roasting. Typ Grillad. Alla verkar hata Grillad, roast i allmänhet och stackars Tomas Järvheden i synnerhet. Jag ä l s k a r sån humor, det är den bästa! Har inte hittat det klippet, men när Richard Herrey sågade Anna Book- det var såååå bra! Riktigt bra skämt hade han för att inte vara komiker på riktigt.

tisdag 31 mars 2009

Drömtydning...

Jag dagdrömmer om att skaffa hund, skaffa häst. Jag nattdrömmer att jag flyttar till Mora. Nu har jag kommit på vad som är fel med mig.

JAG SAKNAR LISA.

Min älskade söstra Lisa-Fisa som bor i Mora numer. Love her!
Kanske ringa...? Men då är det sådär fjantigt... "Aaa men hon ringer ju aldrig, varför ska jag då..?" För att! That's why!

måndag 30 mars 2009

Glöd!

Som svar på min fråga för ett par dagar sen, spelades denna på radion idag!

Gårdagens bästa..

Who am I kidding, häst? Jag? Hahahaha...
Får va glad om jag pallar med att ta hand om min egen post och katterna!
Det är ett under faktiskt att min älskade sambo står ut med mig. Dagar som dessa. Och igår. Visst beror en stor del av tröttheten på hypothyerosen. Han kunde ju ändå lacka ur nån gång. Men inte han!
My life would suck without you.

Flyttdröm...

Drömde inatt att vi (jag, sambon & katterna) flyttade till Mora. Jag fick jobb på mitt gamla ställe i Rättvik där jag förut hade vik. Var på en mycket realistisk anställningsintervju med gamla skånska chefen. I drömmen var jag sååå lycklig, som om en stor börda lyfts från mina axlar. Kul att vakna sen och åka till samma trök igen...

söndag 29 mars 2009

Häst?

Grannarna till höger i byn har köpt marken rakt nedanför vårat hus. Hon ska bygga stall till sin häst som hittills har stått i nån annans stall. Jag vill också ut på ridtur! Jag gick på ridskola när jag var liten. Fastnade för en fjording, Leo. Alla tyckte han var det suraste som gick att umgås med. Jag älskade Leo. Jag har alltid fallit för de speciella. (Tänker nu närmast på min småsura mkt speciella katt)
Nu har jag hittat en så vacker Ardenner. Undrar om han kan få bo i grannens stall? Skulle jag orka upp en timme tidigare varenda morgon? Skulle jag ta hand om den som man ska? Jag är ju en envis rackare, så det skulle jag säkert.



Sambon: -VET DU vilket JOBB det är att ha en häst?!

I ärlighetens namn, nej. Har aldrig haft nån. Men å andra sidan vill jag gärna pröva och jag lever bara en gång (kanske).

Bryan Adams - Straight From The Heart

Sen bytte jag till gamla goa Brajjan. Har sett honom live två ggr, hoppas definitivt på fler. För varje gång är det såhär jäkla bra. Bättre än sex. Bättre än fan allt!

Keith Urban – Tonight I Wanna Cry

Efter bubbelbad hos svärmor igårkväll blev jag full och glad och skulle kolla in Keith Urban på Dvd. Slutade med att jag sentimental satt och ylade till denna på repeat...

lördag 28 mars 2009

Johan Becker – Let Me Love You

Man blir ju nästan nykär av den här. Goa Star Pilots-Johan!

Sara Löfgren - Aldrig

Undrar var hon tog vägen? Såg henne röja loss med Sulo i nyhetsmorgon i somras, men mer då?

Weirdos...

Min f.d. vän S, hon som dissade mig av för mig helt obegripliga anledningar efter många långa år av "bästa vänner"-vänskap. Hon tog ju bort mig från sin Fejsbok i samma veva. Trots att vi inte ens skildes som direkta ovänner, utan bara liksom sakta gav upp. (Väldigt moget av henne det där med fejjan btw.)
Nu har jag sett att även hennes bror har tagit bort mig från fejjan! Helt sjukt. Vi umgicks liksom ett gäng, runt alla stora högtider etc. Samlades hemma hos honom och festade järnet. När jag visste att jag & S. inte var vänner längre och aldrig mer skulle bli det, mailade jag hennes bror och skrev att jag hoppas att vår vänskap iaf kan bestå. Han hade ju inget med det där att göra. Nu måste det vara ca två år sedan det där. Och vi har haft sporadisk men dock god kontakt, jag och hennes bror. Nu när jag fyllde Det Stora skulle jag (på FB) bjuda in en massa gamla & nya polare till en fest, och döm om min förvåning när hans namn inte längre fanns med i min vännerlista.

Eller förvåning. Jag har slutat bli förvånad faktiskt. Folk!!!

Mobbe...

Jag har haft en SonyEricsson w890i i lite över ett år. Känns längre. Köpte den från Telenor i samband med en abb.förlängning. Men nu är den full av repor eftersom jag inte varit smart nog att ha displayskydd. Jag har den ju i fickan hela dagarna på jobbet. Dessutom har den börjat stänga av sig själv i tid och otid. Och den har varit krånglig att koppla till datorn. Man sätter i sladden och inget händer, liksom. Annars har jag tyckt ganska bra om den.



Nu har jag iaf beställt en Nokia 5610 xpressmusic, röd. Till fyndpris. Hoppas jag blir nöjd med den. Borde bli det...



Egentligen vill jag ha en röd Motorola V9. Men den finns inte att få tag på. Sjukt snygg! Vet inte alls hur deras menyer och sånt är dock.

onsdag 25 mars 2009

Set as desktop background...

Jag älskar att fotografera, och jag älskar fotografier tagna av "proffs". Och av någon anledning har jag alltid en bild på en kvinna som skrivbordsbakgrund. Detta började för flera år sen med en bild av Emma från Café. Sen har det fortsatt bara, nu senast hade jag en bild av Halle Berry efter att hon vann Esquires sexiest woman alive. Och nu har jag Kate Moss. Hon måste vara vackrast i världen. Jepp.





Sms...

"Vilket vin vill du ha ikväll?"

Såna mess gillar jag...

Bodström...

Jag älskar tre saker (minst) med Thomas Bodström:

1) Han kammar sig aldrig

2) Han bloggar (-förfärligt bra dessutom)

3) Han svarade mig på ett mail en gång för några år sedan när han var justitieminister. Mycket trevlig. (och ja, jag är helt säker på att det var han och inte nån sekreterardrönare) Jag skulle vilja se Calle Bildt svara "den stora massan" per mail...

(med den stora massan i sammanhanget avser jag folket.. inte jag/mig personligen.. nog för att jag ibland känner mig lite småfet, men...)

Madrid på våren...

...det vore nåt det. Madrid idag: +21, sol. En påskweekend där hade jag velat ha! Storstadsshopping, sol, spanien. "Om jag hade pengar... didididididadadaaaa"

måndag 23 mars 2009

30!

Jag har varit trettio i en dag. Igår var det trettio år sedan de snittade upp mammas mage och fiskade upp mig. 2½ månad för tidigt. 900 gram. Allmän blodförgiftning. Skulle inte leva över natten. Men här sitter jag ju! Envis? Jag? Nääääääää. Knappt nå!

Så jag skulle ha en trettioårsfest. Men det blev inte så, ingen kunde/ville komma. Jag trodde jag skulle bryta ihop av det. Men istället blev det den bästa födelsedagen på flera, flera år.

Finaste presenterna: Mormors guldklocka. En smideslampa som morfar tillverkade som trettonåring i slöjden, 1927. (från mamma) En armbandsklocka från Diesel. (sambon)
Gulligaste presenten: Mamma hade hittat en kopia av mitt gamla gosedjur som jag fortfarande sover med ibland, aldrig tvättad på 25 år... sönder och risig- men jag ser det inte. Den "nya" ser ut som en fluffy-variant, ser helt ny ut. Fantastiskt. Hon hade hittat den på loppis. Spände fast honom med säkerhetsbälte när vi åkte hem.
Konstigaste presenten: En penna i form av en fisk. Fick av en tjej på jobbet. Inslagen och allt. Man bara: Och? eller Varför?
Coolaste presenten: Blockljus som skiftar i färg när man tänt dem. (svärmor) Mysko. Hur funkar det?
Klassiker-presenten: Forrest Gump på DVD (morbror, så glad att han kom!)

måndag 16 mars 2009

Fossa!

Min sambo visade mig några mysko djurspår i den meterdjupa snön på baksidan av huset. De var liksom med tre klor. Inte kattaktiga, inte hundaktiga. Och djuret har gått med baktassarna i samma spår som framtassarna. Och långt mellan avtrycken. Weird, tyckte jag. Gick in för att googla. Hamnade i en tråd med postade bilder nån tagit av exakt såna avtryck med frågan "vad är detta?". Personen hade fått kanske femton svar, de flesta sa grävling och många verkade mycket kunniga, hade jordens utläggningar om saken. Det sista svaret var dock bara ett enda ord: "Fossa!"
Jag googlar och sätter kaffet i fel strupe samtidigt som jag rosslar fram "HÄR?!?!"
Sen inser jag att det är ett skämt och att det äckliga djuret bor på Madagaskar.
Puh.

FOSSA

söndag 15 mars 2009

Vem har hund?

Jag har aldrig varit någon hundmänniska. Jag tycker de luktar illa och så sköter de sig inte själv, som en katt. Jag har alltid haft katt. Men sambon har alltid haft hund förr. Och vill gärna skaffa en. Jag har aldrig hittat nån ras som jag fastnat för. En gång för ett par år sen skaffade vi faktiskt en blandrasvalp. Vi blev så kära i den. Men vi bodde i lägenhet mitt i stan då, så rätt snart insåg vi att det inte skulle funka. Men nu har vi hus, och jag tror att jag hittat "rätt" ras för mig.


Rhodesian Ridgeback.

Men på en rassida läser jag:
"Att förena hundägande med jobb är ett pussel för att alla skall må bra. somliga har tur att kunna ha med sin hund på jobbet, andra kan arbeta skift men den grupp som varken kan det ena eller det andra får nog finna sig att åtminstone del av dag använda sig av dagmatte eller hunddagis för att hunden skall må bra. Ett vanligt problem bland hundar som inte biter sönder är tyvärr depressioner och magbesvär. Man kanske kan fundera över om de vänder sin sorg inåt istället för utåt som de hundar gör som biter sönder och förstör. För hunden kanske det är bättre med synliga resultat som hundägaren måste åtgärda än dem som tiger och lider.

För vems skull har man hund som skall vara ensamma 6-10 timmar per dag 5 dagar i veckan plus den tid man besöker ställen som inte är tillåtna att medföra hund? Inte för hundens i varje fall.

Något att tänka på kanske?"


Och visst förstår jag att man helst inte bör ha ett heltidsjobb om man har hund. Men... Vem kan ha hund då egentligen? Pensionärer, arbetslösa och sjuka? Eller de med "spejsiga" jobb, som t ex djurpsykologer och dylikt? Jag tycker det är märkligt att så himla många människor har hund, unga som gamla, har de inget jobb?

torsdag 12 mars 2009

fredag 6 mars 2009

onsdag 4 mars 2009

Äntligen ett nytt inlägg...

Jag har inte bloggat på länge nu. Jag har väl inte haft lust eller tid. Sen sist har vi hunnit köpa ny (begagnad) bil, en svart SUV av märke Suzuki. Nu glider vi sju mil till jobbet istället för att hacka oss fram. Najs så.

Hälsan; jag har huvudvärk nästan dagligen. Senaste veckan har det suttit liksom i pannloben, vänster sida, ovanför ögat. Aj aj aj- det bultar och det bankar. Liksom. En molande värk som inte ger med sig med annat än migränmedicin. Diklofenak T kör jag med. Men det har den bieffekten att magen pajar istället. Katarren is back. Och mot den tar jag Omeprazol rathiopharm eller hur det stavas. Kapslar does it. Men jag undrar varför jag har huvudvärk. En av mina teorier är att jag pressar tänder på nätterna för att jag är så stressad. En annan teori är att jag har cancer.

Bokfronten; Jag har just börjat med Knutbykoden från förra året. Jag blev så besviken på den där Knutby-serien som gick nyligen. Jag hade hoppats få någon inblick i vad som försiggick i Helge Fossmos hjärna före under efter. Men den där serien sa egentligen inte ett skit nytt, vilket störde mig. Därför köpte jag denna bok istället. Författaren är typ professor i sociologi/psykologi och har under flera år träffat och intervjuat Helge Fossmo på Kumla/Tidaholms-anstalten. Jag vet inte varför med han fascinerar mig, eller vad som egentligen fascinerar mig är nog vad som händer i den mänskliga hjärnan. Hur och varför det kan bli så som det blir. Säga vad man vill men han är intressant, den där Fossmo. Vad jag tror och tycker om brotten och domen är en annan sak.

Ikväll ska jag kolla på Diagnos: Okänd på femman. Jag ska sitta och störa mig på allt som är rippat direkt från House; Teamet doktorn kommer ha till sin hjälp, tavlan de kommer skriva upp symptom och differentialdiagnoser på... etc etc. tills jag är blå i ansiktet av ilska. Nobody touches House!!!

tisdag 17 februari 2009

Glamour..

The Bold And The Beautiful.

Ska Eric vakna ur sin koma?
Ska Owen lura Donna?
Är det Owen som ligger bakom Erics hjärtattack?
Kommer Bridget få reda på att moster Katie bär på hennes mans barn?
Stackars Bridget som tidigare förlorat ett barn och hennes man var otrogen och lämnade henne sen, för mamma Brooke.
Och nu har han legat med moster också. Dumma Nick! Till råga på allt visade det sig att Nicks & Taylors barn Jack egentligen var Nicks & Brookes son Jack. Så Bridget är styvmamma till sin halvbror nu.
Kommer det hålla mellan Taylor och Rick? Rick är ju faktiskt typ 25 år yngre, det lär ju märkas i längden.
Kommer Ridge få reda på att hans och Taylors dotter Steffy är tillsammans med Donnas mörkhyade son?
Vänta lite, om Katie föder den där ungen sen, då blir ju Bridget kusin med sin mans barn?

Jag älskar Glamour.

119

I och med detta inlägg har jag här på denna blogg publicerat lika många inlägg som jag på hela min gamla blogg. Den gamla gick snabbare.

söndag 15 februari 2009

Så enkelt...

1. Put Your music player on Shuffle

2. For each question, press the next button to get your answer.

3. You must write down the name of the song

4. Put any comments in brackets after the song name.



If someone says, “Are you okay?” you say?
Promiscuous.

How would you describe yourself?
Let Me In.

What do you like in a guy/girl?
Black And Gold.

How do you feel today?
Yester-Me, Yester-You, Yester-Day

What is your life’s purpose?
Rockstar. (Creepy..)

What is your motto?
Skattlösa Bergen.

What do your friends think of you?
4 minutes (?)

What do you think of your parents?
Chivas. (Som dyr alkohol, alltså..)

What do you think about very often?
Fest hos mig.

What is 2 + 2?
You.

What do you think of your best friend?
Womanizer.

What do you think of the person you like?
FanFanFan.

What is your life story?
It only takes a minute girl (to fall in love). (Hell YEAH!)

What do you want to be when you grow up?
Who Is It.

What do you think of when you see the person you like?
Leva Lycklig. (Detta ÄR ju läskigt)

What will you dance to at your wedding?
The Haters. (hahaha, tveksamt låtval där...)

What will they play at your funeral?
Here I Am. (Jodå, Bryan blir det…)

What is your hobby/interest?
Purple Rain. (Flummigt värre serru)

What is your biggest fear?
17 år. (ja det var en läskig tid)

What is your biggest secret?
Someday I’ll be Saturday Night. (Be aware..)

What do you think of your friends?
In My Arms.

What will you post this as?
Så enkelt. (Älskade Bo Kaspers… förstås!)

torsdag 12 februari 2009

Störande syftningsfel...

Ur AB idag:

"Sajten skriver att bråket tog vid efter att paret lämnat en fest i Chris Browns Lamborghini."

Det måste ha varit en extremt liten fest med relativt få deltagare....

onsdag 11 februari 2009

"Åååh Doktorn"...

Doktorn sa att det inte är nåt fel på mig! Han sa att förmodligen hade jag väldigt låg nivå av immunoglobeliner (eller vad det heter) i blodet när jag började som tandhygienist. Det kan ta flera ÅR att bygga upp, menade han. Han tyckte inte att det var något konstigt. Och så sa han att det finns virus som börjar som förkylning med ont i halsen och som sen ger magsjuka, så det tyckte han inte heller var konstigt utan snarare vanligt.
Jag ska tillbaka imorgon för en massa provtagning för säkerhets skull.

Det var ju en lättnad. Att han trodde att det inte var nåt fel på mig. Men samtidigt önskar jag att jag hade haft någon typ av diagnos att kasta i ansiktet på dem på jobbet, för att få tyst på dem. Nu kommer de väl fortsätta tjata i all oääändlighet om att det måste vara nåt fel på mig...

tisdag 10 februari 2009

Magsjuka...

...har jag haft. Sedan natten till lördag. Den här månaden tror jag att jag haft fler sjukdagar än friskdagar, nästan. Allt på en och samma gång. På jobbet är det nog inga glada miner. Idiotiskt nog tänker jag att de kanske tänker att jag ljuger. Att man inte kan va sjuk så mycket. För det är vad de sagt till mig, några. "Det är inte normalt". Men det är ju knappast så att jag VILL få magsjuka, VILL ligga hemma i sängen och inte göra nåt för att alla krafter rann ut med kroppsvätskorna. Folk kan vara så jävla elaka. Som om det inte är jobbigt nog att vara sjuk...

Imorgon ska jag till doktor, han ska få ta reda på om det är nåt fel på mig. Eller om det bara är en kombination av ett från början dåligt immunförsvar, hypothyeros och ett yrke där man ständigt träffar sjuka människor.

torsdag 5 februari 2009

Keif, my man...



24-maraton... Mmmm.... =P

Ok, då Keifer.. jag lovar. OM vi någonsin ses så kan du få ligga då, om du ber snällt. I promise!

onsdag 4 februari 2009

Utmaningen..

Bild 4 i mapp 4 var så jävla tråkig. Så här kommer istället bild 4 och 6 ur mapp 6. Passar inte reglerna gör man egna ;P



Överst: Gatusten lagd för väldigt många år sedan av en stackars slav typ, gamla stan i Rhodos Stad.
Nederst: Solnedgång, Ixia, Rhodos.

tisdag 3 februari 2009

My ass...


Känsliga bloggbesökare varnas såhär i efterhand.
Såhär går det när man iförd raggsockor löper nerför en lackad trätrappa, halkar och landar med rumpan på hallens stengolv.

Aj. Aj. Aj.

Om barn & sånt...

Klockan är snart fyra. Om två timmar kommer det en jeppe från ett byggföretag och ska kolla in köket. Mäta stommar etc och ge ett kostnadsförslag på vad det kostar att skaffa nya köksluckor.

*

Barn och bebisar. Är svårt det där. Ska man skaffa eller inte? Jag har inte vågat beröra ämnet förut, men nu är jag snart big 30 och i folks ögon "vuxen", nu ska korten upp på bordet.

Sambons mamma tjatar hål i huvudet på mig. På julafton när hans syskonbarn var bedårande söta i tomtens knä, då väser hon i mitt öra: "Jaa, när är det dags för er då? Nästa jul kanske vi har fler här..." Jag skojade bort det. "Nu hörs det väldigt dåligt här, jag åker i en tunnel och... jaha. Där bröts det".
Och senast var det när jag och hon ensamma var på billighetsaffären i byn. Hon gick runt på barnavdelningen och jag lunkade efter. (Hon skulle ha en grej till barnbarnen). På väg ut från avdelningen igen frågade hon: "Hur är det med er då, planerar ni nåt...? Fast det är klart, det är ju inte säkert det blir nåt fast man planerar..." Fiskandes. Lirkandes. Jag mumlade "nej vi har ju kattunge nu" och gick vidare.

Sanningen är att sedan år 2001 har jag inte svalt ett enda p-piller. Vi har använt andra metoder för att idka säkert samlag, och det har funkat bra.
Ibland har vi bestämt att NU är det rätt tajming, NU ska vi skaffa barn. T ex hösten 2005. Men jag har vid dessa månader av testing testing inte blivit gravid. En gång tror jag att jag fick ett missfall i tidigt skede. Jag vet inte om jag ens kan bli gravid ifall vi skulle vilja. Just nu är jag i ett skede där jag är så trött, slut och har en del personliga motgångar, därför vill jag just nu inte skaffa barn. Därför hoppas jag att tanten slutar fråga innan jag blir arg och säger nåt dumt.

Dessutom klingar min mammas ord i mitt huvud; "Vill du verkligen ha barn någon gång då? Nej jag bara undrar, för det är ju inte alla som är gjorda för att ha barn..."
"..Det är ju inte alla som är gjorda för att ha barn..."
"..Det är ju inte alla som är gjorda för att ha barn..."
"..Det är ju inte alla som är gjorda för att ha barn..."
"..Det är ju inte alla som är gjorda för att ha barn..."
"..Det är ju inte alla som är gjorda för att ha barn..."
"..Det är ju inte alla som är gjorda för att ha barn..."
"..Det är ju inte alla som är gjorda för att ha barn..."


Egentligen vet jag att hon förstås som alltid utgår från sig själv och sina upplevelser. Jag vet att hon själv önskar att hon aldrig hade skaffat barn. Vi, barnen, förstörde hennes liv. Hon skulle aldrig erkänna att det är så hon alltid känt det, men små kommentarer och hennes allmänna beteende genom åren ger ändå detta vid handen. Och jag är rädd att jag OM vi skaffade barn, skulle bli precis som henne.
Cynisk
Bitter
Livrädd
Överbeskyddande
Narcissistisk
Manipulativ

But then again; that's so not me.

måndag 2 februari 2009

Semesterminnen...



Skummeslövsstrand.
Underbart litet "beach-house", egentligen ett ombyggt garage, bara meter från stranden. En bänk i solnedgången, whiskey & choklad. Åt ena hållet ser man öde strand hela vägen till Hovs Hallar, Båstad. Åt andra hållet öde strand hela vägen till Mellbystrand, sedan Halmstad, längst bort skymtar Tylösand.
En underbar vecka med högsommarvärme, resten av sommaren regnade bort.

Dit vill jag igen!

lördag 31 januari 2009

Kök...

Ny öglelängd som passar perfekt i köket färgmässigt. Synd bara att jag inte visste att det bara var en längd i förpackningen och att de är slut.. =(

Badrum...




Kakeldekor från Designtorget, där jag också köpte Pluring som jag nämnt i tidigare inlägg.
Svartbetsat badrumsskåp i trä från IKEA.

Vardagsrum...

Nya gardiner, vita skira öglelängder, upplyftande inför våren eller ljusterapi såhär i mörkret... Lyser upp därinne hur som helst, har så mörka väggar.
I bokhylla ovanför skjutdörr in till matrum; Skylt "Home Sweet Home" från Stil & Ting.

Tapetbård från Coop Bygg, också för att lysa upp de mörkgröna väggarna lite. Sattes upp för ett par helger sedan.
Fullpackad, rörig bokhylla. Förra ägarna byggde in denna på båda sidor om skjutdörren in till matrummet. (De valde också de mörkgröna tapeterna.)
Note: Vattenpipa från Leksand. Orange retro-fönsterlampa från 60-talet, efter pappa.


Försökte lägga text efter varje bild, men blogger fattar ju ingenting och all text kommer i en enda lång rad. Störande!

Snökatt...

H har sköj ute i snön...

Räv eller Lo...?

Något större djur har i vilket fall grävt gropar runtomkring äppelträden på gården. Här har katterna tidigare tagit små små möss. Ena katten H har varit i slagsmål, kanske med detta elaka djur? Rävbajs tro? Hoppas det inte är ett lodjur iaf...

Rävspår?

fredag 30 januari 2009

Böcker...

Sedan pappa gick bort och allt det där hemska, så har jag haft svårt för att läsa böcker. Orka sätta mig in i en historia. Jag har försökt med några av mina gamla favoritförfattare, som Dean Koontz och Marian Keyes. Jag har kommit några sidor och sen lagt ner. Men för en tid sedan började jag frossa i sanna historier. Om allt från sekter till tsunamin. Jag har läst Mia Erikssons bok om sin dotter: "Emma". Som nu visat sig inte vara så sann direkt. James Freys "Tusen bitar", som visst inte heller var så sann in retrospect.
Just nu håller jag på att läsa en bok om Estonia "Estonia- Berättelsen om en tragedi" som gjordes av två journalister strax efter katastrofen. Jag läste på ett forum att den boken inte längre finns att få tag på, att den har en hel del detaljer och vittnesuppgifter som så att säga "inte får komma ut". Därför finns den inte på ett enda bibliotek, tydligen. Utgiven på Bonnier Alba, tryckt på Smegraf i Smedjebacken. Såldes bara en kort stund, försvann sen. Jag hittade den på ett antikvariat på nätet.

Vet inte varför jag snöat in på bara "sanna" historier. Tragedier, knark och förödelse. Psykanalys, någon?

Debatt...

I Debatt igår debatterades bl a en konstinstallation. Det var en tjej från Konstfack som hade ställt sig på en bro i Sthlm och simulerat ett självmordsförsök. Folk hade tillkallat polis, hon gjorde kraftigt motstånd så de satte handfängsel på henne. De körde henne till St Görans psykakut. Där spottade hon på personalen, slogs och skrek så illa att de fick tillkalla extra personal från andra avdelningar, som hjälpte till att lägga henne i bälte och ge henne lugnande. De övriga patienterna blev skärrade och många blev att må sämre av att se och höra henne, enligt uppgift från personalen.
Sedan framkommer då att hon gjort allt detta som samhällskritik, som en konstinstallation. "För att visa att vem som helst kan bli lagd i bälte". Jaha?
Det är tamejf*n det sämsta jag har hört.
Detta är nästan lika illa som när Pål Hollender genom att vifta med en sedelbunt knullade sig igenom fattiga delar av Baltikum med sin flickvän bakom kameran, i konstens namn. "För att visa hur dåligt de har det där, att de gör vad som helst för lite pengar".

Helt sinnessjukt, tycker jag. Ja hon kanske platsade bra in där på St Görans.

onsdag 28 januari 2009

Tragik...

Nu när våren ändå är i anstormande började vi så smått känna hoppet gro i våra vintertrökiga hjärtan. Sambon och jag. Så vi har precis börjat planera att göra fint i köket, som ju redan är renoverat och det enda vi behöver göra är att byta samtliga luckor och lådor. (Pris: ca 30 000 kr)
Och så planerar vi att byta in bästa bilen av de två vi har, till en nyare och bekvämare och snabbare. När vi nu ändå åker så långt till jobb varje dag.
Vad händer då? V a d ?
SKRAMMEL
PAUS
TRAKTORLJUD FRÅN BIL
BIL IN PÅ VERKSTAD
Mekaniker: "Var har ni resten av grejerna då?"
Vi: "Resten?"
Mekaniker: "Hela avgassystemet med ljuddämpare saknas..."
TACK livet vad du är underbar(t)

Tv-kväll.
Jag: "Du, vad är det där för brun fläck i taket?"
PAUS
RINGA RINGA TILL FÖRSÄKRINGSBOLAG
Försäkringssnubbe: "Jag ringer byggfirman, de får gå in ovaninfrån (läs: från lilla toaletten uppe med helt nya ytskikt), vi ersätter bara ytskikten, ni får bekosta rör, demontering och montering."
TACK livet igen

Det var de pengarna det. Till råga på allt kommer ett mail från Tomas Ledin (nej jag känner honom inte det måste vara jordens massutskick). Med hans nya låt bifogad. Låten heter "Håll ut". Ödets f-ing ironi.

Människor... *suckar*

Jag är sjuk igen. Eller, jag har inte varit riktigt förkylningsfri sedan den där vändan med bihåleinflammation och öronkatarr i november. Och i fredags kväll kom febern. Men eftersom de är så totalt oförstående och nästan elaka på jobbet, så har jag kämpat mig dit måndag och tisdag iallafall. Måndag eftermiddag blev det stressigt värre, och då kom näsblodet. Det bara forsade i tio minuter. Jag kände hur färgen från ansiktet försvann. Men jobbade på tills klockan var fem. Igår kände jag mig febrig igen, hostade grönt slem, och det kändes som att benen inte riktigt ville bära mig. Blek och med rinn-snor tog jag emot patienterna. I slutet av dagen gick jag till personalmänniskan och påtalade hur jävla illa jag mådde. Då har hon mage att ifrågasätta vad det är för fel på mig egentligen, trots att hon fan VET OM min hypothyeros och mitt klena immunförsvar. Ska man behöva förklara detta om och om igen så fort man får en virusinfektion? Liksom stå och försvara att man är sjuk. Man är ju inte sjuk för att det är så jävla roligt precis. Jag önskar att jag var frisk jämt. Att jag alltid hade energi för hundra. Jag önskar verkligen det. Varför fattar inte dom det? Och en annan tjej pratade om mig i tredje person i fikarummet. Som om jag inte stod där ens. Hon sa till en kollega som frågade mig om jag varit till läkare nyligen, "Nej men alltså hon har varit såhär sen hon började här, hon har haft såhär lätt för att dra på sig infektioner hela tiden". AAAAAAAAARRGHHH

Efter att jag ringt och tjatat på VC idag fick jag komma till distriktssköterska. Som sa att min snabbsänka var ngt förhöjd, att jag hade feber. Att det var ett virus, ett nytt inte samma som i november, det kommer ju nya hela tiden, sa hon. HON undrade om jag var runt barn mycket, ja sa jag och berättade mitt yrke. HON var då inte alls förvånad över att jag med mitt dåliga immunförsvar får virusinfektion efter virusinfektion. HON var vänlig och tyckte att jag förtjänade att vila tills skiten gått över. Så att jag kan jobba infektionsfri och glad sen istället. Jag fattar inte hur folk som ändå jobbar inom vården (alltså på mitt jobb) kan ha så svårt för att förstå?!

tisdag 27 januari 2009

Pluring..

Smartaste grejen!
Har beställt en från Designtorget. Hur bra som helst. Man slipper en blöt slippery äcklig disktrasa i diskhon.

lördag 24 januari 2009

Sleeping satellite...

Igår efter jobbet åkte vi runt till en massa bilfirmor och kollade på nyare bilar. Saab 9-5, Volvo V70... vet inte vad jag vill ha riktigt. Men en ny bil vill jag ha. Jag har så oooont i bihålorna är förkyld och fick feber igårkväll. Satt med ett glas vin framför tv:n, kollade på Soundstage med Chris Isaak på VOOM HD. Sen somnade jag. Idag har jag varit insnöad. Karln jobbar. Jag har sovit hela dagen nästan. Nu funkar inte parabolen/antennen heller pga all snö. =No tv.

"I don't care what people say
I will always feel this way
I don't care how long it takes
You're not to blame
Not to blame"

("courthouse" med Chris Isaak)

måndag 19 januari 2009

Ikea or no Ikea, that is the question...

Nu när jag gjort något så stort som att sätta upp en tapetbård i helgen, blev jag så inspirerad till förändring att jag planerar att köpa nya luckor & skåpsinredningar och lådfronter och allt sånt till köket. Tänk att ha en låda som rullar ut sådär smooothely... va najs. Ny diskbänk också så att blandaren jag köpte på bauhaus förra året äntligen kan kopplas på. Är det dumt att köpa IKEA-kök? Är det bara skit? Kommer vi behöva ett nytt om två år? Kommer gångjärnen gå av, kommer träet murkna? Det är sånt jag funderar på. Nu såhär innan jag höjer upp lånet.

Orka bry sig va fan folk äter liksom...

Det kanske är svårt att tro, med tanke på att jag numer bara blir fetare och fetare och bär storlek 42 på brallor (dam ej tum men iaf), men en gång i tiden var jag trådsmal och såg ut som ett anorexiaoffer, ville gå upp i vikt men kunde inte. Folk lade sig då ständigt i hur jag åt och vad jag åt. Jag kunde lassa på sju stora potatisar bara för att folk skulle hålla käften, och ändå fick jag höra att jag "åt som en katt" eller "du kan omöjligt vara mätt lilla vännen".
Därför blir jag skogstokig nu på jobbet när två tjejer som är tandläkare är riktigt trådsmala utan att verka kämpa för att vara det. Men ibland på lunchen kan ena tjejen äta fil och flingor till lunch. Den andra kan äta en halv avokado, en apelsin och lite blåbärssoppa. Det som gör mig helt GÄLEN är att folk ständigt hackar på deras matvanor, bara för att de är smala! Ska väl dom skita fullständigt i, detta är ju vuxna människor båda två?! Ständigt hör man: "Har du ingen MAT med dig?", "Ska du bara äta det där?" etc. Men idag... idag tog priset. En kollega har en släkting som bor hos en av smal-tjejerna tillfälligt. Och på lunchen säger kollegan helt apropå högt och ljudligt när det är som mest tyst och alla äter: "Du förresten, P. säger att du inte äter middag när du kommer hem på kvällen!"
Och det bara krööööööööööp i skinnet på mig. Jag fick bita mig i tungan hårt för att inte implodera helt.
Det där KAN VARA precis lika illa för den tjejen som om någon skulle säga till kollegan: "Du, jag tror att du äter liiiiiiiiite för mycket till middag där hemma va?"
Skulle det vara ok eller? Va va va?

Just another manic monday...

Jag har så fantastiskt lite att göra på jobbet att jag var tvungen att byta layout. Igen.

För övrigt har helgen varit bra; lyckades att sätta upp en fin tapetbård i vardagsrummet igår, mycket nöjd!

Och jag har hunnit ringa till veterinären ang. ena kattens allergi också. Lång story, men fick recept på antihistamin. Bra, bra.

So long for now.

måndag 12 januari 2009

Tretton snart Tretti'...

På förekommen anledning (läs: gamla minnen från djupet av min själ som stigit till ytan ånyo) ville jag skriva en fin liten dikt om mina starkaste minnen av när jag var 13-14 år. Men det blev ingen dikt. Det blev några bilder istället. För att beskriva de dofter och smaker jag minns bäst.









Mördaren heter Cancer...

Hela Barbara Walters intervju med Patrick Swayze.

Några övriga kommentarer tror jag inte att jag har. Intervjun talar för sig själv.

söndag 11 januari 2009

Något irriterad...

Jag inväntar mail från en kompis på facebook. Så idag när vi varit borta och sedan kom hem så går jag till datorn, loggar in på FB. Skriver en kommentar till nån som kommenterat nåt. In i rummet formligen stormar min sambo. Suckar "Du och ditt facebook!", sätter sig på stolen brevid och stirrar. Jag loggar ut och går vidare till Aftonbladet.se

Liknande scenario händer ofta. Som om han tror att jag har nåt att dölja, vilket jag verkligen inte har. Jag kanske borde visa upp alltihop och hur det fungerar istället, men ska jag behöva det? Han ska väl lita på mig tycker jag, han har ju ingen anledning att inte göra det? Istället blir min sur-reaktion att jag snabbt loggar ur för att han är så jäkla nyfiken och sen reser jag mig och går ifrån datorn. Jag har sagt åt honom att skaffa facebook själv om han är intresserad, men det är han inte. Däremot har han bett sina arbetskamrater (som jag inte känner alls mer än att vi säger "hej") att adda mig. Jag tror han håller koll på mig via dem eller nåt. Och det får han väl ha då, jag orkar inte ens ta upp en diskussion om det med honom.

Visst är FB egentligen ganska onödigt och jag skulle klara mig precis lika bra utan det. Men det är ju roligt. Jag har fått kontakt med gamla vänner jag inte pratat med på 10-15 år. Och kusiner och andra som jag inte haft någon kontakt med i princip. Det är ett bra sätt att hålla kontakt med folk helt enkelt.

Jag reagerar för att man måste kunna ha något som är bara sitt eget tycker jag. Som den här bloggen, som FB. Istället för telefonssamtal. Istället för en dagbok med lås på. Jag behöver det lilla, lilla spacet. Och det är väl inte så jävla mycket begärt.

lördag 10 januari 2009

Dagens utbrott...

Det stör mig nåt fruktansvärt att den där Kleerup (bara namnet stör mig förresten) gick bananas över drogtesten på grammisgalan. Det gjorde han ju enbart därför att han visste att han skulle testa / hade testat positivt för kokain. Hade han varit ren hade han nog inte brytt sig lika mycket. Det som stör mig mest av allt är att han jämför sig själv med Beatles och John Lennon. Säger att de aldrig skulle skrivit "Sgt Pepper" på grönsakssoppa. Men tror han på fullt allvar, att de inte var musikaliska genier även utan knarket? Tror han på fullt allvar att HAN kommer göra en "Sgt Pepper 2" om han bara knarkar tillräckligt?

Och så skrivs det om Kleerup att han gjort en asbra pr-kupp i och med att han dejtat två av svennebanans drömbrudar: Gynning & Rosing. Att han blivit folklig i och med detta. HAHAHAHAHA det enda han blivit är ÄCKLIG. Eller vänta. Vid närmare eftertanke var han äcklig redan innan.

onsdag 7 januari 2009

Finding me...

Jag var mig själv någon gång på högstadiet. Jag gick i bästa klassen då, 7an till 9an. We ruled på skolan. Jag hade massor med vänner. Någon som knarkade. Någon som hade fast pojkvän och p-piller vid 13 år. Någon som målade de vackraste tavlorna. Basket-tjejerna. Kör-tjejerna. Orienteringstjejen från förr när jag tävlade. Vem var jag back then? Jag var den smarta tjejen, hon som var grymt allmänbildad och kunde krossa alla i klassen varenda i kunskap varenda lektion. Jag var också musiktjejen, hon som älskade att sjunga och kunde alla texter. Jag var grungare. Jag VAR, jag levde och jag rättade mig inte efter någon annan, föll aldrig för grupptryck. Jag var mig själv. Men inom mig fanns också en stor sorg och ledsamhet, nåt i blicken. Nåt inte alla såg eller fick se.
På gymnasiet tog den sidan överhanden, jag blev inbunden och tyst. Tappade vänner efter ett tag. Tappade mig själv och min identitet. Umgicks med coola gänget men försökte vara som dem, och vilka var de? De visste iallafall inte riktigt var de hade mig tror jag, så till slut hamnade jag utanför. Idag har jag regelbunden kontakt med tre från högstadietiden och en från gymnasietiden. Men de vänner jag trodde var mina vänner under gymnasiet, visade sig inte vara det. Så jag är absolut inte bitter, I'm better off. Men tänk hur det kan bli. Hur man förändras ständigt och hittar nya vägar i livet.
När jag sen bodde i Stockholm, var jag mer lost än någonsin. Jag visste inte vem jag var när jag flyttade dit, jag var en trasig liten flicka inuti och jag minns att jag ofta grät floder. På jobbet var jag återigen "den tysta". Jag tror att jag trodde att jag inte var värd att få tala eller lyssnas på. Utom med Rebs, vi pratade om allt, grät och skrattade ihop. Henne har jag ingen kontakt med idag, men det beror enbart på att jag flyttade därifrån och vi gled ifrån varandra. Jag försökte va crazy då i sthlm, försökte va Rebs, men det kändes också fel. Det var ju inte jag.

Efter flytten började jag plugga. De jag pluggade med blev jag aldrig riktigt tajt med, det är mest ytlig vänskap. Man kan snacka om väder och vind och jobb numer, that's about it. Tyvärr. Umgicks mycket med S. under tiden efter flytt till Dalom. Vi festade mkt. Och jag tyckte att jag passade så jäkla bra in i hennes värld. Att jag och hon var något av varandras motsatser och därför var så bra för varann. Hon var min bästa vän i många, många år. Tills hon flyttade till Sthlm och blev coola tjejen, som tyckte att jag var patetisk som flyttat till landet. Tills hon började se ner på mig von sitt oben plejs. Hon blev nån annan helt enkelt, nån jag absolut inte tyckte om.
Sedan dess har jag inte haft nån riktigt nära vän faktiskt och det har nog behövts. För jag har hittat mig själv igen. Och det är en så himla skön känsla. Att veta att jag inte behöver någon annan än mig själv egentligen, innerst inne. Jag har ändå aldrig saknat någon att berätta saker för eller dela mitt liv med ur ett vänskapligt perspektiv, för de få vänner jag har de är vänner jag kan höra av mig till när som helst - det kan ha gått månader - men ändå kan man börja prata som om det varit bara minuter sedan sist.

Tack till alla er, för att ni finns i mitt liv och bara är er själva, och låter mig vara inget annat än migsjälv!

Post Grammisgalan...

Vilken himla tur att EMD sjöng "Aawoohoo", nu tror jag att alla mammor som gråter över sina barn som inte är hemma mår MYCKET bättre. Och tyckte man som dem, att världen är ett hemskt ställe att leva på, så skulle man skrika "Aawoohoo" med dem. Gud så fint.

För övrigt tycker jag att Robyn kunde gjort nåt bättre (på scenen alltså), att Håkan skulle ha vunnit mycket, mycket mer. Att Anna Ternheim var värd sitt. Och att Bo Kaspers Bo Sundström är det sötaste som går i ett par skor. Gölle! Pöss!

VAD hade Carolina Gynning på sig egentligen??! HUR tänkte hon?

söndag 4 januari 2009

Filmer...

Jag har sett mycket bra och dålig film på sista tiden.

Den Man Älskar
med bl a Jonas Karlsson
Lena lever ett tryggt och lyckligt liv med sin man Alf. Tillsammans driver de en fiskhandel och ingen som ser Lena kan ana vad hon tidigare har gått igenom för helvete med sin fd man Hannes.
En dag vänds hennes liv upp och ned. Ett slumpmässigt möte med Hannes leder till ett känslomässigt kaos...

Fyra pluppar. Väldigt känslosam och bra spelad film. Jonas Karlsson var kanon i den här rollen.


Mirrors
med Keifer Sutherland
En före detta polis försöker få ordning på sitt liv och skaffar ett jobb som säkerhetsvakt vid de förkolnade ruinerna av det en gång berömda varuhuset "Mayflower" i New York. Men snart börjar han se vidriga skräckbilder i byggnadens speglar, och han måste börja gräva djupt i hemligheterna kring husets förflutna...
Fyra pluppar. En kanonbra thriller, älskar den här typen av välgjord skräckfilm!

24: Redemption
Efter att ha offrat allt för sitt land har Jack Bauer bara en sak kvar - sin frihet. Han jobbar som missionär i Afrika där han måste stoppa en hänsynslös krigsherre från att rekrytera oskyldiga barn till hans mordiska milis. För att lyckas med detta måste han konfronteras sitt förflutna och fatta ett omöjligt beslut som kommer att ändra hans liv för alltid... Samtidigt letar USA's regering efter Jack för att ställa honom inför rätta.
Tre pluppar. Spännande inför säsong sju av 24.


The Day the Earth stopped

Hundreds of massive intergalactic robots appear in all of the world's major capitals with an ultimatum: Prove the value of human civilization or be destroyed.
Inga pluppar. Minus en plupp? Ord överflödiga.


The Day the Earth stood still
med Keanu Reeves
Typ samma handling som ovan fast med större budget.
En plupp. Helt värdelös.

The Other Boleyn girl med bl a Scarlett Johansson
När kung Henrik VIII slutat vara intim med sin hustru, då hon misslyckats med att ge honom en manlig arvinge, ser Sir Thomas Boleyn sin chans att återföra lite status till familjen. Han planerar att dottern Anne ska förföra kungen och ge honom en son. Tyvärr går planen snett när kungen istället attraheras av systern Mary.
Fem pluppar. Den hade allt, kort sagt.

Persona Non Grata med Alexandra Rapaport och Janne "Loffe" Carlsson
Persona non grata handlar om Anna, en ung kvinna som försöker städa upp i sitt förflutna. Det är också berättelsen om pensionären Sture, som lever ett till synes enkelt och tillbakadraget liv, men som plötsligt dras in i en konflikt som han kanske inte alls har med att göra. Persona non grata är ett psykologiskt drama och ett kammarspel om ett brottsoffer och den eventuelle förövaren.
Tre pluppar. Intressant och annorlunda film, helt klart sevärd för man tar nåt med sig när den är slut. Typ.

lördag 3 januari 2009

LOL...

Om jag någonsin ska använda uttrycket *LOL*, så måste det vara nu...
Jag har just kollat på hur många avsnitt som helst av Last comic standing, och kom att tänka på en grej...
Detta är en sann historia, ok? Jag hörde den ju av en arbetskamrat vars bekants svärmors bekant detta hände, så då måste det vara sant väl??
Denna svenska äldre dam åkte på shopping-och-lyx-resa till New York, och bodde på ett av NY's finare hotell. Hon var lite skraj redan när hon anlände eftersom stan var stor med mycket folk, större och mer än hon någonsin trott och hon hade ju hört om gängkriminaliteten osv. Så en dag väntar hon på hissen nere i lobbyn. Hissen kommer ner, men där står redan en stor (tyckte hon iaf), svart man med två stora dobermann-hundar. Hon är jätterädd, men går in i hissen och ställer sig närmast dörrarna med ryggen mot mannen/hundarna. Hissen börjar röra sig och plöstligt hör hon mannen skrika "SIT DOWN!" Så livrädd sätter hon sig blixsnabbt ner på hissgolvet. Allt är tyst utom hissen. Nästa våning krånglar sig mannen med hundarna förbi kvinnan och av, kvinnan kan andas ut och resa sig upp igen.
När hon vid veckans slut ska checka ut, säger så receptionisten att hennes vistelse redan är betald. Kvinnan ser frågande ut, receptionisten säger "Och han lämnade dessa blommor till er"
Kvinnan ser ett kort i den gigantiska buketten, tar upp det och läser:
"Thank you for the laughter of my life.
Love, Eddie Murphy."

Song of the day... I & II

Hittade denna låt med the man in black på Spotify igår. It stuck.

Johnny Cash - It was Jesus


Den där Orup har tydligen ganska rolig musiksmak. Den här fastnar också.

The Ting Tings - That's not my name

Mögelbild...



bara för dig Å. =)
Detta är en kaffekopp jag hittade under sambons nattduksbord i sovrummet.
Hur gick det med din mögelodling?

fredag 2 januari 2009

Some music...

Det var ett tag sen det kom ett inlägg från mig nu. Först var vi på Lanzarote en vecka före jul. Sedan skulle jag lägga upp youtube-klipp hade jag tänkt, med lite ny musik jag upptäckt (ny för mig). Men när det inte gick, det bara vägrade fungera, så blev jag anti min blogg ett tag. Men nu har jag taggat ner så pass mycket att jag kan nedlåta mig till att lägga in gamla hederliga länkar istället.

Sam Sparro - Black & Gold
Soundtracket till vår pubkväll på Molly's i Playa Blanca nära marinan.

Teddy Thompson - In My Arms
Spelades av Marcus Birro i P4 på vägen hem från Arlanda. Fanns bara i aukustisk version på youtube, vad är detta, har karln ingen video ens?!

Semestern var riktigt bra, för att summera. Vädret var sådär, och en utflykt blev riktigt fiasko. Det var kallt i havet. Men vi hade all inclusive på det största hotell jag någonsin sett. Där fanns fyra restauranger att välja på och 8 barer. Poolen var uppvärmd och servicen kanon! Åt så mycket att jag mådde illa varje kväll =) Och det var bra skönt att sitta i solen med en GT och bara mysa.

På Molly's, en pub som inte hörde till hotellet. Irländsk, underbar. San Miguel i solen!







Utsikt från balkongen på rummet. "Begränsad havsutsikt", stod det när jag bokade resan... och ja horisonten var ju inte helt prickfri, för där skymtar Fuerteventura en bit bort...